Mellandagslunk och ryggsnack!
Ja, då har jag varit på ortopeden på Umeå lasarett. Blev jag något klokare? Njaääoo kanske? Denne herre, som försökte framstå som den kunnigaste av dem alla, menade först och främst att en operation i detta skede var ej att rekommendera, utan att man ska vänta minst ett halvår till, innan beslut. Men fick han bestämma så skulle det inte bli någon operation alls. Han menade att en ny operation var riskabel och rent av kunde försämra och öka på min redan nu förskräckliga värk. Han resonerade tvärt emot vad min läkare i Strängnäs gör. Men han påpekade samtidigt, trots hans självsäkra framtoning, att det han säger kanske inte alls löser mina problem utan att Marios operation mycket väl kan hjälpa mig (eller göra mig sämre). Ni förstår kanske min frustration!!! Jag frågade honom om jag kommer att bli bättre framöver utan operation. Ja kanske, kanske inte, du kan även bli sämre, var hans svar. Ja, ni märker hur förvirrande det blev med det besöket.
Han menade dessutom att jag skulle slänga kryckorna, som jag bara använder i enstaka fall, och börja tokträna. Jag frågade hur det skulle gå till när jag har så ont? Han menade att det vara bara att bita ihop och köra. Jag frågade honom om han någon gång hade haft så ont så att man inte vet vad man ska göra av sig själv. Men nej det hade han inte. Men han kunde ändå försöka inbilla mig att börja tokträna? Jag har upplevt detta flera gånger, att läkare har väldigt dålig kunskap och erfarenhet av värk. Många av dem har nog inte upplevt det helvete det innebär med en brännande sakta nerbrytande smärta. Det skrivs ut värktabletter till höger och vänster, men sen då?
Nu får jag vänta och höra vad överläkaren här på ortopeden i Örnsköldsvik har att säga. Får jag en remiss till Strängnäs eller ska jag avvakta 6 månader eller har han något annat i bakfickan, smärtklinik kanske? Ja, hur i hela friden ska detta "drama" sluta? Det enda säkra jag vet i nuläget är att min värk får jag leva med ett bra tag till!!! 
Ida och Gibson vilar ut under någon av Juldagarna.
Att vänta gör ont. Att glömma gör ont. Men att inte veta vad man ska
göra åt det är den värsta smärtan! / Paulo Coelho
dan
