Vilken fåfänga!
Idag har jag färgat mitt alltmer grånande skägg! När jag stod där och smetatde ut kletet i skägget så infann sig en fundering. Vad är mer fåfängt, skämmas för att skägget börjar bli grått eller att färga skägget för att dölja det gråa? Förmodligen är båda alternativen fåfängda och dessutom enfaldiga då tidens tand är svår att dölja och inget att skämmas för. Samtidigt visar färgandet att jag inte vill erkänna min ålder och min vackra kropps åldrande, he he! Fast lite fåfänga måste vi nog få omge oss med annars förlorar nog livet lite av sin krydda!!?
Så där ja!! Nu är skägget inpackat i färg och fåfängan har segrat!!!
Slutresultatet av min fåfänga och enfaldighet! Nu syns i alla fall inte de grå stråna i skägget, men inte ser jag någe yngre ut för det. Ärligt talat så var jag inte ute efter att se yngre ut, utan bara att slippa se ut som en "skabbråtta" i skägget!!!
Stolthet är den njutning som resulterar av att en människa hyser för höga tankar om sig själv! /Baruch Spinoza
dan