Kra kra kråka kom!
Idag på den dagliga promenaden så tog jag med mig en av de lockpipor jag fick av en bekant för ett tag sedan. Se blogginlägget den 5 januari. Jag tog med den lockpipa som, enligt instruktionerna, ska locka mängder med kråkor. Jag har tränat en hel del på att låta som en kråka och tycker själv att ljudet ur pipan låter snarlikt. Så långt allt väl!
Dax att locka fram en hel "bunt" med kråkor, kra kra kraaaaaaa!
En bit ner i skogen provade jag pipan första gången, ingen kråka. Under stora delar av promenaden så provade jag pipan, men inte en enda kråka visade sig. Däremot väckte mitt kraxande, några skidåkande kvinnors intresse.
Där satt en kråka i en björk vid sidan om granan, nu skulle jag verkligen visa att pipan fungerade!
Nästan hemma finns det en stor gran vid en lagård, där jag ofta sett kråkor sitta och kraxa. Mycket riktigt, även idag satt det en kråka där! Jag smög mig in under granen och gjorde de bästa kråkkraxande jag förmådde, för att få kråkan intresserad och kanske få fler kråkor att dyka upp. Men vad hände? 
Kra kra kraaa, det bästa jag kunde skulle få kråkan intresserad!!!
Jo, kråkan drog fort som blixten. Kvar blev jag med mitt kraxande. Vad gör jag för fel? För inte verkar det fungera på kråkorna härikring. De enda intresserade tycks vara de grannar och andra som hör mitt kraxande! Det blir till att träna mer, eller rent av lägga ner mitt försök till att locka kråkor!
Ps Glöm inte att gissa på februaris bildgåta!!! Vad sa ryggdoktorn härom dagen? Det får ni veta en annan dag! Ds
Det bästa i livet är oväntat - eftersom det inte var förväntat! /Eli Khamarov
dan
