Dan Jonssons Blogg

Kopparödlan eller ormslå är vår enda ödla som saknar ben! Det är en vacker liten krabat som ofta förväxlas med orm och därför brukar avlivas. Frånsett att det är olagligt, enligt svensk lag, att avliva någon av våra sex reptiler (snok, huggorm, hasselsnok, skogsödla, sandödla och ormslå), så är det synnerligen korkat och dumt! Vi ska värna alla våra reptiler och skydda dem istället för att slå ihjäl dem, så det så!!!

 

Så här ser den ut vår kopparödla, lär er det så inga missförstånd sker!

 

Kopparödla (Anguis fragilis) är en art i familjen kopparödlor. Eftersom den helt saknar yttre extremiteter och därför till utseendet påminner om en orm kallas den ibland felaktigt för kopparorm.

 

 

Kopparödlans utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa och delar av sydvästra Asien och Kaukasus och österut till västra Sibirien. I söder förekommer den till Turkiet, samt i sydöst till nordvästra Iran.I Europa saknas den dock i södra Spanien och längst i norr.

 

 

I Sverige förekommer den i hela Götaland, Svealand och längs norrlandskusten upp till Skellefteå. I Norge förekommer den längs sydkusten, från Bergen och upp längs området kring Oslofjorden. I Finland finns den i den södra delen, med nordgräns ungefär till Vasa och Kuopio. Den saknas på Åland, med undantag för några öar längst i söder. Den förekommer över hela Danmark med undantag för några mindre öar.

 

 

Kopparödlan saknar helt yttre extremiteter. Hela dess kropp är metalliskt glänsande. Översidan är brun- eller gråaktig eller kopparfärgad och utmed ryggens mitt löper oftast en mörk rand. Undersidan är mörkt svartblå. I sällsynta fall kan hannen under våren ha blå fläckar. Kroppen är långsträckt och rund, nästan cylinderformig. Stjärten är längre än huvudet och bålen sammantagna. Hela kroppslängden kan uppgå till 50 cm. Fjällen är släta och rundade och har inre förbening. Tänderna är bakåtriktade och långa, med en svag ränna på främre periferin. Ögonen är väl utvecklade och arten skiljer sig från ormar genom att den har ögonlock och blinkar som andra ödlor. En del gamla djur har blå fläckar. Kopparödlan är känd för att kunna bli mycket gammal. Det påstås att den är den mest långlivade av alla ödlor och att den blir omkring 30 år i vilt tillstånd och upp till 54 i fångenskap.

 

 

Den lever bland buskar, i mossa, bland nedfallna torra löv, under stenar och på andra liknande platser. Ungdjur lever främst under mossa och löv, medan de vuxna djuren rör sig mer öppet. På senhösten under september-oktober borrar den ned sig i jorden till frostfritt djup, inte sällan ner i myrstackar, och ligger där i dvala under vintern. Strax efter den lämnat vinterdvalan i maj sker parningen. Den föder levande ungar som är omgivna av ägghinnorna, som de strax därefter spränger sönder. Ungarna föds i augusti-september och är då 7-10 cm långa. Den är främst aktiv i skymningen medan den under natten och större delen av dagen gömmer sig under stubbar, stenar mm. Den förekommer främst i marker med buskar och träd, dock är den ovanlig på torra marker.

 

 

Den äter framför allt sniglar och daggmaskar. Dessutom kan den ta insekter, tusenfotingar och spindeldjur. Ibland tar den också gråsuggor och andra kräldjur. Det förekommer ibland även kannibalism. Faktadelen hämtad från Wikipedia.