Varför drabbar det just mig!!

 Jag börjar dagens blogg med en återblick! Detta skrev jag i min blogg den 14 augusti:
 
"Jag hade ju tidigare lovat att förtälja vad min ortopedläkare i Umeå hade att säga om min rygg utifrån de senaste röntgenbilderna. Nu är det faktiskt på det viset att han inte hade ett uns att säga mig! Det hade blitt någe fel i kommunikationerna mellan ortopeden och röntgen i Umeå.
 
Tanken var ju att jag skulle åka upp tidigt på förmiddagen till röntgen på Umeå lasarett och ta dessa bilder, vartefter min ortopedläkare skulle gå igenom dessa bilder. På eftermiddagen skulle vi träffas och jag skulle få min dom, den senaste i raden alltså. Men icke! Av någon anledning hade remissen till röntgen kommit bort eller glömts att skicka, vad eller hur missen uppstått skiter jag i då det föga hjälper att gnälla eller bråka
 
Istället så blev det nu så att han skickade en ny remiss men till röntgen på Örnsköldsviks sjukhus och när det var klart skulle då bilderna skickas upp till Umeå och jag skulle sen bli kallad dit upp igen.
 
Bilderna är nu tagna och ivägskickade och här går jag då i väntans tider och hoppas på att bli kallad denna höst och inte våren 2014!!!"
 
Kallelsen till röntgen kom verkligen fort och den blev av innan augustis utgång, mamma mia va bra! Några dagar senare fick jag så en kallelse från ortopeden vid Umeå lasarett vilken uppmanade mig att komma upp den 17 september klockan 13.00. Fanken va bra nu äntligen så kommer det att lossna för Jonssons pajk!!!
 
Dagen efter operationen i Strängnäs 2010!
 
Glad i hågen åkte jag upp till Umeå, betalade 300 spänn igen och satte mig i väntrummet och läste en jakttidning. Jag fick veta att läkaren jag skulle träffa (Dan eller Michael) var ca en halvtimme sen. Men okey det går väl bra, jag har nyss börjat med tidningen. Så blev jag då kallad till ett undersökningsrum där det satt två ungdomar, så jag tänkte att det går väl bra att ha med läkarstudenter, det stör mig inte alls!
 
Men till min förvåning så presenterade sig den ene av "vitrockarna" som underläkare och den som skulle prata med mig. Men det visade sig att hon inte hade en aning om vem jag var och vad för problembild jag hade! Hon hade inte tittat på mina nya röntgenbilder! Överläkaren Dan hade ju flyttat till Sundsvall och Michael opererade den dagen så han kunde jag inte få träffa. Hon undrade om hon fick göra en undersökning av mig, en sådan som görs när man undersöks första gången. Allt som allt tog träffen ca 15 minuter varefter jag sa hej och god bajs. Bitter å ledsen åkte tillbaka mot Örnsköldsvik, med min fru som chaufför!!!
 
Kommer jag att klara av detta om jag skulle bli erbjuden en andra op i Umeå, det vette f..???
 
Jamen ni förstår varför jag känner mig bitter, sur och ledsen på en gång. Tydligen ska man vara gnällig, elak, obekväm och armbåga sig fram för att det ska gå något så när fort inom den svenska vården. Men jag som nästan aldrig är gnällig, elak eller obekväm, och jag armbågar mig definitivt inte fram här i livet! Jag är mest bara glad, snäll och omtänksam och det ska man tydligen inte vara för att få framgång här i livet, surt sa räven om rönnbären!!!
 
Det svåraste i livet är att veta vilken bro man ska korsa och vilken man ska bränna! /David Russel  
 
dan

Kommentera bloggen här!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0