Dan Jonssons Blogg

Vår minsta skogsfågel Järpe, liten med naggande god att äta! Bilden från en jakttur förra hösten!

 

Fredagen för drygt en vecka sen så kände jag mig så pass ok så att jag åkte ut på jakt efter vårt minsta skogshöna nämligen järpen. Solig och fin morgon gjorde ju inte saken sämre och med allt inpackat i bilen åkte jag ut på jakt, självklart så var borderterriern Gibson alias Gibbe med. Han är väldigt duktig på att söka rätt på skjutet vilt och enligt jaktnormen så ska en eftersöks hund alltid finnas till hands.

 

Efter cirka 2 timmar så lyckades jag då skjuta en järptupp, en av fyra som fanns i min omgivning. Jag tyckte att det räckte för denna dag så jag packade ihop mina grejer, kontrollerade på avstånd ungefär vart fågeln låg. Jag gick till bilen och lade in mina grejer samt hämta Gibbe som fick leta rätt på fågeln. Ganska snabbt hittade han den men det gäller att jag inte är så långt ifrån fyndplatsen för jag måste snabbt ta fågeln ur Gibbes mun. Han är förvisso duktig på att komma med byten i mun men han tuggar för mycket dem, i detta fall skulle järpen inte gå att plocka så bra med en massa tuggmärken och hål i sig.

 

På väg tillbaka till bilen så skulle jag gå utför en brant slänt ner mot en liten bäck. Jag höll fågeln i ena handen och Gibbes koppel i andra. Plötsligt vek sig foten inåt i en liten grop varvid en rejäl smärta tog vid. För att förhindra ett fal var jag tvungen att ta några snabba steg åt sidan varvid jag halkade och föll ner i en grop bakom en rotvälta på ett nerblåst träd. Nu gjorde det ändå ondare i samma fotled och när jag liggandes tittade på foten hade den vikit sig utåt och jag såg bara sulan uppåt mot den klarblå himlen. Hur jag sen tog mig till bilen har jag mer eller mindre förträngt. Tur var i alla fall att min Jeep har automatlåda för jag skulle aldrig kunnat koppla ur för att växla vår lilla Peugeot, tur i oturen vill säga!

 

Nu var det bara att bege sig hem, packa in prylarna och ta mig närmsta väg till sängen. Järpen fick hänga upp och ner i vår matkällare för att möras lite. Nu drygt en vecka senare så har jag fortfarande ont men är inte längre så blå nere vid fotkulan. Det känns otroligt skönt att jag inte bröt något i min fotled och jag tackar högre makter för att mina kullerbyttor bara resulterade i stukning av foten, så är'e ba!!!

 

Se på oturen på samma sätt som du ser på framgången - Få inte panik! Gör ditt bästa och glöm konsekvenserna! /Valt Alston

 

dan