En dag, några ögonblick!

Trots att torpet i Kroksjö var och är mer eller mindre oanvändbart, så trivs vi himla bra att vara där i skogen där bara naturens egna ljud råder! Här ser vi Ingela sitta och rensa nypon som hon ska göra nyponsoppa på.
 
Röda fina nypon var det gott om!
 
Är man 57år så borde man kunna slå med lie, men nej det kan jag ej. Visst får jag ner gräset men inte så effektivt som en kunnig hen skulle slå! Sen ska vi inte tala om att slipa lien, det är i det närmaste katastrof och kräver massor med träning! (nu trodde ni att jag skulle: dä ä bara på dä .......! Men nej nej)
 
Efter en halvtimmes slående så var gubben helt slut på, för att inte tala om svettig! Det vita ni ser på filten, det är jag det, dä ä bara på dä vise. Nuu skrev jag det, för det ville jag!
 
Efter en jättetrevlig dag uppe i vårt alldeles egna torp och mark, så styrde vi kosan hemåt, nöjda å glada trots att jag hade rejält värkande rygg med mig hem.
 
Så har då några ögonblick i mitt liv passerat revy och kommer hädanefter att bara finnas i mitt minne. Det kryllar av fantastiska ögonblick runt om oss alla, men det krävs att man stannar upp och betraktar dem! I bästa fall blir det ett sådant där magiskt ögonblick som brukar kallas guldkorn! 
 
Det man förspiller av ögonblicket, kan ingen evighet ersätta! /Friedrich von Schiller
 
dan

Den remissen blev rena missen!

Min nya läkare på Umeå lasarett skulle ja skicka en remiss omgående då jag var där den 30 juli dvs snart 6 veckor sedan! Jag var till apoteket torsdag i början av förra veckan och eftersom jag ändå var på sjukhuset så gick jag upp för att höra hur länge till jag måste vänta på min skiktröntgen. Den vänliga damen i luckan kollade på turordningslistan och konstaterade att de aldrig fått någon remiss från Umeå!!! Men förbaskat också, inte nu igen! Samtidigt så gav magen ifrån sig ett konstigt brummande ljud!
 
Kom hem och på direkten ringde jag till ortopeden och förfärades över att ingen remiss skickats! visst så var det, ingen remiss var skickad Det hade blivit något galet mellan diktafonen, utskrivandet och postandet, för när de skickar remisser till andra landsting så måste remissen skickas per brev, så krångligt va, nu brummande magen två gånger!!
 
Sköterskan jag pratade med skulle säga till så att remissen skulle komma iväg omgående och det tackade jag för. Lite nyfiket så ringde jag på fredagen för att kontrollera om remissen kommit iväg mot Örnsköldsvik. Nej då ingen remiss var på väg och sköterskan berättade att nu skulle min ortoped vara borta två dagar, så ingen remiss än på några dagar, då spydde jag!!! De ä sanninga dä, nästan i alla fall!!!
 
Nu är det bara för mig att ringa till ortopeden i Umeå var och varannan dag så jag är säker på att remissen kommer iväg någon gång! Det är inte första gången det trasslar under min ryggsjuka tid, det är inte den andra heller utan ett antal jag för länge sedan tappat räkningen på och det här blir nog inte den sista heller, mamma mia!!!
 
När allt går lätt blir man fort dum! /Maxim Gorkij
 
dan

Det är inte klokt, men nu är jag både jägare och skogsägare!

Ett förfallet torp och skog på ca 7 ha. Kanske inte så mycket att ha, skulle kanske en del tycka, men för mig betyder det allt. Här ser man lite av "vår" skog, min "guldgruva". Så nu har jag min eget lilla skog att jaga i och har jag tur så får jag jaga i ännu lite mer skog!?!
 
Efter en lördag på "torpet" så blev det en fika i skogsbacken i närheten av "lagårn". Mums tyckte även vår borderterrier Gibson.
 
Det är väl inte direkt ett ruckel utan får man bara (kanske inte så bara) ordning på de ruttna golvåsarna under köket så skulle det vara värt att snygga till stället. Med andra ord, det skulle bli fullt beboligt!
 
Som ni ser själva så är det ju ganska fint, vårt torp! Frånsett då ett skitigt köksfönster.
 
Massor av liljekonvalj och smultron. Lilla myra fick brått att plocka de läckert goda bären. Samtidigt så fick vi lära henne att bären hos liljekonvaljen är giftig och ska inte ätas!!! Apropå det så finns det en hel del planterad växtlighet som finns kvar sen torpet var bebott, bra va? Inte verkar det väl vara ett så dåligt köp vi har gjort, för det ska ni veta så jättedyrt var det inte, de ä sanninga dä!!!
 
Vad kan du äga, när själva livet är ett lån? / Arnulf  Overland
 
dan

RSS 2.0