En dag, några ögonblick!

Trots att torpet i Kroksjö var och är mer eller mindre oanvändbart, så trivs vi himla bra att vara där i skogen där bara naturens egna ljud råder! Här ser vi Ingela sitta och rensa nypon som hon ska göra nyponsoppa på.
 
Röda fina nypon var det gott om!
 
Är man 57år så borde man kunna slå med lie, men nej det kan jag ej. Visst får jag ner gräset men inte så effektivt som en kunnig hen skulle slå! Sen ska vi inte tala om att slipa lien, det är i det närmaste katastrof och kräver massor med träning! (nu trodde ni att jag skulle: dä ä bara på dä .......! Men nej nej)
 
Efter en halvtimmes slående så var gubben helt slut på, för att inte tala om svettig! Det vita ni ser på filten, det är jag det, dä ä bara på dä vise. Nuu skrev jag det, för det ville jag!
 
Efter en jättetrevlig dag uppe i vårt alldeles egna torp och mark, så styrde vi kosan hemåt, nöjda å glada trots att jag hade rejält värkande rygg med mig hem.
 
Så har då några ögonblick i mitt liv passerat revy och kommer hädanefter att bara finnas i mitt minne. Det kryllar av fantastiska ögonblick runt om oss alla, men det krävs att man stannar upp och betraktar dem! I bästa fall blir det ett sådant där magiskt ögonblick som brukar kallas guldkorn! 
 
Det man förspiller av ögonblicket, kan ingen evighet ersätta! /Friedrich von Schiller
 
dan

Kommentera bloggen här!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0