Vår älskade Gibson är död!

Till vår stora sorg och förtvivlan så dog vår Borderterrier Gibson torsdagen den 22 januari! En akut ryggåkomma skulle visa sig ge ett snabbt förlopp och trots att vi snabbt åkte till Smådjurskliniken vid Universitetssjukhuset i Uppsala, fanns det ingenting att göra utan han fick lugnt somna in!!! :( :(
 
Gibson fick av någon okänd anledning ett stort diskbråck, medfött eller av annan orsak det vet vi inte. Detta diskbråck tryckte så kraftigt på den förlängda märgen att nekros uppstod dvs den "dog" detta kallas i medicinsk form för myelomalacci. Detta medförde att Gibson fick hela sin bakdel utslagen och med total orörlighet som följd. Enligt veterinärerna så hade vi knappast hunnit rädda vår kära "Gibbe" om vi så hade bott i Uppsala! Fy va surt och så plötsligt allt detta kom, det gick så fort att vi fortfarande inte kan förstå att han är borta.
 
Vi upptäckte på måndagskvällen den 19 januari att han när han klev upp från liggande var långsammare än den vanliga speeden. Vi åkte till veterinär på tisdagen den 20:e och de misstänkte att han hade överansträngt sina rygg och benmuskler en aning. Vi fick recept på smärtstillande om han skulle få ondare. Den natten sov vi nästan ingenting. Han var så orolig och försökte hela tiden kliva upp utan att kunna. Han hade ont, var "förtvivlad" och orolig.
 
För mig som varit hemma efter min ryggskada, har Gibson varit min trofasta vän och ständiga följeslagare som i sju år alltid funnits där, lika glad och vänligt som alltid. Vad jag saknar dig Gibbe!
 
På onsdagsmorgonen åkte vi direkt till veterinären igen och de misstänkte ett kraftigt diskbråck med risk för nekros av ryggmärgen som följd. Närmaste veterinärstation som kunde göra en datorröntgen samt operation fanns i Uppsala. Men hur i hela friden skulle vi ta oss dit, vi hade ju inte sovit någonting och var jättetrötta och slitna av all oro! Men som tur var så kom en räddande ängel i form av vår ena granne Alf Sjöberg, som körde vår bil ner till Uppsala och tillbaka. Resan ner var en pärs då Gibbes oro tog sig ljudliga uttryck. Som tur var så fick vi åka in på veterinärstationen på södra berget i Sundsvall där han fick lugnande och smärtstillande. Vi kom fram till Uppsala vid 17.00-tiden och Gibbe togs direkt in för observation.
På morgonen den 22 så röntgades vår lilla hund och nekrosen var ett faktum. Vid 10-tiden fick vår fina vän somna in och flyga iväg till hundhimlen till stor förtvivlan och sorg!!!
 
Nu så får vi försöka att finna oss i verkligheten och minnas honom och hans underbara mentalitet och lekfulla sätt, dessutom så var han alltid lika glad och älskade allt och alla! Vi sörjer honom så!!!
 
Här följer några bilder ur hans härliga sjuåriga liv:
 
 
Vi kommer för alltid att minnas dig Gibson!!!
 
Tårar syns men om hjärtat blöder vem skall då se det? /Francois de La Rochefoucauld
 
dan

Å en slank jag hit, å en slank jag dit, å en slank jag ner i diket!

Oooooops!!!
 
Onsdagen skulle vigas åt skogsfågeljakt var det tänkt. Ryggen kändes förhållandevis okey, humöret på topp och både jag och Gibbe var laddade till tusen! Vad skulle det bli? En tjäder och flera orrar skulle förgylla vårt matbord framöver var det tänkt. Självförtroendet var verkligen på topp!
 
Men vad hände? Jo, skogsbilvägen smal och hal som en hockeyplan samt en förare utan erfarenhet att hantera halka med en fyrhjulsdriven bil, hade nog inte gått så mycket bättre med vår framhjulsdrivna Peugeot. Men allra mest en förare som trodde att han kör bättre än vad han uppenbarligen gör!
 
I ett motlut var det så halt att jag inte kom längre så valde jag att stanna och påbörjade att backa. När jag skulle bromsa in lite så märkte jag att jag bara gled mot diket på bilens högra sida. Oavsett om jag körde framåt eller bakåt så gled bilen sidledes. Jag försökte stanna bilen men det gick inte heller utan bilen gled baklänges och närmare och närmare kom diket. Jag hamnade i alltså i diket, som ni ser på bilden ovan. Oj oj oj vilken röra, och jag som inte ens klivit ur bilen denna fina jaktdag.
 
Det var bara att grabba tag i den monterbara spaden och börja skötta. Det tog mig två och en halv timme att komma lös och det enda glädjande i kråksången var att jag inte behövde någons hjälp att komma lös. Det var tur det för hade jag fått hjälp av någon ur "jaktgänget" jag jagar med, ja då hade jag fått höra det för all framtid och i tid och otid! Hur min trassliga och onda rygg mådde efter detta äventyr, ja det får ni räkna ut själva, de ä sanninga dä!!!
 
Det enda som jag åstadkom den jaktdagen var denna oreda i ett dike!
 
Många erövringar misslyckas snarare på grund av männens klumpighet än på grund av kvinnornas dygd! /Ninon de Lenklos
 
dan

Ung, smal och trettiosex år sedan!

Tänk vad tiden går! De där brallorna skulle jag nog inte få upp till knäna ens om jag provade dem idag, den gränsen är nådd för länge länge sedan. Här, kvällen efter studenten och samma kväll som den tidigare bilden med studentmössan på huvudet. Killen bredvid var en av mina klasskamrater och den jag umgick mest med, förutom Ingela förstås.
 
Det är faktiskt så att när jag nu blivit lite äldre, lite alltså, så har jag börjat fundera på vad jag egentligen gjort av mitt liv hitintills. Har kommit fram till att jag gjort ganska mycket faktiskt. Kanske skulle jag valt en annan väg i vissa vägskäl, men i det stora hela så är jag rätt nöjd med mitt liv trots ryggskada, sjukpension och att jag inte gillar messmör!. Det som ligger bakåt i tiden går nu inte att ändra på utan nu måste jag "titta" framåt. Jag måste fundera på vad jag vill göra med resten av mitt efter nästa operation om jag då blir bättre än nu, blir jag inte det så tar jag det den dagen, de ä sanninga dä!!!
 
Mitt intresse ligger i framtiden för att jag kommer att tillbringa resten av mitt liv där! /Charles F. Kettering
 
dan

IngDan Jonsson!

Ja ni här har vi båda jag och min fru för snart 40 år sedan! Här gick vi på gymnasiet 2 året och vi gick dessutom i samma klass. Jag bytte linje och klass, från Naturvetenskaplig till Samhälls/humanistisk, alldetes rätt klassen var en hopslagning av dessa två, bara för att få gå i samma klass som denna snygga tjej vilket jag tyckte då och faktiskt tycker än!
Tänk att vi varit tillsammans i 39 år vilket är en bedrift då väldigt många i denna generation har skiljt sig, så är'e bara!
 
Ps Visst finns det lite likhet mellan Dan och Ingela, vi alltså? Det innebär då att jag är rätt snygg med Ds
 
Med hjälp av uthållighet nådde även snigeln Arken! /Charles Haddon Spurgeon
 
dan

Gott Nytt 2015!

Vi får se om 2015 blir ett bättre bloggår för min del, sämre antal inlägg kan det knappast bli! För jag har ju faktiskt en hel del att delge då det gäller mitt ryggproblem och mina stapplande jägarsteg!
 
Ett nytt år nalkas - som en blomma med täta kronblad som döljer skönheten där inom! /Mark Twain
 
dan

Räven raskar över gården!

Denna rävhanne sköt jag den 5 november på ett avstånd av 235 meter! Jag jagade med en bössa av märket Thomson Venture kaliber 223. Kikarsikte Trijicon AccuPoint 2,5-10x56 samt ljuddämpare Vmac Havanna 125.
Min hund Gibson är lika nyfiken på vilket vilt det än gäller, han är duktig på att söka upp och markera var viltet ligger, så äre ba!!!
 
När jag var tolv, följde jag med min far på jakt och vi sköt en fågel. Han låg där och någonting slog mig. Varför kallar vi det nöje att döda denna varelse som var lika lyckliga som jag var när jag vaknade denna morgon! / Marv Levy
 
dan

Trafikskola 1963 eller -64!

Så var det då dags att lära sig lite trafikregler! Minns att det var en polis och ett tjej som var någon form av "trafikskolefröken". Lärde jag mig något? Lite minns jag att jag fick med mig, att stanna vid stopp minns jag samt använda ringklockan för att höras.
 
Det är nog ett minne blott att det finns sådana här trafikskolor för nutida barn. Barnen idag har väl aldrig fått lära sig trafikvett, än mindre fått träffa en polis att prata med. Var det bättre förr? Ja säger jag, i vissa fall var det bättre, de ä ba så!!!
 
De flesta fel som trafikpolisen hittar sitter bakom ratten! /Otto Ludwig 1923-2012
 
dan

Kanadagås till Jul!

 
Årets första och enda kanadagås skjuten så sent som 11 november! Bilderna tagna med min Iphone 4, därav bildkvalitén!
 
Jag fick vänta ända in i november innan kossorna togs ur hagen och jag fick chans att jaga lite kanadagäss. Jag hade tur att det har varit så milt denna höst för i annat fall hade gässen flugit söderut för länge sen.
 
Som ni ser på den infällda bilden så är bröstfileerna riktigt stora på en kanadagås och väger närmare 5 hg. Jag putsade sen fågeln på resterand kött för att göra biffar utav och det vägde strax över 7 hg! Det är rätt mycket mat en enda gås och det är väl bra?
 
Snacka om ekologisk och klimatsmart mat!  Dessa vilda djur har haft ett fritt och fullständigt normalt liv vilket inte alltid är fallet med de djur som är uppfödda för matkonsumtion, detta har jag verkligen tagit fasta på och fyller hellre kyl och frys med denna mat istället för producerad, då får faktiskt jaktmotståndarna säga och tycka vad de vill, de ä ba på dä visä!!!
 
Ingen kärlek är mer äkta än kärleken till mat! /George Bernard  Shaw 
 
dan

Grimas a'la 1977!

Så kunde jag se ut 1977, 20år gammal och med "snorbroms"! Jag hoppas och tror att ni ser att jag grimaserar, för så äre ba!!!
 
Om ungdomen visste; om åldern kunde! /Sigmund Freud
 
dan 

Minnesbilder, studenten 1977!

Men huvadå, vad är det du visar Dan?!
 
Joodå vi kunde också på den tiden, arrangera bilder alltså! På natten efter studenten så fick vi för oss att fåna oss lite, då blev det denna vackra bild tagen. Vad jag förundras över är hur kroppen kan genomgå en sådan degenerering med stigande ålder. Skulle jag arrangera samma typ av bild idag, ja då vete rackarn om jag hade visat den. Jo men kanske, men då med minst en tröja på! Varför då då? Det får du faktiskt räkna ut själv!
 
Ps Att bilden är arrangerad de ä faktiskt sanninga dä!!! Ds
 
Hemligheten med att förbli ung ligger i att leva hederligt, äta långsamt och
ljuga om sin ålder! /Lucille Ball
 
dan

En dag, några ögonblick!

Trots att torpet i Kroksjö var och är mer eller mindre oanvändbart, så trivs vi himla bra att vara där i skogen där bara naturens egna ljud råder! Här ser vi Ingela sitta och rensa nypon som hon ska göra nyponsoppa på.
 
Röda fina nypon var det gott om!
 
Är man 57år så borde man kunna slå med lie, men nej det kan jag ej. Visst får jag ner gräset men inte så effektivt som en kunnig hen skulle slå! Sen ska vi inte tala om att slipa lien, det är i det närmaste katastrof och kräver massor med träning! (nu trodde ni att jag skulle: dä ä bara på dä .......! Men nej nej)
 
Efter en halvtimmes slående så var gubben helt slut på, för att inte tala om svettig! Det vita ni ser på filten, det är jag det, dä ä bara på dä vise. Nuu skrev jag det, för det ville jag!
 
Efter en jättetrevlig dag uppe i vårt alldeles egna torp och mark, så styrde vi kosan hemåt, nöjda å glada trots att jag hade rejält värkande rygg med mig hem.
 
Så har då några ögonblick i mitt liv passerat revy och kommer hädanefter att bara finnas i mitt minne. Det kryllar av fantastiska ögonblick runt om oss alla, men det krävs att man stannar upp och betraktar dem! I bästa fall blir det ett sådant där magiskt ögonblick som brukar kallas guldkorn! 
 
Det man förspiller av ögonblicket, kan ingen evighet ersätta! /Friedrich von Schiller
 
dan

Den remissen blev rena missen!

Min nya läkare på Umeå lasarett skulle ja skicka en remiss omgående då jag var där den 30 juli dvs snart 6 veckor sedan! Jag var till apoteket torsdag i början av förra veckan och eftersom jag ändå var på sjukhuset så gick jag upp för att höra hur länge till jag måste vänta på min skiktröntgen. Den vänliga damen i luckan kollade på turordningslistan och konstaterade att de aldrig fått någon remiss från Umeå!!! Men förbaskat också, inte nu igen! Samtidigt så gav magen ifrån sig ett konstigt brummande ljud!
 
Kom hem och på direkten ringde jag till ortopeden och förfärades över att ingen remiss skickats! visst så var det, ingen remiss var skickad Det hade blivit något galet mellan diktafonen, utskrivandet och postandet, för när de skickar remisser till andra landsting så måste remissen skickas per brev, så krångligt va, nu brummande magen två gånger!!
 
Sköterskan jag pratade med skulle säga till så att remissen skulle komma iväg omgående och det tackade jag för. Lite nyfiket så ringde jag på fredagen för att kontrollera om remissen kommit iväg mot Örnsköldsvik. Nej då ingen remiss var på väg och sköterskan berättade att nu skulle min ortoped vara borta två dagar, så ingen remiss än på några dagar, då spydde jag!!! De ä sanninga dä, nästan i alla fall!!!
 
Nu är det bara för mig att ringa till ortopeden i Umeå var och varannan dag så jag är säker på att remissen kommer iväg någon gång! Det är inte första gången det trasslar under min ryggsjuka tid, det är inte den andra heller utan ett antal jag för länge sedan tappat räkningen på och det här blir nog inte den sista heller, mamma mia!!!
 
När allt går lätt blir man fort dum! /Maxim Gorkij
 
dan

Det är inte klokt, men nu är jag både jägare och skogsägare!

Ett förfallet torp och skog på ca 7 ha. Kanske inte så mycket att ha, skulle kanske en del tycka, men för mig betyder det allt. Här ser man lite av "vår" skog, min "guldgruva". Så nu har jag min eget lilla skog att jaga i och har jag tur så får jag jaga i ännu lite mer skog!?!
 
Efter en lördag på "torpet" så blev det en fika i skogsbacken i närheten av "lagårn". Mums tyckte även vår borderterrier Gibson.
 
Det är väl inte direkt ett ruckel utan får man bara (kanske inte så bara) ordning på de ruttna golvåsarna under köket så skulle det vara värt att snygga till stället. Med andra ord, det skulle bli fullt beboligt!
 
Som ni ser själva så är det ju ganska fint, vårt torp! Frånsett då ett skitigt köksfönster.
 
Massor av liljekonvalj och smultron. Lilla myra fick brått att plocka de läckert goda bären. Samtidigt så fick vi lära henne att bären hos liljekonvaljen är giftig och ska inte ätas!!! Apropå det så finns det en hel del planterad växtlighet som finns kvar sen torpet var bebott, bra va? Inte verkar det väl vara ett så dåligt köp vi har gjort, för det ska ni veta så jättedyrt var det inte, de ä sanninga dä!!!
 
Vad kan du äga, när själva livet är ett lån? / Arnulf  Overland
 
dan

Det blev en JEEP!

Det blev en gammal Jeep Grand Cherokeefrån 1998, som till slut föll oss på "läppen"! Det är en hel del att fixa på den men priset var så lågt så bilen blir billig trots besök på bilverkstaden. Om jag ska vara ärlig så var det helst av allt en sådan här bil jag ville ha, har gillat dem sen lång tid tillbaka! Så nu har jag (vi) en bil som är både hög och med automatlåda för att så mycket som möjligt passa en "ryggkrympling", dä ä ba på de visä!!!
 
Råd är det som vi ber om när vi redan vet svaret men önskar att vi inte gjorde det! /Erica  Jong
 
dan
 

Vardag igen och hösten drar in!

Nu är semestrarna slut och vardagen är åter här! För Gibson är det förmodligen riktigt skönt för nu får han rå om husse helt och hållet på dagarna!
 
Samma stig som vanligt och Gibson vet precis hur vi ska gå och vill naturligvis göra som hundar alltid gör nämligen gå först! Som sagt, nu är det vardag och jag är ensamt på dagarna igen, ja förutom lilla "Gibbe" förstås. Hoppas att jag kan få ägna mig åt lite av varje nu i väntan på operation, jag menar, att ryggen håller sig i schack åtminstone några dagar i veckan! Ligga i sängen kommer jag ändå att få göra så det räcker och blir över efter operationen, så tills dess håll dig i styr ryggelände!
 
Jag har uppsökt skogarna för ensamhetens skull! /Knut Hamsun
 
dan

Behöver en bil till!

En begagnad Suzuki Grand Vitara eller Toyota RAV4 med automatlåda, det skulle sitta fint det!!
 
Nu när Ingela har börjat jobba på en förskola 2 mil bort, så behöver hon såklart bilen. Hon börjar så tidigt åxå så det kan inte bli tal om att skjutsa, så ä're ba!!!
 
Därför söker vi en extrabil som jag kan köra omkring med. Helst en bil med automatväxel eftersom jag har så pass ont av att koppla och växla! Dessutom ska det vara en SUV och prislappen får ej överstiga 30 lakan dvs trettiotusen kronor! Det ska vara en mindre SUV typ Toyota, Suzuki, Honda eller någon annan liten Jeepliknande bil.
 
Det gäller det att vara lite "tuff" när jag kommer puttrande i skogen och ska jaga! Men jag vet ju att en småfet 57-åring med dålig rygg ALDRIG kommer att se "tuff" ut, men snälla ni, jag kan väl få låtsas lite, bara för en liten stund!!!
 
Så hör av er om ni vet av någon bil till mig, oss såklart! Skicka meddelande till min mobil 070-3742517 eller ring vet ja, dä gå bra dä!!!
 
Om män skulle ägna sig lika mycket åt sin kvinnor som åt sina bilar
skulle de lära sig mycket! /Hans Scheike
 
dan

I väntans tider, igen!

Tänk att en dag få gå ut i skogen och jaga, plocka svamp, bär eller bara vara utan att hela tiden känna knivarna i ländryggen. Om de bara kunde reducera min smärta med 10-25% så vore jag den lyckligaste "gubben" i hela världen, dä ä sanninga dä!!!
 
I onsdags var jag alltså till ortopedmottagningen på Umeå universitetssjukhus, även kallad NUS. Jag fick träffa den trevligaste, vänligaste och mest tillmötesgående ortopedläkare hittills! Inte för att de andra sju varit på något sätt dåliga, det bara kändes så himla bra med den här Maria Eriksson!
 
Jag ska inte närmare ange vad som sades utan vill bara säga som så, att nu står jag på väntelistan för operation och när Maria konsulterat de andra läkarna så återkommer hon och delar med sig av vad som bestämts. Ett är då redan bestämt och det är att operationen kommer att göras från baksidan men hur och var eller det ena med det andra, det återkommer jag till när jag vet lite närmare. Först och främst väntar jag nu på att få göra en skiktröntgen här på Örnsköldsviks lasarett, förhoppningsvis inom 3 månader, för att sen bli opererad november-december i bästa fall!!! Så är läget blogglovers! Vi syns!!!
 
Kärlek är den oemotståndliga längtan efter att vara
oemotståndligt åtrådd! /Robert Frost 
 
dan
 

Midsommar 2014!

God grillad kycklingfilé, potatissallad och diverese annat stod på menyn.
 
Midsommarafton tillbringade jag och Ingela ensamma ute i skogen! Från det av vi klev ut ur bilen började solen skina och fint väder höll i sig helatiden vi var ute! När vi packat bilen och skulle åka hem, ja då började det regna igen, det är alldeles säker det, så ä're! Jag och min fru var överens om att det var en helt enkelt skön och vilsam midsommarafton!
 
Här är ett bevis på att vädret var kanon!
 
Vad vore vår svenska sommar utan alla dessa vackra blommor, man riktigt känner den underbara doften när man ser dem på bild!
 
Midsommarblomstret med sin underbart blåa färg. Jag kan inte bli mätt på att se och uppleva alla de vackra blommor som står i givakt hela sommaren, så ä're!!!
 
En vacker sak ger aldrig så mycket smärta som att inte kunna höra eller inte
kunna se den! / Michelangelo
 
dan

Det blir nog operation ändå!

Som det känns numer så blir det med stor sannolikhet operation igen! Jag får nog inse ändå att jag blir bara sämre och sämre i ryggen! Just idag har jag så förtvivlat ont så att jag nästan kräks!! Kanske dags igen för sjukhuskallingar framöver, vem vet???
 
Smärta är en så obekväm känsla att även en liten bit av den kan förstöra varje
mänsklig njutning! /Will Rogers
 
dan

Hej, är ej död!

Jag har alltså inte dött utan jag lever och .....! Min ryggsmärta har påverkat mig så jädrans mycket så jag har helt enkelt inte orkat blogga. Jag hoppas med detta inlägg att jag ska orka fixa några inlägg i veckan, så det så!!!
 
Lidande blir vackert när någon bär stora förluster med munterhet, inte genom okänslighet utan genom att ha ett stort sinne! /Aristoteles
 
dan
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0