Behöver en bil till!

En begagnad Suzuki Grand Vitara eller Toyota RAV4 med automatlåda, det skulle sitta fint det!!
 
Nu när Ingela har börjat jobba på en förskola 2 mil bort, så behöver hon såklart bilen. Hon börjar så tidigt åxå så det kan inte bli tal om att skjutsa, så ä're ba!!!
 
Därför söker vi en extrabil som jag kan köra omkring med. Helst en bil med automatväxel eftersom jag har så pass ont av att koppla och växla! Dessutom ska det vara en SUV och prislappen får ej överstiga 30 lakan dvs trettiotusen kronor! Det ska vara en mindre SUV typ Toyota, Suzuki, Honda eller någon annan liten Jeepliknande bil.
 
Det gäller det att vara lite "tuff" när jag kommer puttrande i skogen och ska jaga! Men jag vet ju att en småfet 57-åring med dålig rygg ALDRIG kommer att se "tuff" ut, men snälla ni, jag kan väl få låtsas lite, bara för en liten stund!!!
 
Så hör av er om ni vet av någon bil till mig, oss såklart! Skicka meddelande till min mobil 070-3742517 eller ring vet ja, dä gå bra dä!!!
 
Om män skulle ägna sig lika mycket åt sin kvinnor som åt sina bilar
skulle de lära sig mycket! /Hans Scheike
 
dan

I väntans tider, igen!

Tänk att en dag få gå ut i skogen och jaga, plocka svamp, bär eller bara vara utan att hela tiden känna knivarna i ländryggen. Om de bara kunde reducera min smärta med 10-25% så vore jag den lyckligaste "gubben" i hela världen, dä ä sanninga dä!!!
 
I onsdags var jag alltså till ortopedmottagningen på Umeå universitetssjukhus, även kallad NUS. Jag fick träffa den trevligaste, vänligaste och mest tillmötesgående ortopedläkare hittills! Inte för att de andra sju varit på något sätt dåliga, det bara kändes så himla bra med den här Maria Eriksson!
 
Jag ska inte närmare ange vad som sades utan vill bara säga som så, att nu står jag på väntelistan för operation och när Maria konsulterat de andra läkarna så återkommer hon och delar med sig av vad som bestämts. Ett är då redan bestämt och det är att operationen kommer att göras från baksidan men hur och var eller det ena med det andra, det återkommer jag till när jag vet lite närmare. Först och främst väntar jag nu på att få göra en skiktröntgen här på Örnsköldsviks lasarett, förhoppningsvis inom 3 månader, för att sen bli opererad november-december i bästa fall!!! Så är läget blogglovers! Vi syns!!!
 
Kärlek är den oemotståndliga längtan efter att vara
oemotståndligt åtrådd! /Robert Frost 
 
dan
 

Midsommar 2014!

God grillad kycklingfilé, potatissallad och diverese annat stod på menyn.
 
Midsommarafton tillbringade jag och Ingela ensamma ute i skogen! Från det av vi klev ut ur bilen började solen skina och fint väder höll i sig helatiden vi var ute! När vi packat bilen och skulle åka hem, ja då började det regna igen, det är alldeles säker det, så ä're! Jag och min fru var överens om att det var en helt enkelt skön och vilsam midsommarafton!
 
Här är ett bevis på att vädret var kanon!
 
Vad vore vår svenska sommar utan alla dessa vackra blommor, man riktigt känner den underbara doften när man ser dem på bild!
 
Midsommarblomstret med sin underbart blåa färg. Jag kan inte bli mätt på att se och uppleva alla de vackra blommor som står i givakt hela sommaren, så ä're!!!
 
En vacker sak ger aldrig så mycket smärta som att inte kunna höra eller inte
kunna se den! / Michelangelo
 
dan

Det blir nog operation ändå!

Som det känns numer så blir det med stor sannolikhet operation igen! Jag får nog inse ändå att jag blir bara sämre och sämre i ryggen! Just idag har jag så förtvivlat ont så att jag nästan kräks!! Kanske dags igen för sjukhuskallingar framöver, vem vet???
 
Smärta är en så obekväm känsla att även en liten bit av den kan förstöra varje
mänsklig njutning! /Will Rogers
 
dan

Hej, är ej död!

Jag har alltså inte dött utan jag lever och .....! Min ryggsmärta har påverkat mig så jädrans mycket så jag har helt enkelt inte orkat blogga. Jag hoppas med detta inlägg att jag ska orka fixa några inlägg i veckan, så det så!!!
 
Lidande blir vackert när någon bär stora förluster med munterhet, inte genom okänslighet utan genom att ha ett stort sinne! /Aristoteles
 
dan
 

Att vara eller inte vara bloggare!

Nu är det långskägg som gäller igen!
 
Jag har väldigt svårt att få någon kontinuitet på mitt bloggande! Jag hade en förhoppning att 2014 så skulle jag komma igång med bloggande, med ett inlägg minst varannan dag åtminstone. Men jag känner att den förhoppningen orkar jag inte ro iland!
 
Ryggsmärtan börjar på allvar ta ut sin rätt och tidvis känner jag mig så trött och nere och då orkar jag inte nånting. Där emellan kan det finnas dagar då det är rätt okey, men då finns det så mycket annat att ta tag i än att blogga. Har man hus så finns det alltid något som måste göras, dessutom vill jag gärna ut och jaga eller bara gå i skogen de dagar jag kan. Detta innebär att bloggandet fått en allt mer oväsentlig del av mitt liv, tyvärr!
 
Jag kommer dock att hålla bloggen vid liv och liksom nu komma med ett inlägg någon gång då och då! Vad gäller mina ryggproblem så händer inte så mycket nu utan jag får väl se, eller känna, hur ryggen mår och ta beslut därefter. Dörren till operationsalen är inte stängd utan det är upp till mig att ta kontakt med vården om jag känner att det inte går längre, eller som min ortopedläkare sa, "det finns en kniv sparad åt dig Dan" och det låter ju tryggt tycker jag!
 
Så gott folk! Händer något speciellt som har med ryggen att göra så får ni veta det här på bloggen, men för övrigt så får ni hålla er tillgodo med ett inlägg lite nu och då!!!
 
Trötthet gör oss alla till ynkryggar! /Vince Lombardi
 
dan

Osäker tid!

Äntligen kom så då snön och mörkret blev till en strålande ljust och magisk dag! Snart börjar det droppa från taken och snödroppen spira, tiden formligen rinner iväg.
 
Det blev så att jag tackade nej till operation! I samråd med min ortopedspecialist så var det bästa att inte lägga sig på operationsbordet i dagsläget. Jag måste vara fullständigt övertygad om att operationen är det bästa för mig. Om inte så kommer inte tillfrisknandet att löpa som tänkt!
 
Så i detta läge så avstår jag egentligen inte operationen utan flyttar bara fram beslutet 4-6 månader. Förhoppningsvis är jag både psykiskt och fysiskt starkare då och framförallt inte så fixerad vid att chanserna att bli bättre endast är 50%. För om inte så kan jag ju faktiskt bli sämre och det skulle jag ha svårt att klara, fastän mitt goda humör hjälpt mig under denna tid! Förresten, va skulle det bli om inte OM fanns? Jo ganska "drömlöst"!!!
 
Att vara stark är inte tillräckligt; man måste vara tillräckligt stark! / Alexander Weiss
 
dan

Åsså var det det här med ryggen!

Min rygg före och efter ryggoperationen på Ryggkliniken i Strängnäs!
 
Som sagt var så var jag på besök på Umeå universitetssjukhus och träffade där en gammal bekant, nämligen Armend Agolli. Det var han som för sex år sen började behandla mig inför en steloperation. Han lade blockader mellan kotorna för att få veta var det mest onda satt! Dock fick han ej fortsätta då Örnsköldsvik sjukhus skulle spara pengar och sa upp en och annan stafettläkare, bland annat då Agolli från Umeå. All denna historia kan ni läsa i följande inlägg, 2009-04-27 "Min rygg mitt Nemesis", 2009-05-20 "Ryggblockad igen", 2009-09-04 "Mörka tider". Att jag fått Agolli gör mig trygg då jag fått stort förtroende för honom!
 
Vad sas då vid mötet med Agolli? Jo ryggen ser inte bättre ut snarare tvärtom och han förordar en operation där man går in framifrån vi via buken och fixerar ryggraden med ett "titannät" som skruvas fast i kotorna. Viket ska vara en betydligt mer komplicerad operation än den förra som gjordes bakifrån. Chansen att bli bättre vid denna operation är ca 50%. Det innebär att det är 50% risk att inget förbättra eller blir så blir det helt enkelt sämre! Detta känns inte så där jättekul utan snarare väldigt nedslående. Jag ska fundera under jul och nyårshelgen på hur jag vill göra. Jag ska ha bestämt mig till den 15 januari klockan 15.50 då Dr Agolli ringer mig för att få veta mitt beslut. Om jag säger JA så sätts jag omedelbart upp på operationslistan som prioriterad patient, säger jag NEJ så vete sjutton vad som kommer att gälla/ske. That's it!!
 
Ps Om det är någon som läser detta och har gjort ryggop. framifrån så SNÄLLA hör av er, ring eller skriv!!! Ds
 
Bättre med en hundskit i handen än en hel bajspåse på huvudet!!!
 
dan

GOTT NYTT 2014!

Jag hoppas att ni alla får ett underbart 2014 med mycket kärlek och värme! Var ödmjuk och empatisk och ni ska se vad allt kommer att le mot er, till och med skatteåterbäringen blir positiv, de ä sant dä!!!
 
Ps Jag hoppas verkligen att de olika intressenterna i vargfrågan ska komma överens 2014, så att vargen som art kan få leva i lugn och ro! En knäpp på näsan till de vargvärnare som riskerar att vända stora delar av befolkningen mot vargen, det blir så fel då! Ds
 
dan

God fortsättning på er!

Har alltid drömt om att få ha Pippis krafter! På julafton så passade jag på att prova mitt barnbarns peruk! Tyvärr så infann sig aldrig de magiska krafterna från Astrids Pippi!!!
 
Ps Hur det gick med läkarbesöket på ortopeden i Umeå? Det får ni veta i nästa blogginlägg!!! Ds
 
Ur kommersiell synpunkt, om julen inte fanns skulle det vara nödvändigt
att uppfinna den! /Katherine Whitehorn
 
dan

Nytt om min rygg?

Jag skrev för några veckor sedan att jag skulle börja blogga mer kontinuerligt. Vad blev det av det? Inte ett skiiit!!! Jag har väl aldrig haft så få inlägg som nu den eller de senaste månaderna! Jag ber om ursäkt för att ha farit fram med osanningar och ska försöka (märk väl att jag skriver försöka) bli bättre på att uppdatera min blogg lite oftare!
 
I nästa inlägg ska jag ta och berätta vad farbror doktorn sa vid mitt besök på ortopeden i Umeå. Tills dess, ha det!!!
 
 
dan
 

Trollen kommer!

Inte undra på att man i gamla tider trodde på troll och annat "oknytt"! Här har vi ett förskräckligt troll med massor av armar som ser ut som grenar. Man ser också att det slingrar någon sorts orm uppför huvudet på trollet! Om det är en trollmor eller trollfar vet jag ej, men att trollet bor kvar på samma plats år efter år efter år, de ä sanninga dä!!!
 
Att slåss med troll, befria prinsessor och döda varulvar,
det är att leva! / August Strindberg
 
dan

Jakten går vidare trots allt!

Efter ett antal harjakter som jag måste avstå ifrån pga ryggvärken, kom jag så iväg ut i skogen för några dagar sedan! Nicklas hund Assi, för övrigt en finnstövare, fick upp ett bra drev spårade en hare i bortåt 2 timmar. Till sist så fick jag då chansen att skjuta min första egna hare och den chansen tog jag, kanon! Hur själva skotten föll och vad som hände därefter är för mig ointressant. Det bäst är att denna stora nästan 5 kilo tunga skogshare ligger nu styckad och klar i vår frysbox, efter att ha fått hänga för mörning i 4 dygn, de ä sanninga dä!!!
 
Inte nog med det, för innan vi avslutade jaktdagen så lockade jag på järpe och lyckades skjuta min tredje järpe för i år! Denna järptupp sköts i sista stund då jakten på järpe avslutas den 15 november, alltså samma dag! nu ligger den också i vår frys färdig att anrättas till en delikat måltid, får vi hoppas!!
 
Avslutningsvis så vill jag gärna visa bild på Nicklas duktiga och fina finnstövare Assi. Det är Assi som sitter till höger, så är'e ba!!!
 
dan

Varför gnäller jag egentligen?

För några dagar sedan så träffades Filippinerna med omkringliggande öar av den värsta och största orkan som uppstått under hela 1900-talet och fram till nu!
 
På TV-nyheterna får jag se bilder på det mest förödande kaos jag sett!
 
Jag kommer på mig själv med att jag frågar, "vad i hela h-vete har jag att klaga på?"! Det lidande som jag ser och som etsar sig fast i mitt sinne, går ju inte på något vis att jämföra med min ynka problem! Jag skäms över mitt eget ynkliga gnällande och jag inser hur himla bra jag ändå har det så är'e ba!!! :(
 
dan

Gåsjakt med nybörjaren!!

Jag hade ju lovat att återkomma dagen efter förra blogginlägget. Fy å skam, nu det blev inte så! Ryggeländet och en resa till Vännäsby å barnen gjorde att jag glömde bort bloggen helt och hållet! Men nu till gåsjakten!
 
De första solstrålarna börjar tränga igenom morgondimman och in genom den trasig ladudörren!
 
Två ljuvliga oktobermornar satt jag i en lada och njöt av solens behagliga strålar. Kanadagässen förväntades landa ca 100 meter ifrån ladan och genom en 6-8 cm springa i väggen hade jag tänkt skjuta mina första gäss! Nu blev det inte så för att första morgonen så missade jag och den andra morgonen så började de springa för att flyga iväg precis i skottögonblicket. Så bom en andra gång då kulan förmodligen gick ett antal centimeter eller decimeter bakom utvald gås. Amatörmässigt kan tyckas och det är just vad det är, jag är ju inte ens grön som aktiv jägare!
 
Två magiska oktobermornar fick jag uppleva i alla fall trots avsaknaden av nedlagd gås!
 
Jag måste tänka om och tre dagar efter den andra missen så byggde jag och min fru ett gömsle ca 20-30 meter från gässens mat och rastplats. 
 
Gömslet sett inifrån.
 
Gömslet "byggde" vi av två militärgröna camouflagenät, inköpta på JULA för 199 kr per styck. Gömslet blev riktigt bra och uppfyllde gott å väl mina krav och önskemål. Bra att ha en fru som är både klipsk och praktisk, det hjälpte kanonbra ser ni!!! Slutligen så placerade vi ut mina kanadagåsbulvaner så att det skulle se ut som att en flock redan landat.
 
På span efter kanadagäss!
 
Morgonen därpå så packade jag ner fika, liggunderlag, hagelbössan, ammunition samt klädde mig varmt och skönt, väl så varmt kan tilläggas.
 
Fika är en viktig trivselhöjare i vad än man företar sig, smakar aldrig som utomhus!
 
Då skjutavståndet är bara ca 25 m mellan gömsle och fåglar så använde jag mig utav min hagelbössa samt patroner med stålhagel för gås. Stålhagel måste man skjuta med där det är sumpigt och blött eller nära vatten, som i mitt fall. Det handlar om att bly inte ska ansamla sig i backen och eventuellt påverka dricksvattnets tjänlighet e.t.c!
 
Där var dom då, de vilda kanadagässen och deras alldeles "stela" bulvaner.
 
Jag kom till gömslet ca 06.15 då det fortfarande var ganska mörkt. Gässen håller alltid till ute på vattnet när det är mörkt för att slippa utsätta sig för risken att bli tagen av rovdjur! När jag kom till gömslet var gässen på motstående sida av sjön strax utanför vassen. Jag var rädd att de hade sett mig innan jag kröp in i gömslet, för då hade det förmodligen varit kört. Men så var inte fallet utan vid 07.30 så anlände de första gässen och slog ner i vattnet strax utanför området där de brukar käka.
 
Beredd och spänd inför det första skottet!
 
En timme senare så började de första gässen ta sig upp ur vattnet och beblanda sig med bulvanerna. Då var det dags att ta på mig hörselkåporna samt maskerat ansiktet, jag var nu beredd med den laddade hagelbössan! När det var cirka 30 gäss bland och runtom bulvanerna så såg jag ut 2 gäss jag skulle rikta in mig på, två årsungar med vitt och fint bröst, de vuxna har en betydligt mörkare bröst med en hel del inblandning av brunt. Ni kanske undrar vart min fågelhund var? Eftersom han är allt för orolig för att ha i gömslet så låg han i bilen ca 100 meter bort, redo att markera borttappade beskjutna gäss! Fågelhund? Nä knappast vad man kallar fågelhund, Gibson är en grythund av rasen Borderterrier med en sjuhelsikes näsa som han mer än gärna letar upp vilt med!
 
Min första gås på diskbänken i tvättstugan.
 
Jag ställde mig hastigt upp och sköt på den gås jag riktat in mig på! Nu kom återigen min orutin att visa sig, för när det första skottet gick av och träffade den första gåsen så tog jag ner bössan en bit för att bättre se om jag träffat. Ojdå, när sedan hjärnan klarnat och jag förstod att jag måste smälla av skott nr 2 på den andra gåsen, ja då sjutton också var ju allihop i luften. Att träffa de flygande gässen gick nu inte så bra utan det blev en rejäl bom! Lika bra att jag bommade rejält så jag inte skadesköt någon eller några av gässen. Men en gås låg kvar på backen och min första kanadagås var nerlagd. För att jag skulle ha en chans att skjuta en till gås så skulle jag naturligtvis inte ha tagit ner bössan för att titta utan direkt riktat in bössan på gås nr. 2. Detta kallas orutin och min enda chans att få bort den är att träna och åter träna och dessemellan jaga så mycket som möjligt, då först kommer det att gå bra! Det var dags att gå hem och flå min gås, för några fler gäss torde inte landa på detta ställe något mer idag
 
Min flådda gås i väntan på att "hängas" för mörning.
 
Efter någon timmes stånkande och stönande så hade jag flått min kanadagås. Hur man flår tar jag inte upp alls eftersom jag inte har kuskapen och därvidlag inte tillför läsaren något "matnyttigt" alls. Efter jag hade flått och tagit ur gåsen så brände jag den lite lätt med en gasolbrännare. Det har jag fått lära mig av en riktigt duktig jägare med mångårig rutin bakom sig, P-A Åhlén är hans namn! Slutligen så har den fått möras i drygt 4 dygn varefter den, väl inplastad och paketera, frystes in. That's all my friends!!!
 
Det var det dä! Min första gås är skjuten och väntar i frysen på att bli uppäten, yaaammmii!!!
 
Jag värderar entusiasm till och med högre än professionellt kunnande! /Sir Edward Appleton
 
dan
 

Tidig träff med Mårten, får jag hoppas!

I morgon i arla morgonstund är det tänkt att jag ska ge mig ut på gåsjakt, närmare bestämt kanadagås ska jagas! Jag återkommer snarast med utförlig jaktrapport, de ä sanninga dä!!!
 
Jag har inget nytt att rapportera angående mina ryggproblem! Det enda som jag vet är att jag är uppsatt på operationslistan uppe på ortopeden i Umeå. Men jag kommer att ha en personligt samtal med opererande läkare några veckor innan operation. Då får jag tid att bestämma om jag ska operation och i så fall hinna förbereda mig på det som komma skall. Jag vet ju redan vad jag måste gå igenom vid en ny steloperation och det är sjukt hur gräslig smärta kan vara, så är'e ba! Nog för idag, höres i morrn!!!
 
dan

Äntligen lite fågeljakt!

Idag så kom jag äntligen iväg på skogsfågeljakt. Resan gick till Långviksmon cirka 5 mil väster om Örnsköldsvik. Där på det område jag får jaga, finns det gott om gammal fin gran- och tallskog där skogsfågel i regel håller till. Bilen packad, bensintanken full, vinterdäck på, bössorna med och slutligen Gibson längst bak i bilen, sen bar det av.
 
Tanken var att försöka locka järpe och förhoppningsvis få någon inom skotthåll. Å tänka sig, jag fick mig en järptupp! Jag sköt den med en repeterstudsare i kaliber 22 lång, en Husqvarna årsmodell 1964 som är kanonbra med fina träffbilder. Jag valde att använda ganska långsam ammunition och på så vis reducera knallen utan att riskera skadeskjutning. Nu får jag försöka att jaga fler gånger och på så vis få ihop till en festlig middag bestående av riktigt äkta ekologisk mat, kan det bli någe bättre så säg???
 
En vacker järpe av hankön! Sägas kan att det är ju hannarna som lockas av ljudet från lockpipan, men ganska ofta så är det en och annan hona som "hänger på".
 
Jag har alltid varit intresserad av djur och natur och kunde för allt i livet inte tänka mig att skjuta vilda djur! Tvärtom så var jag motståndare mot jakt och hade inte mycket till övers för jägare. Nej nej, jag rent av hatade jägare i min ungdom. Men för två år sedan så övertalade min dåvarande chef att gå kurs för att förkovra mig och ta jägarexamen. Sagt å gjort, men jag gjorde det mest för att ha något att göra då dagarna var olidligt långa som sjukskriven.
 
Ju längre kurstiden gick så lärde jag mig mer och mer om jakt och jägare, och vips så vände jag på klacken och började ändra uppfattning. Numera är jakt mitt stora intresse och de dagar ryggen medger så övningsskjuter jag eller som idag, ge mig ut i skogen på jakt. Men bara så ni vet så är själva jagandet en förhållandevis liten del av jägarens jaktintresse, det är så mycket annat som "cirklar" runt detta intresse!
 
Ps Om fler i vårt avlånga land skulle lära sig lite om jakt så skulle det jaktmotstånd som finns i vårt land bli mycket mindre. Detta är jag helt säker på, de ä ba så!!! 
 
dan

Åsså gick proppen, men jag vågade inte!

I onsdags ringde underläkaren jag pratade med den 17 september på Umeå lasarett. Hon hade inget att säga om min ryggstatus map röntgenbilderna, hon hade inte ens tittat på dem. Tydligen så hade Michal gjort det och eftersom det hade uppstått en vakans på op så blev jag erbjuden den platsen, ooooooppps rackarns va fort det gick nu då!!!
 
Det är klart att jag blev glad, rädd omtöcknad etc etc! Men NEJ, jag tackade nej! Förstår ni hur det känns att ta det beslutet? Jag vill ju ha tid att förbereda mig mentalt men framförallt få veta vad de nya röntgenbilderna "sa" om min rygg. Är jag sämre, bättre eller oförändrad? Jag kan inte för mitt liv förstå hur de kan tro att jag ska lägga mig på "slaktbänken" med två dagars varsel??!! Men tvivlen kommer alltid att finnas där och det gör mig så oerhört ledsen, gjorde jag rätt som tackade nej? Ni som gjort en liknande steloperation vet vad jag talar om då det gäller smärta, det går inte att beskriva det man går igenom veckorna efter en sådant ingrepp!
 
Nu är det som det är och jag står nu uppställd på den ordinarie operationslistan, vilket innebär att jag kommer att erbjudas operation inom tre månader. Det känns mycket bättre för då hinner jag få prata med min ortoped och få veta min status. Jag hinner förbereda mig på alla plan och inte minst, jag missar inte all höstens jakt å det är värdefullt för mig fastän jag kanske bara kan vara med var tredje eller fjärde gång! Så äre ba!!!
 
Förresten, det är för jäkla synd att OM finns!!!
 
Ju fler beslut du tvingas göra på egen hand, desto medvetnare är du om din frihet
att välja! / Thornton Wilder
 
dan

Varför drabbar det just mig!!

 Jag börjar dagens blogg med en återblick! Detta skrev jag i min blogg den 14 augusti:
 
"Jag hade ju tidigare lovat att förtälja vad min ortopedläkare i Umeå hade att säga om min rygg utifrån de senaste röntgenbilderna. Nu är det faktiskt på det viset att han inte hade ett uns att säga mig! Det hade blitt någe fel i kommunikationerna mellan ortopeden och röntgen i Umeå.
 
Tanken var ju att jag skulle åka upp tidigt på förmiddagen till röntgen på Umeå lasarett och ta dessa bilder, vartefter min ortopedläkare skulle gå igenom dessa bilder. På eftermiddagen skulle vi träffas och jag skulle få min dom, den senaste i raden alltså. Men icke! Av någon anledning hade remissen till röntgen kommit bort eller glömts att skicka, vad eller hur missen uppstått skiter jag i då det föga hjälper att gnälla eller bråka
 
Istället så blev det nu så att han skickade en ny remiss men till röntgen på Örnsköldsviks sjukhus och när det var klart skulle då bilderna skickas upp till Umeå och jag skulle sen bli kallad dit upp igen.
 
Bilderna är nu tagna och ivägskickade och här går jag då i väntans tider och hoppas på att bli kallad denna höst och inte våren 2014!!!"
 
Kallelsen till röntgen kom verkligen fort och den blev av innan augustis utgång, mamma mia va bra! Några dagar senare fick jag så en kallelse från ortopeden vid Umeå lasarett vilken uppmanade mig att komma upp den 17 september klockan 13.00. Fanken va bra nu äntligen så kommer det att lossna för Jonssons pajk!!!
 
Dagen efter operationen i Strängnäs 2010!
 
Glad i hågen åkte jag upp till Umeå, betalade 300 spänn igen och satte mig i väntrummet och läste en jakttidning. Jag fick veta att läkaren jag skulle träffa (Dan eller Michael) var ca en halvtimme sen. Men okey det går väl bra, jag har nyss börjat med tidningen. Så blev jag då kallad till ett undersökningsrum där det satt två ungdomar, så jag tänkte att det går väl bra att ha med läkarstudenter, det stör mig inte alls!
 
Men till min förvåning så presenterade sig den ene av "vitrockarna" som underläkare och den som skulle prata med mig. Men det visade sig att hon inte hade en aning om vem jag var och vad för problembild jag hade! Hon hade inte tittat på mina nya röntgenbilder! Överläkaren Dan hade ju flyttat till Sundsvall och Michael opererade den dagen så han kunde jag inte få träffa. Hon undrade om hon fick göra en undersökning av mig, en sådan som görs när man undersöks första gången. Allt som allt tog träffen ca 15 minuter varefter jag sa hej och god bajs. Bitter å ledsen åkte tillbaka mot Örnsköldsvik, med min fru som chaufför!!!
 
Kommer jag att klara av detta om jag skulle bli erbjuden en andra op i Umeå, det vette f..???
 
Jamen ni förstår varför jag känner mig bitter, sur och ledsen på en gång. Tydligen ska man vara gnällig, elak, obekväm och armbåga sig fram för att det ska gå något så när fort inom den svenska vården. Men jag som nästan aldrig är gnällig, elak eller obekväm, och jag armbågar mig definitivt inte fram här i livet! Jag är mest bara glad, snäll och omtänksam och det ska man tydligen inte vara för att få framgång här i livet, surt sa räven om rönnbären!!!
 
Det svåraste i livet är att veta vilken bro man ska korsa och vilken man ska bränna! /David Russel  
 
dan

På knä ditt "svin" och bulvaner!

Känslan av att tvingas ner på knä var stor den gångna helgen! Tanken var ju att jag skulle jaga med min svärsons jaktlag i Långviksmon, men det sket sig såklart! Jag hade nu inte så förtvivlat ont så att jag låg men tillräckligt för att inte orka ge mig iväg ut i skogen. Så ni förstår nog varför jag känner som jag känner dvs att ständigt tvingas ner på knä, fy sjutton va less jag är!!! Men någon gång under hösten ska jag bara ut i skogen kring ovan nämnda samhälle och jaga älg, så det så!!! ;)
 
Nu har jag i alla fall köpt mig ett antal kanadagåsbulvaner, trevliga fåglar förresten som ej behöver matas eller mockas. Tanken är alltså att jag framöver i höst ska ge mig ut och jaga dessa gäss! Om det lyckas eller ej får ni nog veta vad det lider, men fram tills dess blir det lite annat svammel!!!
 
Ps Tisdag den 17 september ska jag äntligen till Umeå för att träffa en "ryggkunnare" på regionsjukhuset. Röntgenbilderna är tagna sedan en tid tillbaka och skickade till den jag ska träffa på ortopeden. Vad månne bli utav detta tro? Ja det får jag veta om en vecka och gudarna vet om jag vill veta eller ej!!! Ds
 
dan

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0