Med frugan på golvet!
Torsdagen den 5 februari 2009
Normalt så ligger vår hund Gibson i sin bur på natten, kärleksfullt placerad bredvid vår säng. Han gillar det inte så där värst mycket men kravlar sig lydigt dit när vi säger till. Han vill ju helst dela säng med oss! På morgonen däremot så får han komma upp i vår säng och lyckan är då fullständig. Så och denna morgon och eftersom jag var ledig så hade Ingela släppt upp honom i vår säng innan hon begav sig till sitt arbete. När jag vaknade så stirrade jag rikt in i två svarta hundögon placerade i ett lurvigt huvud vilande på min hustrus kudde. När jag låg där och stirrade in hans ögon så drog jag mig till minnes en liten episod som utspelade sig 1982 på Backebovägen 4, som vi hyrde på den tiden.
Vi hade två hundar då. En Boxer född i april 1979 vid namn Bonzo, för övrigt vår första hund tillsammans. Dessutom så hade vi utökat "hundstallet" med en valp efter just Bonzo, född 1981, han hette Ior. Sommaren 1982 så råkade Bonzo ut för en liten olycka som kostade honom ett avslitet korsband i sitt vänstra knä. Det blev operation i Sollefteå på djursjukhuset där. När vi överlyckliga fick hämta honom några dagar efter ingreppet, förmanade oss veterinären att Bonzo på inga som helst villkor fick hoppa upp eller ner i några möbler på 14 dagar. Det ansågs vara läkt efter denna tid.
Så här kunde det se ut när Bonzo och Ior låg och sov. Här i en gästsäng hos Ingelas Mamma och Pappa.
Bild från vårt fotoalbum.
Den första kvällen hemma så funderade vi på hur vi skulle lösa detta problem med att hoppa upp och ner i olika möbler. Det var nämligen så att våra hundar var vana att ligga och sova eller vila i vår dubbelsäng. Självklart så ville ju Bonzo ligga i vår säng även denna kväll! Då kom Ingela på den goda idén att hon skulle ligga på golvet med Bonzo, nedanför vår säng på en dyna och med kudde och täcke. Så blev det! Tanken var den att Ingela skulle sen smyga upp i sängen när väl Bonzo somnat. Mitt i natten vaknade jag och lite försiktigt ruskade jag på min golvliggande fru. Hon vaknade och vad jag minns så hjälpte jag henne att dra upp hennes täcke till vår säng. Sen somnade jag om.
Bilder på Bonzo, nyss hemkommen från djursjukhuset. Notera det långa operationssåret på vänster knä, i ringen. Bild från vårt fotoalbum.
När jag vaknade nästa morgon och började treva efter min fru så kände jag bara två håriga hundar. Jag satte mig då upp och vad fick jag se! Jo på Ingelas sida låg två stora Boxerhundar och njöt i godan ro. Bredvid sängen på en dyna men utan täcke låg min älskade vän och sov sin skönhetssömn. Tänk om någon kommit in till oss och fått se denna syn! Vad skulle de tro? Jag och hundarna sussande gott i en dubbelsäng medan Ingela låg på golvet utan täcke! Ja men snacka om "mullig mansgris"!!!! Jag väckte Ingela och vi hjälpte tillsammans Bonzo att komma ner på golvet. Sen fixade vi fika på säng och satt där och skrattade åt det hela. Men tänk bara vilken uppfattning folk hade fått om mig om någon kommit in och sett, tolkat det på sitt eget vis, och sen talat vitt och brett om vad de sett. För jag hoppas verkligen inte att jag ska upplevas som någon patriark med "mulliga mansgrisfasoner"!
Okey då!!! Lite mullig mansgris är jag nog ändå!!! Bild från vårt fotoalbum.
Ha en bra torsdag och glöm inte att se på "Antikrundan" klockan 20.00!!
dan
Normalt så ligger vår hund Gibson i sin bur på natten, kärleksfullt placerad bredvid vår säng. Han gillar det inte så där värst mycket men kravlar sig lydigt dit när vi säger till. Han vill ju helst dela säng med oss! På morgonen däremot så får han komma upp i vår säng och lyckan är då fullständig. Så och denna morgon och eftersom jag var ledig så hade Ingela släppt upp honom i vår säng innan hon begav sig till sitt arbete. När jag vaknade så stirrade jag rikt in i två svarta hundögon placerade i ett lurvigt huvud vilande på min hustrus kudde. När jag låg där och stirrade in hans ögon så drog jag mig till minnes en liten episod som utspelade sig 1982 på Backebovägen 4, som vi hyrde på den tiden.
Vi hade två hundar då. En Boxer född i april 1979 vid namn Bonzo, för övrigt vår första hund tillsammans. Dessutom så hade vi utökat "hundstallet" med en valp efter just Bonzo, född 1981, han hette Ior. Sommaren 1982 så råkade Bonzo ut för en liten olycka som kostade honom ett avslitet korsband i sitt vänstra knä. Det blev operation i Sollefteå på djursjukhuset där. När vi överlyckliga fick hämta honom några dagar efter ingreppet, förmanade oss veterinären att Bonzo på inga som helst villkor fick hoppa upp eller ner i några möbler på 14 dagar. Det ansågs vara läkt efter denna tid.
Så här kunde det se ut när Bonzo och Ior låg och sov. Här i en gästsäng hos Ingelas Mamma och Pappa.
Bild från vårt fotoalbum.
Den första kvällen hemma så funderade vi på hur vi skulle lösa detta problem med att hoppa upp och ner i olika möbler. Det var nämligen så att våra hundar var vana att ligga och sova eller vila i vår dubbelsäng. Självklart så ville ju Bonzo ligga i vår säng även denna kväll! Då kom Ingela på den goda idén att hon skulle ligga på golvet med Bonzo, nedanför vår säng på en dyna och med kudde och täcke. Så blev det! Tanken var den att Ingela skulle sen smyga upp i sängen när väl Bonzo somnat. Mitt i natten vaknade jag och lite försiktigt ruskade jag på min golvliggande fru. Hon vaknade och vad jag minns så hjälpte jag henne att dra upp hennes täcke till vår säng. Sen somnade jag om.
Bilder på Bonzo, nyss hemkommen från djursjukhuset. Notera det långa operationssåret på vänster knä, i ringen. Bild från vårt fotoalbum.
När jag vaknade nästa morgon och började treva efter min fru så kände jag bara två håriga hundar. Jag satte mig då upp och vad fick jag se! Jo på Ingelas sida låg två stora Boxerhundar och njöt i godan ro. Bredvid sängen på en dyna men utan täcke låg min älskade vän och sov sin skönhetssömn. Tänk om någon kommit in till oss och fått se denna syn! Vad skulle de tro? Jag och hundarna sussande gott i en dubbelsäng medan Ingela låg på golvet utan täcke! Ja men snacka om "mullig mansgris"!!!! Jag väckte Ingela och vi hjälpte tillsammans Bonzo att komma ner på golvet. Sen fixade vi fika på säng och satt där och skrattade åt det hela. Men tänk bara vilken uppfattning folk hade fått om mig om någon kommit in och sett, tolkat det på sitt eget vis, och sen talat vitt och brett om vad de sett. För jag hoppas verkligen inte att jag ska upplevas som någon patriark med "mulliga mansgrisfasoner"!
Okey då!!! Lite mullig mansgris är jag nog ändå!!! Bild från vårt fotoalbum.
Ha en bra torsdag och glöm inte att se på "Antikrundan" klockan 20.00!!
dan
