Apokalypsens fyra ryttare!
Nu ska jag berätta en liten berättelse om ett litet blomstrande land som förföll till misär och elände.
Det var en gång ett land uppe i norr som hette Utopi. Det var ett relativt välmående land där alla togs omhand så gott det gick ovasett de var gamla, sjuka eller arbetslösa. Så en dag bestämde sig Apokalypsens fyra ryttare att gå ihop i en allians, de ville börja bestämma i landet Utopia. Eftersom alla fyra saknade förnuft och påhittighet så kallade de sig rätt och slätt för "Alli". De fyra ryttarna delade upp olika politiska områden de skulle få bestämma över. En tragisk septemberdag så tog "Alli" makten i landet Utopi och de fyra ryttarna kom att visa sitt rätta jag för folket.
Först ut var det ryttaren på den gulbleka hästen, han var Döden och han ville bestämma över allt och alla. Han var dessutom bäste vän med de rika och ville att de skulle få bli ännu rikare på de fattigas bekostnad.
Sen kom ryttaren på den vita hästen, han var Kriget och bråkade med allt och alla! Han ansåg sig själv som bäst och tyckte bara om att höra sin egen gnälliga röst! För honom skulle allt vara i ordning och reda.
Sen kom ryttaren på den rödbruna hästen, han var Pesten och han hatade alla sjuka och alla pensionärer. Är man sjuk eller gammal så kan man lika gärna dö, var hans motto.
Sist men inte minst kom ryttarinnan på den svarta hästen, hon var Svälten. Allt som är Utopiskt ska läggas ned var hennes motto!!! Att folk blev utan jobb och pengar, sket hon fullständigt i!
Hur gisk det då för landet Utopi? Det är väl inte svårt att räkna ut! Det rådde länge svält och död bland de fattiga, medan den rika adeln fick det bara bättre och bättre. Det gick så långt att folket gjorde uppror men eftersom Utopi sedan länge var en polis och militärstat så slutade det med att landet utplånades. Man kan således säga att det var en riktigt rejäl Apokalyptisk dans som De Fyra Ryttarna bjöd upp till. Må frid råda över det område som en gång var landet Utopi, Amen!
En del politiker är som bildäck, så nerslitna att de inte längre har någon profil. /Ralph Boller
dan
