Man får aldrig vara riktigt glad!
Idag fick jag ett brev från ortopeden här i Örnsköldsvik. Jag väntar på att de ska ge klartecken ner till Strängnäs, att de betalar för en ny operation på mig. Så här stod det i brevet, "Utifrån de åtgärder som är gjorda och de fortsatta besvär du har påtar vi oss inte den kostnaden i nuläget utan jag har därför utfärdat en remiss till ryggortopederna i Umeå för en second opinion. Du kommer således att få en kallelse därifrån framöver."
Vad innebär nu detta, jo en ännu längre väntan på att få min ryggproblematik åtgärdad! Nu när jag efter många tvivel och en hel massa om och men, bestämt mig för att göra den andra operationen i Strängnäs, så blir det inget av. Inte i första taget i alla fall. Nu blir det ju så att jag kan få vänta på kallelsen från Umeå i minst 3 månader. Sen ska jag då dit och röntgas och undersökas. Efter det tar det nog ett antal månader innan beslut tas. Då kan det bli så mina vänner, att de bestämmer sig för att göra den andra operationen där uppe i Umeå. Då kommer kallelsen till den operationen att ta minst 3 månader, mot några veckor för Strängnäs. Alltså kan det komma att dröja bortåt 7 - 8 månader, i bästa fall, innan jag får min rygg åtgärdad. Jag som knappt står ut idag, hur i hela friden ska jag orka det??!! Dessutom så känns det inget roligt att någon annan ska rota i min rygg än min ortoped i Strängnäs som kan och vet mina problem. De i Strängnäs anses ju bäst i Sverige på ryggkirurgi och därför vill jag ju gärna fortsätta därnere! Jag säger bara det, hur i himlens dagar ska jag orka med detta nu då?????
Men jag får väl försöka fortsätta att tänka positivt för att överleva. Om jag tänker riktigt riktigt positivt så kanske att kallelsen till Umeå kommer redan nästa vecka. De på otropeden i Umeå ser och förstår problemen snabbt och säger sig själva inte kunna åtgärda problemen på ett tillfredsställande sätt. Följaktligen så får Strängnäs sina pengar i slutet av november och jag får min operation. Dessutom så blir resultatet kanonbra och jag är hemma lagom hemma och får det som present av tomten. Jag kommer att kunna börja arbetsträna i början av mars och är fullt återställd innan sommaren viket medför att jag är tillbaka i skolan och kör för fullt i augusti!!! Tänk om det kunde få bli så. Men sådana lyckliga slut läser man nog bara om i sagorna!!!
Tårar är det stumma språket av sorg! /Voltaire
dan
