Vår älskade Gibson är död!
Till vår stora sorg och förtvivlan så dog vår Borderterrier Gibson torsdagen den 22 januari! En akut ryggåkomma skulle visa sig ge ett snabbt förlopp och trots att vi snabbt åkte till Smådjurskliniken vid Universitetssjukhuset i Uppsala, fanns det ingenting att göra utan han fick lugnt somna in!!! :( :(
Gibson fick av någon okänd anledning ett stort diskbråck, medfött eller av annan orsak det vet vi inte. Detta diskbråck tryckte så kraftigt på den förlängda märgen att nekros uppstod dvs den "dog" detta kallas i medicinsk form för myelomalacci. Detta medförde att Gibson fick hela sin bakdel utslagen och med total orörlighet som följd. Enligt veterinärerna så hade vi knappast hunnit rädda vår kära "Gibbe" om vi så hade bott i Uppsala! Fy va surt och så plötsligt allt detta kom, det gick så fort att vi fortfarande inte kan förstå att han är borta.
Vi upptäckte på måndagskvällen den 19 januari att han när han klev upp från liggande var långsammare än den vanliga speeden. Vi åkte till veterinär på tisdagen den 20:e och de misstänkte att han hade överansträngt sina rygg och benmuskler en aning. Vi fick recept på smärtstillande om han skulle få ondare. Den natten sov vi nästan ingenting. Han var så orolig och försökte hela tiden kliva upp utan att kunna. Han hade ont, var "förtvivlad" och orolig.
För mig som varit hemma efter min ryggskada, har Gibson varit min trofasta vän och ständiga följeslagare som i sju år alltid funnits där, lika glad och vänligt som alltid. Vad jag saknar dig Gibbe!
På onsdagsmorgonen åkte vi direkt till veterinären igen och de misstänkte ett kraftigt diskbråck med risk för nekros av ryggmärgen som följd. Närmaste veterinärstation som kunde göra en datorröntgen samt operation fanns i Uppsala. Men hur i hela friden skulle vi ta oss dit, vi hade ju inte sovit någonting och var jättetrötta och slitna av all oro! Men som tur var så kom en räddande ängel i form av vår ena granne Alf Sjöberg, som körde vår bil ner till Uppsala och tillbaka. Resan ner var en pärs då Gibbes oro tog sig ljudliga uttryck. Som tur var så fick vi åka in på veterinärstationen på södra berget i Sundsvall där han fick lugnande och smärtstillande. Vi kom fram till Uppsala vid 17.00-tiden och Gibbe togs direkt in för observation.
På morgonen den 22 så röntgades vår lilla hund och nekrosen var ett faktum. Vid 10-tiden fick vår fina vän somna in och flyga iväg till hundhimlen till stor förtvivlan och sorg!!!
Nu så får vi försöka att finna oss i verkligheten och minnas honom och hans underbara mentalitet och lekfulla sätt, dessutom så var han alltid lika glad och älskade allt och alla! Vi sörjer honom så!!!
Här följer några bilder ur hans härliga sjuåriga liv:
Vi kommer för alltid att minnas dig Gibson!!!
Tårar syns men om hjärtat blöder vem skall då se det? /Francois de La Rochefoucauld
dan
