Röd ekorre!

Arten förekommer i hela Europa och delar av Asien. Ekorrar finns i princip i hela världen, förutom i ökenområden.

 

Ekorren är vanlig i skogsområden i hela Sverige, med undantag endast för fjällbjörkskogen, där den endast förekommer sällsynt. Den trivs i städernas parker och trädgårdar.

 

Ekorrn satt i granen skulle ........
 

I Europa är ekorren hotad eller undanträngd av den införda grå ekorren (Sciurus carolinensis) i främst Storbritannien och Italien (förrymda djur från fångenskap), och utsatt för habitatfragmentering dvs områden där en art finns blir mindre och färre! 

 

Den grå ekorren sprider sjukdomar som är dödliga för den röda ekorren och den kan utnyttja viss föda mer effektivt (bland annat ekollon). Undanträngningen är inte aktiv utan består i försvagning från sjukdom och minskat födounderlag. Den röda ekorren reproducerar sig också långsammare när populationen utsätts för tryck. IUCN (The International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources) ger den därför hotstatus NT (not threatened=inte hotad).

 

Kolla in örontofsarna, härliga va?!

 

Naturliga hot är större rovfåglar som ugglor, vildkatt och trädmård, hermelinen tar ungar. Ekorrar som överraskas på marken kan ibland falla offer för hundar, tamkatter eller räv.

 

Människan är naturens enda misstag! /William S. Gilbert 

 

dan


Nu känner jag mig mogen!

Nu känner jag mig mogen att börja blogga så smått igen och har då tänkt att blogga åtminstone en gång i veckan! Jag har en hel del att berätta och då framförallt om mina ryggproblem som bara fortsätter men också om jakt, natur och en hel del humor förstås.
 
Nu har Canadagässen anlänt hit till oss, våren är definitivt här!!!

Intima trollsländor igen!

Fortfarande kan man varma dagar finna trollsländor som är aktiva, så aktiva att parning förekommer. Men hörrni, det är ju faktiskt i slutet av oktober och nästan sommarvarmt på dagarna!!! I var fall så ser ni här ett par som jag lyckades fånga på bild när de flyger. Men på samma sätt som är vanligt för trollsländorna så sitter honan fast längs bak på hannens avlånga kropp, eller så är det tvärtom!? Vilken art dessa flygande kärlekskranka sländor till hör har jag inte tagit reda på än. Om någon vet så skriv ner en kommentar! He bli bra he!!!
 
Sex kan göra de största, starkaste och mest maktfullkomliga
män till nallebjörnar! /Isaac Bashevis Singer
 
dan

Intimitet i insektsvärlden!

När jag kom ner på badstranden idag när jag och Ebba tog vår promenad så var det två stycken som älskade på stranden! Jag smög mig tyst fram och fotade hela akten som de två trollsländorna genomförde utan minsta blygsel.
 
De var så upptagna i den intensiva akten, så de märkte inte att jag var så nära som 10 cm med kameran.
 
På riktigt nära håll se ser man att honan håller fast hanen på huvudet samtidigt som han håller i "svansen" på henne och samtidigt har han fört sin yttersta bakdel mot honans "någonting". Eftersom jag inte vet hur det fungerar hos dessa trollsländor så kan det helt enkelt vara tvärtom! Ett vet jag i alla fall och det är att det rör sig om en parning, eller? Jag tror att paret är någon art av ängstrollslända! Ni som vet vilken art det rör sig om kan gärna kommentera det!!!
 
Sex kan göra de största, starkaste och mest maktfullkomliga män
till nallebjörnar! / Isaac Bashevis Singer
 
dan

Morgondimma och Imse vimse spider!

Med förhållandevis kalla nätter så uppstår det sådan skön och lite "spooky" omgivning då solens varma strålar träffar marken. Luften känns ren och skön och promenaden blir lättsam och samtidigt lite fantasifull, då man inte ser så klart pga dimman och en rotvälta kan lätt få formen av en björn om fantasin är den rätta.
 
Spindelnätet hänger där blöt och tung i väntan på att solens strålar ska torka den. Vid sådana här tillfällen blir skogens alla spindelnät synliga och man ser massor av dem vart än man än går!!!
 
Platonisk kärlek är som en skogspromenad utan hemväg! / Werner Mitsch
 
dan

Valpen!

I morgon lördag så hämtar vi hem vår blivande familjemedlem Ebba! Så nu börjar vi om med att torka kiss, få henne rumsren samt uppfostra henne till att bli den hund vi vill ha. Det är snart åtta år sedan sist men förhoppningsvis så har vi lite av uppfostrans olika aspekter kvar i "huvve"! Hon är så välkommen så!!!
 
I morrn kommer Ebba! Nu får jag betydligt mer att tänka på och jobba med på dagarna då Ingela jobbar. Det kommer att bli bra det och förhoppningsvis så kan jag skingra tankarna från den eländiga ryggen, kanon!
Så framöver så blir det en hel del bloggande om och med Ebba, de ä ba på de visä!!!
 
Himmelriket är en nåd; om det var efter förtjänst, skulle din hund komma in och du skulle få stanna utanför! /Mark Twain
 
dan

Frostglans!

Var ut och promenerade häromdagen i ett underbart frostigt vinterlandskap! Lövträdens grenverk var alldeles vita och vassen nere vid Lomsjön hade spektakulära iskristaller på sina förtorkade blomvippor. Ni kan ju faktiskt få kolla in det hela på de 5 bilderna nedanför. "Grymt" vackert var det i alla fall, de va ba på dä vise!!!
 
Underbar skönhet, eller hur?
 
De vackraste sakerna i världen kan inte ses eller ens beröras - de måste kännas av hjärtat! /Helen Keller
 
dan

Snart är de här!

Härligt att om någon morgon få höra hur stararna har kommit, å med sitt tjatter tala om att nu du är det vår!
 
Visst är de riktigt granna dessa starar?! Ursäkta det lite suddiga kortet, det är taget med en Iphone 4.
 
Stare (Sturnus vulgaris) är i Europa den vanligaste och mest utbredda företrädaren för familjen starar (Sturnidae). För en ovan betraktare kan den förväxlas med koltrasten, eftersom den är en annan vanlig gulnäbbad mörk fågel som ses öppet på gräsmattor och inne i samhällen och städer. Staren är dock mindre, har spetsiga vingar och har i sommardräkt en metalliskt blänkande fjäderdräkt.
 

Staren är främst välkänd genom sin sång och är en mycket duktig härmare. Staren har en stor geografisk utbredning och genom introduktion på andra kontinenter är staren idag en av de vanligaste fåglarna i världen. Dock har bestånden i Europa, efter en markant ökning på 1800-talet, sedan 1960-talet minskat mycket kraftigt. I vissa områden har den tidigare vanliga synen av mycket stora synkroniserade flockar av starar blivit allt mer sällsynt.

 

Staren har en kroppslängd på 19 till 23 cm och är därmed något mindre än en koltrast. Den mäter 37–42 cm mellan vingspetsarna. Den har en kort stjärt och i flykten verkar vingarna trekantiga och spetsiga. Hanar som tillhör nominatformen väger i genomsnitt 81 g, honorna med sin genomsnittliga vikt på 76 g är något lättare.

I vinterdräkt är kroppen svartaktig med metalliskt grön eller purpurfärgad glans och fjädrarna har vita till beigefärgade spetsar. Hela kroppen framstår därigenom som ljust fläckig. Vingarna och stjärtfjädrarna är svartbruna med ljusbrun bräm, armpennorna är dessutom beströdda med metalliskt glänsande fläckar. Praktdräkten framträder tidigt på året genom nötning av de ljusa spetsfläckarna på kroppsfjädrarna. Kroppen är då i sin helhet svartaktig och metalliskt glänsande. Näbben är gul i praktdräkt och svartaktig i vinterdräkt. Benen är rödbruna. Ögonens regnbågshinna är mörkbrun hos hanen och ljus hos honan.

Könen skiljer sig endast obetydligt åt. Honor är något mindre intensivt metallglänsande än hanar och punktteckningen på kroppen behålls oftast tydligare hos honor i praktdräkt. Undernäbbens bas är hos hanen i praktdräkt blågrå, hos honan gulvit eller svagt rosa. Juvenila starar saknar metallglans, kroppen är gråbrun men strupen något ljusare. Den har ett diffust ljust ögonbrynsstreck och örontäckarna är något mörkare. Vingarna är mörkbruna med ljus bräm och är utan metallglans. Näbben är matt brunsvart och benen gråaktigt rosa.

 

När de juvenila fåglarna genomför sin första ruggning i slutet av juli till september till första vinterdräkt ruggas först kroppsfjädrarna till svarta fjädrar med vita prickar. Sist ruggas fjädrarna på huvudet och vingar, vilket gör att man under denna period lätt kan urskilja dessa ungfåglar med kvardröjande mattbrunt huvud. På marken går staren snarare än hoppar. Flykten är direkt och snabb, flyktprofilen triangelliknande med kort stjärt.

 

Sången framförs hela året oftast från en exponerad utkiksplats, under häckningstiden oftast i häckningshålans omedelbara närhet. Intensivt sjungande starar burrar upp fjäderdräkten och flaxar med de utspärrade vingarna. Staren är beryktad för sitt "hånskratt". Den ihållande, pladdrande sången består av ett flertal stigande eller fallande piptoner, smack-, visslings- och skallerljud, samt imitationer av olika former av ljud som fågel- och andra djurläten eller ljud från människan och staden. Ofta efterhärmas exempelvis vaktelns, ormvråkens eller tofsvipans läten. Andra exempel på härmningar är hundskall, buller från gräsklippare eller ringsignaler från mobiltelefoner. Varningslätet skiljer sig beroende på hotet. För flygande fiender (kråkor, rovfåglar och så vidare) varnas med ett snabbt upprepat, skarpt, mycket kort "spett, spett", för fiender på marken med ett upprepat, långt utdraget "brrrrrrrt" eller "tschrrr".

 

Man har påvisat att behovet bland starar att sjunga, precis som hos alla tättingar, är en instinkt. Däremot är inte sången i sig en instinkt utan något som de lär sig av sina föräldrar. De flesta arter bland tättingarna lär sig sjunga under de 60 första dagarna och för starar krävs det att denna inlärning sker i ett socialt sammanhang med andra artfränder. Det vill säga att man inte kan lära upp en ungfågel med hjälp av inspelade fraser. Om en ungfågel inte lärs upp att sjunga kommer den aldrig att behärska sång och kommer förmodligen aldrig att attrahera en partner och få ungar.

 

 Vilket underbart gäng!
 
Staren har ursprungligen en palearktisk utbredning till största delen söder om polcirkeln och den finns allmänt i Europa och i mellersta Asien österut till Kina. Staren bebor nästan alla typer av terräng. Den bebor de boreala och tempererade zonerna, samt den nordligaste delen av medelhavszonen, i Europa och Asien från Island och Norge i väster, till centrala Sibirien och nästan ända till Bajkalsjön i öst. I Europa ligger den norra utbredningsgränsen vid Nordkap och på Kolahalvön, längre österut vid norra Ural, och avviker i västra Sibirien tillbaka till ungefär 60° nord. Utbredningens sydgräns löper i Europa genom norra Spanien, södra Frankrike, Italien, Jugoslavien och norra Grekland; i Asien genom Turkiet, norra Irak och Iran, Afghanistan, Pakistan och nordvästra Indien bort till nordvästra Mongoliet.
 

I Europa har staren en heltäckande utbredning. Den saknas endast i det inre av stora slutna skogsområden, i fullständigt utrymda jordbrukslandskap samt i höjdlägen från ungefär 1500 meter och uppåt. Staren förekommer även i städer, i de större städerna kan den ses i de mest centrala delarna. Den högsta tätheten uppnås i områden med hålrika trädgrupper och angränsande ängsmark för födosök.

 

Staren utgör typarten för släktet Sturnus och beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Linné i den tionde upplagan av Systema naturae. Vilka arter som placerats i släktet Sturnus har varit omdiskuterat och fylogenetiska undersökningar har visat att exempelvis rosenstare och amurstare inte alls är så nära släkt med de europeiska stararna, som man tidigare ansett, utan närmre besläktad med majnastaren vilket har resulterat i en rekommendation att rosenstaren får återta sin tidigare placerng i släktet Pastor, under namnet Pastor roseus, och majnastaren placeras i släktet Agropsar och får det vetenskapliga namnet Agropsar sturninus.

OBS: All fakta hämtad från Wikipedia!

 

En sann vän är en sällsynt fågel! /Latinskt ordspråk

 

dan


En dag, några ögonblick!

Trots att torpet i Kroksjö var och är mer eller mindre oanvändbart, så trivs vi himla bra att vara där i skogen där bara naturens egna ljud råder! Här ser vi Ingela sitta och rensa nypon som hon ska göra nyponsoppa på.
 
Röda fina nypon var det gott om!
 
Är man 57år så borde man kunna slå med lie, men nej det kan jag ej. Visst får jag ner gräset men inte så effektivt som en kunnig hen skulle slå! Sen ska vi inte tala om att slipa lien, det är i det närmaste katastrof och kräver massor med träning! (nu trodde ni att jag skulle: dä ä bara på dä .......! Men nej nej)
 
Efter en halvtimmes slående så var gubben helt slut på, för att inte tala om svettig! Det vita ni ser på filten, det är jag det, dä ä bara på dä vise. Nuu skrev jag det, för det ville jag!
 
Efter en jättetrevlig dag uppe i vårt alldeles egna torp och mark, så styrde vi kosan hemåt, nöjda å glada trots att jag hade rejält värkande rygg med mig hem.
 
Så har då några ögonblick i mitt liv passerat revy och kommer hädanefter att bara finnas i mitt minne. Det kryllar av fantastiska ögonblick runt om oss alla, men det krävs att man stannar upp och betraktar dem! I bästa fall blir det ett sådant där magiskt ögonblick som brukar kallas guldkorn! 
 
Det man förspiller av ögonblicket, kan ingen evighet ersätta! /Friedrich von Schiller
 
dan

Är utan ben men tar sig lätt fram ändå!

Kopparödlan eller ormslå är vår enda ödla som saknar ben! Det är en vacker liten krabat som ofta förväxlas med orm och därför brukar avlivas. Frånsett att det är olagligt, enligt svensk lag, att avliva någon av våra sex reptiler (snok, huggorm, hasselsnok, skogsödla, sandödla och ormslå), så är det synnerligen korkat och dumt! Vi ska värna alla våra reptiler och skydda dem istället för att slå ihjäl dem, så det så!!!
 
Så här ser den ut vår kopparödla, lär er det så inga missförstånd sker!
 
Kopparödla (Anguis fragilis) är en art i familjen kopparödlor. Eftersom den helt saknar yttre extremiteter och därför till utseendet påminner om en orm kallas den ibland felaktigt för kopparorm.
 
Utbredning och sydtematik
 
Kopparödlans utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa och delar av sydvästra Asien och Kaukasus och österut till västra Sibirien. I söder förekommer den till Turkiet, samt i sydöst till nordvästra Iran.I Europa saknas den dock i södra Spanien och längst i norr.

Kopparödlan tillhör den stora familjen kopparödlor och placeras i släktet Anguis tillsammans med dess närmsta släkting Anguis cephallonica som är endemisk för Grekland. Kopparödlan delas upp i två underarter:

  • A. f. fragilis Linnaeus, 1758 - förekommer över stora delar av Europa.
  • A. f. colchica (Nordmann, 1840) - förekommer i sydöstra Europa, Kaukasus och Iran.
 
Skandinavisk utbredning
 
I Sverige förekommer den i hela Götaland, Svealand och längs norrlandskusten upp till Skellefteå. I Norge förekommer den längs sydkusten, från Bergen och upp längs området kring Oslofjorden. I Finland finns den i den södra delen, med nordgräns ungefär till Vasa och Kuopio. Den saknas på Åland, med undantag för några öar längst i söder. Den förekommer över hela Danmark med undantag för några mindre öar.
 
Utseende
 
Kopparödlan saknar helt yttre extremiteter. Hela dess kropp är metalliskt glänsande. Översidan är brun- eller gråaktig eller kopparfärgad och utmed ryggens mitt löper oftast en mörk rand. Undersidan är mörkt svartblå. I sällsynta fall kan hannen under våren ha blå fläckar. Kroppen är långsträckt och rund, nästan cylinderformig. Stjärten är längre än huvudet och bålen sammantagna. Hela kroppslängden kan uppgå till 50 cm. Fjällen är släta och rundade och har inre förbening. Tänderna är bakåtriktade och långa, med en svag ränna på främre periferin. Ögonen är väl utvecklade och arten skiljer sig från ormar genom att den har ögonlock och blinkar som andra ödlor. En del gamla djur har blå fläckar. Kopparödlan är känd för att kunna bli mycket gammal. Det påstås att den är den mest långlivade av alla ödlor och att den blir omkring 30 år i vilt tillstånd och upp till 54 i fångenskap.
 
Ekologi
 
Den lever bland buskar, i mossa, bland nedfallna torra löv, under stenar och på andra liknande platser. Ungdjur lever främst under mossa och löv, medan de vuxna djuren rör sig mer öppet. På senhösten under september-oktober borrar den ned sig i jorden till frostfritt djup, inte sällan ner i myrstackar, och ligger där i dvala under vintern. Strax efter den lämnat vinterdvalan i maj sker parningen. Den föder levande ungar som är omgivna av ägghinnorna, som de strax därefter spränger sönder. Ungarna föds i augusti-september och är då 7-10 cm långa. Den är främst aktiv i skymningen medan den under natten och större delen av dagen gömmer sig under stubbar, stenar mm. Den förekommer främst i marker med buskar och träd, dock är den ovanlig på torra marker.
 
Föda
 
Den äter framför allt sniglar och daggmaskar. Dessutom kan den ta insekter, tusenfotingar och spindeldjur. Ibland tar den också gråsuggor och andra kräldjur. Det förekommer ibland även kannibalism. Faktadelen hämtad från Wikipedia.
 
En sak som skiljer ödlor från ormar är att de kan blinka, de har alltså ögonlock de kan stänga och öppna. Hoppades få en bild där detta framgick, men trots ett trettiotal försök blev det noll blinkningar på bild. Däremot fick jag när den luktade med tungan, inte så informativ bild men ändå. Här kan man skönja den tjocka tungan med den grunt kluvna tungan.
 
Kopparödlan släppte jag givetvis på samma ställe som jag fann den, men det är väl självklart eller? Men så är det faktiskt, de ä sanninga dä!!!
 
dan

Mycket man kan se om man bara tittar!

Vad lätt det kan vara att missa detta lilla "drama" då det utspelar sig ganska långt bort. Åker man bil så blir det ju ännu svårare!
 
Kommer dramat närmare så ser man att Mickel räv håller på att bli mobbad av en kråka! Jamen vad mycket man kan se om man bara stannar upp en stund och lär sig att titta noggrant i sin omgivning. Tänk nu på detta nästa gång ni är ute i vår härliga natur, bilburen eller ej spelar rakt ingen roll! De ä ba så!!!
 
Ps Kör man bilen så ska man så klart titta på vägen och på sin medtrafikanter, det är ju fullständigt glasklart, de ä sanninga dä!! Ds
 
Starten till kunskap är upptäckten av något vi inte förstår! /Blaise Pascal
 
dan 

Hösten nalkas!

Drots det varma och fina väder som vi haft och har nu så gör sig hösten påmind. Björkarnas blad gulnar, gräset är vått om morgonen efter en sval natt samt det härliga höstmörkret är här. För en som gillar hösten och vintern så kommer nu en tid av njutning och upprymdhet och jag tillhör en av dem, så det så!!! ;)
 
dan

Ska-ta å skörda i växthuset idag!

Jomenvisst var det en skata i växthuset! Då vi har växthusdörren lite öppen så har nog den unga skatan traskat in i jakt på "käk"! Tyvärr så var det lite svårare att hitta utgången så jag blev på detta vis en räddare i nöden! Ja mina vänner, det var en av veckans krumelurer i den nöjespark som kallas livet! Ha det gött till nästa gång, då ska jag berätta lite från mitt besök på ortopeden vid Umeå lasarett!
 
Man kan inte göra annat med födelse och död än att
nyttja mellantiden! /George Santayana
 
dan

Det är så sorgligt att se!

Det är så sorgligt att se räv som råkat ut för skabb! Man kan se hur den har kliat sig sårig på bakkroppen och jag riktigt känner hur förbaskat det måste klia och svida. Nu ser det i och för sig mer illa ut då denna räv håller på att tappa den tjocka vinterpälsen samtidigt. Denna räv kommer med all sannorlikhet att gå en kvalfull död tillmötes på grund av skabb. De har ju ingen som kan behandla dem ute i skogen och jag minns hur svårt det var att bli kvitt dessa kvalster när vår hund Gibson hade blivit "smittad"! Jag tror att det tog uppemot ett halvår och flera kurer innan veterinären kunde konstatera att Gibson var fri sitt plågoris. En skabbräv bör avlivas för att den inte ska behöva lida så, stackars djur!
 
Detta foto är taget åt samma håll som ovan fast just när solen bryter horisonten där borta! Det är dålig kvalité på bilderna då de är fotade genom ett smutsigt fönsterglas och med en telefon utrustad med en kamera på 5Mpixel.
 
Smärta är en så obekväm känsla att även en liten bit av den kan förstöra
varje njutning! /Will Rogers 
 
dan

Vattennäbbmus, en lustig liten krabat!

I går då jag var uppe vid Svarttjärn så fick jag syn på denna lilla krabat, se den översta bilden. Tyvärr blev det ganska suddig på själva näbbmusen vilket beror till stor del på att den aldrig håller sig still utan far runt i minst 200 "knyck"! Det är alltså en vattennäbbmus som ni ser på bilderna. Bilderna på den döda v.näbbmusen tog jag 2006 då jag fann den på stigen ner mot vårt bad vid Lomsjön. Kolla in fransarna på tassarna, det använder den för att kunna simma bra och liknande fransar finns på svansens undersida som hjälper till när musen styr i vattnet med hjälp av svansen! Här nedan kan ni läsa om vattennäbbmusen, saxat från Wikipedia:
 

"Djuret är den största näbbmusen som förekommer i Europa. Den har en kroppslängd mellan 70 och 95 millimeter och därtill kommer en 47 till 77 millimeter lång svans. Vikten ligger vanligen mellan 15 och 20 gram, sällan 25 gram. Pälsens färg är på ovansidan svart och på undersidan variabel. Där kan den vara vitaktig eller svartbrun med rödbrun skugga. Med sin täta päls är arten väl anpassad till livet i vatten. Dessutom har den borst vid svansens undersida och vid sina bakre extremiteter som används för att styra i vattnet. Vid ögonen finns ofta en grå fläck och öronen är gömda i pälsen."

 

"Vattennäbbmusen är ett av de få giftiga däggdjuren i Europa. Giftkörtlarna sitter under tungan och med giftet kan den fälla bytesdjur till husmusens storlek."

 

Om vi alla bekände våra synder för varandra skulle vi alla skratta åt varandra för vår brist på originalitet! /Kahil Gibran ( 1883-1931)

 

dan

 

Vackra djur i vår närmiljö!

Alldeles bortanför vändplanen på vår gata, cirka 100 meter bort på ängen, stod de vackra rådjuren. Mhhh vackra å varkra, det vet jag inte eftersom de håller på att fälla sin vinterpäls och ser då faktiskt ganska "skabbiga" ut. Men visst är det ett vackert djur vårt rådjur, å goda ska de va med!!! Kolla i flocken på fem djur varav en är en ståtlig bock som har anslutit sig denna vår.
 
Fin bock som med sina fina horn skulle kunna vara en sk medaljbock, kanske det kanske!?
 
Du får aldrig en andra chans att skjuta ett första skott! /okänd
 
dan
 

Uttalade sig mot varg - misshandlades!

Ja vad ska man säga? Det finns idioter eller hur? Sen finns det idioter som verkligen är idioter, det visar väl följande artikel ur dagens expressen!!!
 
Ps Detta främjar ju inte vagvärnarnas sak utan tvärtom! Men vem eller vilka är det som går förlorande ur allt detta hat? Jo det är vargen det! Ds
 
dan
 
"För en månad sedan berättade Sven Danielsson öppet kring sin önskan om mer vargjakt i trakten.

Förra veckan blev Grycksbobon sönderslagen med ett basebollträ av maskerade personer på väg hem från postlådan.

– Det enda de sa till mig var att jag inte skulle uttala mig om vargar, säger Sven Danielsson.

När Sven Danielsson skulle fylla 70 år berättade han om sitt liv i ett reportage i lokaltidningen Falu Kuriren.

Men hyllningen förvandlades snabbt till en mardröm.

För Sven Danielsson är anledningen klar: Några få rader som han uttryckte kring vargjakten.

– Jag har ingen förståelse för att vi ska ha varg i våra skogar. Jag anser inte att de har något berättigande här, berättade han för Falu Kuriren.

Redan veckorna efter uttalandet har han fått flera hotfulla samtal.

Och nu ligger Sven Danielsson svårt mörbultad hemma i sin soffa.

– Det enda jag kan koppla till är det jag sa om vargjakten. Det är det enda skälet som jag kan komma på till att någon skulle göra något sådant här, säger han.

Som Dalarnas Tidningar var först med att berätta, skulle Sven Danielsson gå sin vanliga runda i det idylliska samhället Grycksbo, utanför Falun, när det hände.

– Jag skulle posta mina räkningar, när jag plötsligt kände hur det small till i ryggen, säger han.

– Först trodde jag att jag hade blivit påkörd av en bil, men sedan vände jag mig om.

Då stod han ansikte mot ansikte med tre maskerade personer - beväpnade med basebollträ.

– Det var två män och en kvinna som hade kört fram med en bil. Jag försökte försvara mig, men man är inte beredd på något sådant, säger Sven Danielsson.

Han lämnades blåslagen vid vägkanten, innan han hittades av en förbipasserande som körde honom hem.

Nu har det gått fem dagar och Sven är fortfarande skärrad efter dramat.

– Jag har fortfarande förbannat ont i ryggen. Sedan gick näsbenet av och okbenet under höger öga är skadat. Man kan säga att jag mått bättre, säger han.

Kopplingen mellan överfallet och varguttalandet ser han som självklar.

– Många av mina jaktkollegor har hört av sig efter händelsen. De är nästan lika arga som mig, säger han.

– Jag vill bara inte att min hund, Packall, ska riskera att bli attackerad av en varg under jakten. Det har hänt flera som jag känner, säger han.

Nu är han uppe på benen igen och kan ge sig ut på sin runda.

Och trots de senaste händelserna, känner han ingen rädsla.

– Jag är inte rädd överhuvudtaget. Och bestämmer de för att slå till igen, så är jag beredd.

– Samtidigt har polisen agerat fantastiskt i det här. De har verkligen hjälpt mig.

Polisen i Dalarna bekräftar att en anmälan har kommit in om grov misshandel.

– Vi har förhört målsägande två gånger samt förhört de två som tog hand om honom när han kom hem, säger förundersökningsledaren Christina Lundin.

– Vi har några tips, men inga misstänkta i nuläget. Det hände dock mitt på dagen och vid en vältrafikerad väg. Någon borde ha sett detta, så har någon några uppgifter vill vi gärna att de hör av sig".

Av Callum Bloodworth

(Saxat ur expressen den 29/4 2013)


Vårvinter!

Det är den 12 april och snön är fortfarande på sina håll upp emot 50 cm. Men oj vad fina dagar som kan passera revy! Som idag till exempel, tog en promenad vid 08.00 tiden i strålade sol och frisk luft. Det är dessa dagar man minns tänker på  och för att klara sig igenom perioder med dåligt väder! Visst är'e väl så för er me???
 
Jag har en enkel syn på livet; håll ögonen öppna och fortsätt med det! / Sir Laurence Olivier
 
dan

Översvämning på baksidan!

Vår baksida formligen "översvämmas" av skator! När det är som mest så är dom uppemot 25 stycken, å dä mycke dä!!
 
dan

När solen värmer så dyker de upp!

Nu i mars när solens strålar värmer börjar de så sakterliga att ta sig ut från sina övervintringshålor, för att sola och värma sig. Jag talar förstås om våra vackra huggormar! Här kommer några bilder från hösten 2012 då de snart skulle gå i dvala. Jag hoppas att jag nu snart får stifta bekantskap med samma djur på mitt speciella huggormsställe som jag aldrig kommer att avslöja, var så säkra på det ni!!!
 
De flesta av dessa djur känner jag igen sen flera år tillbaka då de varje höst repektive vår samlas på samma ställe. Vi ska vara rädda om dessa fridlysta djur då de gör stor nytta i sitt habitat, alltså där de trivs och håller till!!!
 
dan

Tidigare inlägg
RSS 2.0