Åsså gick proppen, men jag vågade inte!

I onsdags ringde underläkaren jag pratade med den 17 september på Umeå lasarett. Hon hade inget att säga om min ryggstatus map röntgenbilderna, hon hade inte ens tittat på dem. Tydligen så hade Michal gjort det och eftersom det hade uppstått en vakans på op så blev jag erbjuden den platsen, ooooooppps rackarns va fort det gick nu då!!!
 
Det är klart att jag blev glad, rädd omtöcknad etc etc! Men NEJ, jag tackade nej! Förstår ni hur det känns att ta det beslutet? Jag vill ju ha tid att förbereda mig mentalt men framförallt få veta vad de nya röntgenbilderna "sa" om min rygg. Är jag sämre, bättre eller oförändrad? Jag kan inte för mitt liv förstå hur de kan tro att jag ska lägga mig på "slaktbänken" med två dagars varsel??!! Men tvivlen kommer alltid att finnas där och det gör mig så oerhört ledsen, gjorde jag rätt som tackade nej? Ni som gjort en liknande steloperation vet vad jag talar om då det gäller smärta, det går inte att beskriva det man går igenom veckorna efter en sådant ingrepp!
 
Nu är det som det är och jag står nu uppställd på den ordinarie operationslistan, vilket innebär att jag kommer att erbjudas operation inom tre månader. Det känns mycket bättre för då hinner jag få prata med min ortoped och få veta min status. Jag hinner förbereda mig på alla plan och inte minst, jag missar inte all höstens jakt å det är värdefullt för mig fastän jag kanske bara kan vara med var tredje eller fjärde gång! Så äre ba!!!
 
Förresten, det är för jäkla synd att OM finns!!!
 
Ju fler beslut du tvingas göra på egen hand, desto medvetnare är du om din frihet
att välja! / Thornton Wilder
 
dan

Varför drabbar det just mig!!

 Jag börjar dagens blogg med en återblick! Detta skrev jag i min blogg den 14 augusti:
 
"Jag hade ju tidigare lovat att förtälja vad min ortopedläkare i Umeå hade att säga om min rygg utifrån de senaste röntgenbilderna. Nu är det faktiskt på det viset att han inte hade ett uns att säga mig! Det hade blitt någe fel i kommunikationerna mellan ortopeden och röntgen i Umeå.
 
Tanken var ju att jag skulle åka upp tidigt på förmiddagen till röntgen på Umeå lasarett och ta dessa bilder, vartefter min ortopedläkare skulle gå igenom dessa bilder. På eftermiddagen skulle vi träffas och jag skulle få min dom, den senaste i raden alltså. Men icke! Av någon anledning hade remissen till röntgen kommit bort eller glömts att skicka, vad eller hur missen uppstått skiter jag i då det föga hjälper att gnälla eller bråka
 
Istället så blev det nu så att han skickade en ny remiss men till röntgen på Örnsköldsviks sjukhus och när det var klart skulle då bilderna skickas upp till Umeå och jag skulle sen bli kallad dit upp igen.
 
Bilderna är nu tagna och ivägskickade och här går jag då i väntans tider och hoppas på att bli kallad denna höst och inte våren 2014!!!"
 
Kallelsen till röntgen kom verkligen fort och den blev av innan augustis utgång, mamma mia va bra! Några dagar senare fick jag så en kallelse från ortopeden vid Umeå lasarett vilken uppmanade mig att komma upp den 17 september klockan 13.00. Fanken va bra nu äntligen så kommer det att lossna för Jonssons pajk!!!
 
Dagen efter operationen i Strängnäs 2010!
 
Glad i hågen åkte jag upp till Umeå, betalade 300 spänn igen och satte mig i väntrummet och läste en jakttidning. Jag fick veta att läkaren jag skulle träffa (Dan eller Michael) var ca en halvtimme sen. Men okey det går väl bra, jag har nyss börjat med tidningen. Så blev jag då kallad till ett undersökningsrum där det satt två ungdomar, så jag tänkte att det går väl bra att ha med läkarstudenter, det stör mig inte alls!
 
Men till min förvåning så presenterade sig den ene av "vitrockarna" som underläkare och den som skulle prata med mig. Men det visade sig att hon inte hade en aning om vem jag var och vad för problembild jag hade! Hon hade inte tittat på mina nya röntgenbilder! Överläkaren Dan hade ju flyttat till Sundsvall och Michael opererade den dagen så han kunde jag inte få träffa. Hon undrade om hon fick göra en undersökning av mig, en sådan som görs när man undersöks första gången. Allt som allt tog träffen ca 15 minuter varefter jag sa hej och god bajs. Bitter å ledsen åkte tillbaka mot Örnsköldsvik, med min fru som chaufför!!!
 
Kommer jag att klara av detta om jag skulle bli erbjuden en andra op i Umeå, det vette f..???
 
Jamen ni förstår varför jag känner mig bitter, sur och ledsen på en gång. Tydligen ska man vara gnällig, elak, obekväm och armbåga sig fram för att det ska gå något så när fort inom den svenska vården. Men jag som nästan aldrig är gnällig, elak eller obekväm, och jag armbågar mig definitivt inte fram här i livet! Jag är mest bara glad, snäll och omtänksam och det ska man tydligen inte vara för att få framgång här i livet, surt sa räven om rönnbären!!!
 
Det svåraste i livet är att veta vilken bro man ska korsa och vilken man ska bränna! /David Russel  
 
dan

Är utan ben men tar sig lätt fram ändå!

Kopparödlan eller ormslå är vår enda ödla som saknar ben! Det är en vacker liten krabat som ofta förväxlas med orm och därför brukar avlivas. Frånsett att det är olagligt, enligt svensk lag, att avliva någon av våra sex reptiler (snok, huggorm, hasselsnok, skogsödla, sandödla och ormslå), så är det synnerligen korkat och dumt! Vi ska värna alla våra reptiler och skydda dem istället för att slå ihjäl dem, så det så!!!
 
Så här ser den ut vår kopparödla, lär er det så inga missförstånd sker!
 
Kopparödla (Anguis fragilis) är en art i familjen kopparödlor. Eftersom den helt saknar yttre extremiteter och därför till utseendet påminner om en orm kallas den ibland felaktigt för kopparorm.
 
Utbredning och sydtematik
 
Kopparödlans utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa och delar av sydvästra Asien och Kaukasus och österut till västra Sibirien. I söder förekommer den till Turkiet, samt i sydöst till nordvästra Iran.I Europa saknas den dock i södra Spanien och längst i norr.

Kopparödlan tillhör den stora familjen kopparödlor och placeras i släktet Anguis tillsammans med dess närmsta släkting Anguis cephallonica som är endemisk för Grekland. Kopparödlan delas upp i två underarter:

  • A. f. fragilis Linnaeus, 1758 - förekommer över stora delar av Europa.
  • A. f. colchica (Nordmann, 1840) - förekommer i sydöstra Europa, Kaukasus och Iran.
 
Skandinavisk utbredning
 
I Sverige förekommer den i hela Götaland, Svealand och längs norrlandskusten upp till Skellefteå. I Norge förekommer den längs sydkusten, från Bergen och upp längs området kring Oslofjorden. I Finland finns den i den södra delen, med nordgräns ungefär till Vasa och Kuopio. Den saknas på Åland, med undantag för några öar längst i söder. Den förekommer över hela Danmark med undantag för några mindre öar.
 
Utseende
 
Kopparödlan saknar helt yttre extremiteter. Hela dess kropp är metalliskt glänsande. Översidan är brun- eller gråaktig eller kopparfärgad och utmed ryggens mitt löper oftast en mörk rand. Undersidan är mörkt svartblå. I sällsynta fall kan hannen under våren ha blå fläckar. Kroppen är långsträckt och rund, nästan cylinderformig. Stjärten är längre än huvudet och bålen sammantagna. Hela kroppslängden kan uppgå till 50 cm. Fjällen är släta och rundade och har inre förbening. Tänderna är bakåtriktade och långa, med en svag ränna på främre periferin. Ögonen är väl utvecklade och arten skiljer sig från ormar genom att den har ögonlock och blinkar som andra ödlor. En del gamla djur har blå fläckar. Kopparödlan är känd för att kunna bli mycket gammal. Det påstås att den är den mest långlivade av alla ödlor och att den blir omkring 30 år i vilt tillstånd och upp till 54 i fångenskap.
 
Ekologi
 
Den lever bland buskar, i mossa, bland nedfallna torra löv, under stenar och på andra liknande platser. Ungdjur lever främst under mossa och löv, medan de vuxna djuren rör sig mer öppet. På senhösten under september-oktober borrar den ned sig i jorden till frostfritt djup, inte sällan ner i myrstackar, och ligger där i dvala under vintern. Strax efter den lämnat vinterdvalan i maj sker parningen. Den föder levande ungar som är omgivna av ägghinnorna, som de strax därefter spränger sönder. Ungarna föds i augusti-september och är då 7-10 cm långa. Den är främst aktiv i skymningen medan den under natten och större delen av dagen gömmer sig under stubbar, stenar mm. Den förekommer främst i marker med buskar och träd, dock är den ovanlig på torra marker.
 
Föda
 
Den äter framför allt sniglar och daggmaskar. Dessutom kan den ta insekter, tusenfotingar och spindeldjur. Ibland tar den också gråsuggor och andra kräldjur. Det förekommer ibland även kannibalism. Faktadelen hämtad från Wikipedia.
 
En sak som skiljer ödlor från ormar är att de kan blinka, de har alltså ögonlock de kan stänga och öppna. Hoppades få en bild där detta framgick, men trots ett trettiotal försök blev det noll blinkningar på bild. Däremot fick jag när den luktade med tungan, inte så informativ bild men ändå. Här kan man skönja den tjocka tungan med den grunt kluvna tungan.
 
Kopparödlan släppte jag givetvis på samma ställe som jag fann den, men det är väl självklart eller? Men så är det faktiskt, de ä sanninga dä!!!
 
dan

På knä ditt "svin" och bulvaner!

Känslan av att tvingas ner på knä var stor den gångna helgen! Tanken var ju att jag skulle jaga med min svärsons jaktlag i Långviksmon, men det sket sig såklart! Jag hade nu inte så förtvivlat ont så att jag låg men tillräckligt för att inte orka ge mig iväg ut i skogen. Så ni förstår nog varför jag känner som jag känner dvs att ständigt tvingas ner på knä, fy sjutton va less jag är!!! Men någon gång under hösten ska jag bara ut i skogen kring ovan nämnda samhälle och jaga älg, så det så!!! ;)
 
Nu har jag i alla fall köpt mig ett antal kanadagåsbulvaner, trevliga fåglar förresten som ej behöver matas eller mockas. Tanken är alltså att jag framöver i höst ska ge mig ut och jaga dessa gäss! Om det lyckas eller ej får ni nog veta vad det lider, men fram tills dess blir det lite annat svammel!!!
 
Ps Tisdag den 17 september ska jag äntligen till Umeå för att träffa en "ryggkunnare" på regionsjukhuset. Röntgenbilderna är tagna sedan en tid tillbaka och skickade till den jag ska träffa på ortopeden. Vad månne bli utav detta tro? Ja det får jag veta om en vecka och gudarna vet om jag vill veta eller ej!!! Ds
 
dan

Dax att försöka mig på älgjakt!

Ska åka och pröva lyckan i årets älgjakt! Om ryggen inte ställer till problem, som den vanligtvis gör, så ska nog klara av en dag på ett älgpass! Det är mysigt att sitta och filosofera samt titta på vår fina Norrlänska natur. Skulle jag lyckas skjuta en älg så är det bonus, att bara få vara en i jaktlaget räcker långt för mig!
 
Ps Av denna anledning så återkommer jag med ett reportage från min älgjakt, om nu inte OM ställer till det! Ds
 
dan

Mycket man kan se om man bara tittar!

Vad lätt det kan vara att missa detta lilla "drama" då det utspelar sig ganska långt bort. Åker man bil så blir det ju ännu svårare!
 
Kommer dramat närmare så ser man att Mickel räv håller på att bli mobbad av en kråka! Jamen vad mycket man kan se om man bara stannar upp en stund och lär sig att titta noggrant i sin omgivning. Tänk nu på detta nästa gång ni är ute i vår härliga natur, bilburen eller ej spelar rakt ingen roll! De ä ba så!!!
 
Ps Kör man bilen så ska man så klart titta på vägen och på sin medtrafikanter, det är ju fullständigt glasklart, de ä sanninga dä!! Ds
 
Starten till kunskap är upptäckten av något vi inte förstår! /Blaise Pascal
 
dan 

RSS 2.0