Nu känner jag mig mogen!

Nu känner jag mig mogen att börja blogga så smått igen och har då tänkt att blogga åtminstone en gång i veckan! Jag har en hel del att berätta och då framförallt om mina ryggproblem som bara fortsätter men också om jakt, natur och en hel del humor förstås.
 
Nu har Canadagässen anlänt hit till oss, våren är definitivt här!!!

Så var då jakten igång!

Sent i går kväll så var jag upp till torpet och apterade grävlingsfällan! Med diverse lockelser hoppa jag att Grimbart ska gå i fällan, så att säga. En gång för alla måste problemet med undermineringen av "lagårn" få ett slut. Deras grävande välter snart vår fin fina ladugård, fin å fin det kan nog diskuteras! Vad jag sen gör med Grimbart vet ni nog!?
 
Jag avskyr livförsäkringsagenter. De påstår alltid att jag skall dö en vacker dag,
och det avser jag inte! / Stephen Leacock
 
dan

Å en slank jag hit, å en slank jag dit, å en slank jag ner i diket!

Oooooops!!!
 
Onsdagen skulle vigas åt skogsfågeljakt var det tänkt. Ryggen kändes förhållandevis okey, humöret på topp och både jag och Gibbe var laddade till tusen! Vad skulle det bli? En tjäder och flera orrar skulle förgylla vårt matbord framöver var det tänkt. Självförtroendet var verkligen på topp!
 
Men vad hände? Jo, skogsbilvägen smal och hal som en hockeyplan samt en förare utan erfarenhet att hantera halka med en fyrhjulsdriven bil, hade nog inte gått så mycket bättre med vår framhjulsdrivna Peugeot. Men allra mest en förare som trodde att han kör bättre än vad han uppenbarligen gör!
 
I ett motlut var det så halt att jag inte kom längre så valde jag att stanna och påbörjade att backa. När jag skulle bromsa in lite så märkte jag att jag bara gled mot diket på bilens högra sida. Oavsett om jag körde framåt eller bakåt så gled bilen sidledes. Jag försökte stanna bilen men det gick inte heller utan bilen gled baklänges och närmare och närmare kom diket. Jag hamnade i alltså i diket, som ni ser på bilden ovan. Oj oj oj vilken röra, och jag som inte ens klivit ur bilen denna fina jaktdag.
 
Det var bara att grabba tag i den monterbara spaden och börja skötta. Det tog mig två och en halv timme att komma lös och det enda glädjande i kråksången var att jag inte behövde någons hjälp att komma lös. Det var tur det för hade jag fått hjälp av någon ur "jaktgänget" jag jagar med, ja då hade jag fått höra det för all framtid och i tid och otid! Hur min trassliga och onda rygg mådde efter detta äventyr, ja det får ni räkna ut själva, de ä sanninga dä!!!
 
Det enda som jag åstadkom den jaktdagen var denna oreda i ett dike!
 
Många erövringar misslyckas snarare på grund av männens klumpighet än på grund av kvinnornas dygd! /Ninon de Lenklos
 
dan

Räven raskar över gården!

Denna rävhanne sköt jag den 5 november på ett avstånd av 235 meter! Jag jagade med en bössa av märket Thomson Venture kaliber 223. Kikarsikte Trijicon AccuPoint 2,5-10x56 samt ljuddämpare Vmac Havanna 125.
Min hund Gibson är lika nyfiken på vilket vilt det än gäller, han är duktig på att söka upp och markera var viltet ligger, så äre ba!!!
 
När jag var tolv, följde jag med min far på jakt och vi sköt en fågel. Han låg där och någonting slog mig. Varför kallar vi det nöje att döda denna varelse som var lika lyckliga som jag var när jag vaknade denna morgon! / Marv Levy
 
dan

Kanadagås till Jul!

 
Årets första och enda kanadagås skjuten så sent som 11 november! Bilderna tagna med min Iphone 4, därav bildkvalitén!
 
Jag fick vänta ända in i november innan kossorna togs ur hagen och jag fick chans att jaga lite kanadagäss. Jag hade tur att det har varit så milt denna höst för i annat fall hade gässen flugit söderut för länge sen.
 
Som ni ser på den infällda bilden så är bröstfileerna riktigt stora på en kanadagås och väger närmare 5 hg. Jag putsade sen fågeln på resterand kött för att göra biffar utav och det vägde strax över 7 hg! Det är rätt mycket mat en enda gås och det är väl bra?
 
Snacka om ekologisk och klimatsmart mat!  Dessa vilda djur har haft ett fritt och fullständigt normalt liv vilket inte alltid är fallet med de djur som är uppfödda för matkonsumtion, detta har jag verkligen tagit fasta på och fyller hellre kyl och frys med denna mat istället för producerad, då får faktiskt jaktmotståndarna säga och tycka vad de vill, de ä ba på dä visä!!!
 
Ingen kärlek är mer äkta än kärleken till mat! /George Bernard  Shaw 
 
dan

Fågeljakt med stukad fot som abrupt avslut!

Vår minsta skogsfågel Järpe, liten med naggande god att äta! Bilden från en jakttur förra hösten!
 
Fredagen för drygt en vecka sen så kände jag mig så pass ok så att jag åkte ut på jakt efter vårt minsta skogshöna nämligen järpen. Solig och fin morgon gjorde ju inte saken sämre och med allt inpackat i bilen åkte jag ut på jakt, självklart så var borderterriern Gibson alias Gibbe med. Han är väldigt duktig på att söka rätt på skjutet vilt och enligt jaktnormen så ska en eftersöks hund alltid finnas till hands.
 
Efter cirka 2 timmar så lyckades jag då skjuta en järptupp, en av fyra som fanns i min omgivning. Jag tyckte att det räckte för denna dag så jag packade ihop mina grejer, kontrollerade på avstånd ungefär vart fågeln låg. Jag gick till bilen och lade in mina grejer samt hämta Gibbe som fick leta rätt på fågeln. Ganska snabbt hittade han den men det gäller att jag inte är så långt ifrån fyndplatsen för jag måste snabbt ta fågeln ur Gibbes mun. Han är förvisso duktig på att komma med byten i mun men han tuggar för mycket dem, i detta fall skulle järpen inte gå att plocka så bra med en massa tuggmärken och hål i sig.
 
På väg tillbaka till bilen så skulle jag gå utför en brant slänt ner mot en liten bäck. Jag höll fågeln i ena handen och Gibbes koppel i andra. Plötsligt vek sig foten inåt i en liten grop varvid en rejäl smärta tog vid. För att förhindra ett fal var jag tvungen att ta några snabba steg åt sidan varvid jag halkade och föll ner i en grop bakom en rotvälta på ett nerblåst träd. Nu gjorde det ändå ondare i samma fotled och när jag liggandes tittade på foten hade den vikit sig utåt och jag såg bara sulan uppåt mot den klarblå himlen. Hur jag sen tog mig till bilen har jag mer eller mindre förträngt. Tur var i alla fall att min Jeep har automatlåda för jag skulle aldrig kunnat koppla ur för att växla vår lilla Peugeot, tur i oturen vill säga!
 
Nu var det bara att bege sig hem, packa in prylarna och ta mig närmsta väg till sängen. Järpen fick hänga upp och ner i vår matkällare för att möras lite. Nu drygt en vecka senare så har jag fortfarande ont men är inte längre så blå nere vid fotkulan. Det känns otroligt skönt att jag inte bröt något i min fotled och jag tackar högre makter för att mina kullerbyttor bara resulterade i stukning av foten, så är'e ba!!!
 
Se på oturen på samma sätt som du ser på framgången - Få inte panik! Gör ditt bästa och glöm konsekvenserna! /Valt Alston
 
dan 
 

Det är inte klokt, men nu är jag både jägare och skogsägare!

Ett förfallet torp och skog på ca 7 ha. Kanske inte så mycket att ha, skulle kanske en del tycka, men för mig betyder det allt. Här ser man lite av "vår" skog, min "guldgruva". Så nu har jag min eget lilla skog att jaga i och har jag tur så får jag jaga i ännu lite mer skog!?!
 
Efter en lördag på "torpet" så blev det en fika i skogsbacken i närheten av "lagårn". Mums tyckte även vår borderterrier Gibson.
 
Det är väl inte direkt ett ruckel utan får man bara (kanske inte så bara) ordning på de ruttna golvåsarna under köket så skulle det vara värt att snygga till stället. Med andra ord, det skulle bli fullt beboligt!
 
Som ni ser själva så är det ju ganska fint, vårt torp! Frånsett då ett skitigt köksfönster.
 
Massor av liljekonvalj och smultron. Lilla myra fick brått att plocka de läckert goda bären. Samtidigt så fick vi lära henne att bären hos liljekonvaljen är giftig och ska inte ätas!!! Apropå det så finns det en hel del planterad växtlighet som finns kvar sen torpet var bebott, bra va? Inte verkar det väl vara ett så dåligt köp vi har gjort, för det ska ni veta så jättedyrt var det inte, de ä sanninga dä!!!
 
Vad kan du äga, när själva livet är ett lån? / Arnulf  Overland
 
dan

Behöver en bil till!

En begagnad Suzuki Grand Vitara eller Toyota RAV4 med automatlåda, det skulle sitta fint det!!
 
Nu när Ingela har börjat jobba på en förskola 2 mil bort, så behöver hon såklart bilen. Hon börjar så tidigt åxå så det kan inte bli tal om att skjutsa, så ä're ba!!!
 
Därför söker vi en extrabil som jag kan köra omkring med. Helst en bil med automatväxel eftersom jag har så pass ont av att koppla och växla! Dessutom ska det vara en SUV och prislappen får ej överstiga 30 lakan dvs trettiotusen kronor! Det ska vara en mindre SUV typ Toyota, Suzuki, Honda eller någon annan liten Jeepliknande bil.
 
Det gäller det att vara lite "tuff" när jag kommer puttrande i skogen och ska jaga! Men jag vet ju att en småfet 57-åring med dålig rygg ALDRIG kommer att se "tuff" ut, men snälla ni, jag kan väl få låtsas lite, bara för en liten stund!!!
 
Så hör av er om ni vet av någon bil till mig, oss såklart! Skicka meddelande till min mobil 070-3742517 eller ring vet ja, dä gå bra dä!!!
 
Om män skulle ägna sig lika mycket åt sin kvinnor som åt sina bilar
skulle de lära sig mycket! /Hans Scheike
 
dan

Jakten går vidare trots allt!

Efter ett antal harjakter som jag måste avstå ifrån pga ryggvärken, kom jag så iväg ut i skogen för några dagar sedan! Nicklas hund Assi, för övrigt en finnstövare, fick upp ett bra drev spårade en hare i bortåt 2 timmar. Till sist så fick jag då chansen att skjuta min första egna hare och den chansen tog jag, kanon! Hur själva skotten föll och vad som hände därefter är för mig ointressant. Det bäst är att denna stora nästan 5 kilo tunga skogshare ligger nu styckad och klar i vår frysbox, efter att ha fått hänga för mörning i 4 dygn, de ä sanninga dä!!!
 
Inte nog med det, för innan vi avslutade jaktdagen så lockade jag på järpe och lyckades skjuta min tredje järpe för i år! Denna järptupp sköts i sista stund då jakten på järpe avslutas den 15 november, alltså samma dag! nu ligger den också i vår frys färdig att anrättas till en delikat måltid, får vi hoppas!!
 
Avslutningsvis så vill jag gärna visa bild på Nicklas duktiga och fina finnstövare Assi. Det är Assi som sitter till höger, så är'e ba!!!
 
dan

Gåsjakt med nybörjaren!!

Jag hade ju lovat att återkomma dagen efter förra blogginlägget. Fy å skam, nu det blev inte så! Ryggeländet och en resa till Vännäsby å barnen gjorde att jag glömde bort bloggen helt och hållet! Men nu till gåsjakten!
 
De första solstrålarna börjar tränga igenom morgondimman och in genom den trasig ladudörren!
 
Två ljuvliga oktobermornar satt jag i en lada och njöt av solens behagliga strålar. Kanadagässen förväntades landa ca 100 meter ifrån ladan och genom en 6-8 cm springa i väggen hade jag tänkt skjuta mina första gäss! Nu blev det inte så för att första morgonen så missade jag och den andra morgonen så började de springa för att flyga iväg precis i skottögonblicket. Så bom en andra gång då kulan förmodligen gick ett antal centimeter eller decimeter bakom utvald gås. Amatörmässigt kan tyckas och det är just vad det är, jag är ju inte ens grön som aktiv jägare!
 
Två magiska oktobermornar fick jag uppleva i alla fall trots avsaknaden av nedlagd gås!
 
Jag måste tänka om och tre dagar efter den andra missen så byggde jag och min fru ett gömsle ca 20-30 meter från gässens mat och rastplats. 
 
Gömslet sett inifrån.
 
Gömslet "byggde" vi av två militärgröna camouflagenät, inköpta på JULA för 199 kr per styck. Gömslet blev riktigt bra och uppfyllde gott å väl mina krav och önskemål. Bra att ha en fru som är både klipsk och praktisk, det hjälpte kanonbra ser ni!!! Slutligen så placerade vi ut mina kanadagåsbulvaner så att det skulle se ut som att en flock redan landat.
 
På span efter kanadagäss!
 
Morgonen därpå så packade jag ner fika, liggunderlag, hagelbössan, ammunition samt klädde mig varmt och skönt, väl så varmt kan tilläggas.
 
Fika är en viktig trivselhöjare i vad än man företar sig, smakar aldrig som utomhus!
 
Då skjutavståndet är bara ca 25 m mellan gömsle och fåglar så använde jag mig utav min hagelbössa samt patroner med stålhagel för gås. Stålhagel måste man skjuta med där det är sumpigt och blött eller nära vatten, som i mitt fall. Det handlar om att bly inte ska ansamla sig i backen och eventuellt påverka dricksvattnets tjänlighet e.t.c!
 
Där var dom då, de vilda kanadagässen och deras alldeles "stela" bulvaner.
 
Jag kom till gömslet ca 06.15 då det fortfarande var ganska mörkt. Gässen håller alltid till ute på vattnet när det är mörkt för att slippa utsätta sig för risken att bli tagen av rovdjur! När jag kom till gömslet var gässen på motstående sida av sjön strax utanför vassen. Jag var rädd att de hade sett mig innan jag kröp in i gömslet, för då hade det förmodligen varit kört. Men så var inte fallet utan vid 07.30 så anlände de första gässen och slog ner i vattnet strax utanför området där de brukar käka.
 
Beredd och spänd inför det första skottet!
 
En timme senare så började de första gässen ta sig upp ur vattnet och beblanda sig med bulvanerna. Då var det dags att ta på mig hörselkåporna samt maskerat ansiktet, jag var nu beredd med den laddade hagelbössan! När det var cirka 30 gäss bland och runtom bulvanerna så såg jag ut 2 gäss jag skulle rikta in mig på, två årsungar med vitt och fint bröst, de vuxna har en betydligt mörkare bröst med en hel del inblandning av brunt. Ni kanske undrar vart min fågelhund var? Eftersom han är allt för orolig för att ha i gömslet så låg han i bilen ca 100 meter bort, redo att markera borttappade beskjutna gäss! Fågelhund? Nä knappast vad man kallar fågelhund, Gibson är en grythund av rasen Borderterrier med en sjuhelsikes näsa som han mer än gärna letar upp vilt med!
 
Min första gås på diskbänken i tvättstugan.
 
Jag ställde mig hastigt upp och sköt på den gås jag riktat in mig på! Nu kom återigen min orutin att visa sig, för när det första skottet gick av och träffade den första gåsen så tog jag ner bössan en bit för att bättre se om jag träffat. Ojdå, när sedan hjärnan klarnat och jag förstod att jag måste smälla av skott nr 2 på den andra gåsen, ja då sjutton också var ju allihop i luften. Att träffa de flygande gässen gick nu inte så bra utan det blev en rejäl bom! Lika bra att jag bommade rejält så jag inte skadesköt någon eller några av gässen. Men en gås låg kvar på backen och min första kanadagås var nerlagd. För att jag skulle ha en chans att skjuta en till gås så skulle jag naturligtvis inte ha tagit ner bössan för att titta utan direkt riktat in bössan på gås nr. 2. Detta kallas orutin och min enda chans att få bort den är att träna och åter träna och dessemellan jaga så mycket som möjligt, då först kommer det att gå bra! Det var dags att gå hem och flå min gås, för några fler gäss torde inte landa på detta ställe något mer idag
 
Min flådda gås i väntan på att "hängas" för mörning.
 
Efter någon timmes stånkande och stönande så hade jag flått min kanadagås. Hur man flår tar jag inte upp alls eftersom jag inte har kuskapen och därvidlag inte tillför läsaren något "matnyttigt" alls. Efter jag hade flått och tagit ur gåsen så brände jag den lite lätt med en gasolbrännare. Det har jag fått lära mig av en riktigt duktig jägare med mångårig rutin bakom sig, P-A Åhlén är hans namn! Slutligen så har den fått möras i drygt 4 dygn varefter den, väl inplastad och paketera, frystes in. That's all my friends!!!
 
Det var det dä! Min första gås är skjuten och väntar i frysen på att bli uppäten, yaaammmii!!!
 
Jag värderar entusiasm till och med högre än professionellt kunnande! /Sir Edward Appleton
 
dan
 

Äntligen lite fågeljakt!

Idag så kom jag äntligen iväg på skogsfågeljakt. Resan gick till Långviksmon cirka 5 mil väster om Örnsköldsvik. Där på det område jag får jaga, finns det gott om gammal fin gran- och tallskog där skogsfågel i regel håller till. Bilen packad, bensintanken full, vinterdäck på, bössorna med och slutligen Gibson längst bak i bilen, sen bar det av.
 
Tanken var att försöka locka järpe och förhoppningsvis få någon inom skotthåll. Å tänka sig, jag fick mig en järptupp! Jag sköt den med en repeterstudsare i kaliber 22 lång, en Husqvarna årsmodell 1964 som är kanonbra med fina träffbilder. Jag valde att använda ganska långsam ammunition och på så vis reducera knallen utan att riskera skadeskjutning. Nu får jag försöka att jaga fler gånger och på så vis få ihop till en festlig middag bestående av riktigt äkta ekologisk mat, kan det bli någe bättre så säg???
 
En vacker järpe av hankön! Sägas kan att det är ju hannarna som lockas av ljudet från lockpipan, men ganska ofta så är det en och annan hona som "hänger på".
 
Jag har alltid varit intresserad av djur och natur och kunde för allt i livet inte tänka mig att skjuta vilda djur! Tvärtom så var jag motståndare mot jakt och hade inte mycket till övers för jägare. Nej nej, jag rent av hatade jägare i min ungdom. Men för två år sedan så övertalade min dåvarande chef att gå kurs för att förkovra mig och ta jägarexamen. Sagt å gjort, men jag gjorde det mest för att ha något att göra då dagarna var olidligt långa som sjukskriven.
 
Ju längre kurstiden gick så lärde jag mig mer och mer om jakt och jägare, och vips så vände jag på klacken och började ändra uppfattning. Numera är jakt mitt stora intresse och de dagar ryggen medger så övningsskjuter jag eller som idag, ge mig ut i skogen på jakt. Men bara så ni vet så är själva jagandet en förhållandevis liten del av jägarens jaktintresse, det är så mycket annat som "cirklar" runt detta intresse!
 
Ps Om fler i vårt avlånga land skulle lära sig lite om jakt så skulle det jaktmotstånd som finns i vårt land bli mycket mindre. Detta är jag helt säker på, de ä ba så!!! 
 
dan

Hjälp, det är någe i vår trädgård, jag får gåshud!

Så farligt är det inte, eller hur? Bara en kanadagåsbulvan som jag ska använda vid jakt, till det har jag en hel flock. Vad ska jagas då? Ja kanadagås såklart!!!
 
Låt inte rädslan över vad som kan hända göra att ingenting händer! /Neale Donald Walsch
 
dan

På knä ditt "svin" och bulvaner!

Känslan av att tvingas ner på knä var stor den gångna helgen! Tanken var ju att jag skulle jaga med min svärsons jaktlag i Långviksmon, men det sket sig såklart! Jag hade nu inte så förtvivlat ont så att jag låg men tillräckligt för att inte orka ge mig iväg ut i skogen. Så ni förstår nog varför jag känner som jag känner dvs att ständigt tvingas ner på knä, fy sjutton va less jag är!!! Men någon gång under hösten ska jag bara ut i skogen kring ovan nämnda samhälle och jaga älg, så det så!!! ;)
 
Nu har jag i alla fall köpt mig ett antal kanadagåsbulvaner, trevliga fåglar förresten som ej behöver matas eller mockas. Tanken är alltså att jag framöver i höst ska ge mig ut och jaga dessa gäss! Om det lyckas eller ej får ni nog veta vad det lider, men fram tills dess blir det lite annat svammel!!!
 
Ps Tisdag den 17 september ska jag äntligen till Umeå för att träffa en "ryggkunnare" på regionsjukhuset. Röntgenbilderna är tagna sedan en tid tillbaka och skickade till den jag ska träffa på ortopeden. Vad månne bli utav detta tro? Ja det får jag veta om en vecka och gudarna vet om jag vill veta eller ej!!! Ds
 
dan

Dax att försöka mig på älgjakt!

Ska åka och pröva lyckan i årets älgjakt! Om ryggen inte ställer till problem, som den vanligtvis gör, så ska nog klara av en dag på ett älgpass! Det är mysigt att sitta och filosofera samt titta på vår fina Norrlänska natur. Skulle jag lyckas skjuta en älg så är det bonus, att bara få vara en i jaktlaget räcker långt för mig!
 
Ps Av denna anledning så återkommer jag med ett reportage från min älgjakt, om nu inte OM ställer till det! Ds
 
dan

Snart dax för jakt!

På fredag den 16 börjar bockjakten och på onsdag den 21 augusti startar gåsjakten här uppe i norr. Dessutom så är det dags att jaga skogsfågel, tjäder, orre och järpe, den 25, vilket jag verkligen ser fram emot!!! Om jag nu har tur att få skjuta något vilt av de ovan uppräknade, så kommer ni att få ta del av det här på bloggen. Jag hoppas verkligen på jaktlycka och att ryggen medger flera sköna jaktstunder, ja allt hänger faktiskt på min usla värkande rygg men vem vet, kanske blir det en hygglig höst!!??
 
Bäst att vara försiktig så man inte blir lurad!
 
dan
 

Bäver var det här!

Igår kväll åkte jag tillbaka till bäcken som jag bloggade om tidigare. Den är ju överbefolkad av bäver som dämt upp och vattendränkt åtskilligt av skogen runt om. Markägaren vill av förståeliga skäl reducera bäverstammen till en mer acceptabel nivå så att bäcken blir mer normalstor igen dessutom förstörs skogen av vattnet. Därför åkte jag dit igen i jakten på en bäver eller två!
 
Åh tänk, jag lyckades ju! Trägen vinner som det sägs men ärligt talat så måste man kunna lite för att lyckas. Bävern är ju ganska döv och ser dåligt men har ett fenomenalt luktsinne. Då gäller det att man gör sig hemmastadd någonstans där man har uppsyn över bäveraktiviteterna men vinden måste ligga mot jägaren så att människodoften blåser bort åt motsatt håll. För känner den bara en liten uns av människodoft så kommer den aldrig fram. Sen gäller det att göra sig hemmastad i gömslet i god tid innan bävern börjar bli aktiv. Är alla förberedelserna gjorda på rätt sätt så är förutsättningarna för en lyckad bäverjakt goda!!!
 
Ps Allt har sitt pris, för mig innebär det att bäverjakten gjorde min opererade ryggen mer smärtsam än vanligt! Men det priset är det värt, de ä sanninga dä!!! Ds
 
dan
 

Jag och Gibson ute på bäverjakt!

Idag så for jag och "Gibbe" till en bäck som överbefolkats av bäver som dämt upp och vattendränkt åtskilligt av skogen runt om. Markägaren vill av förståeliga skäl reducera bäverstammen till en mer acceptabel nivå, så att bäcken blir mer normalstor igen. Därför åkte vi dit för att försöka få oss en bäver eller två!
 
Men lyckades jag skjuta någon bäver? Nej nej, med Gibson i släptåg, eller rättare sagt överallt, så var det helt omöjligt att få syn på ngn bäver. Men det blev en skön dag ändå och det kanske mest dramatiska idag var väl att jag skar mig på högerlångfinger. Typiskt Dan kommer nog en del av er tänka, men det driter jag i! Kolla in bilderna!
 
Gibbe tycks vakta husses grejer men så är inte fallet, sanning å säga så platslade jag honom där!
 
Gibson tyckte det kanon att få springa omkring å undersöka tex som här då han är på bäverhyddan och nosar!
 
Grodan boll höll koll på oss mitt i parningsbestyren!
 
Ps I söndagskväll lyckades jag skjuta en bäver på samma ställe, då tillsammans med Nicklas som tillhör jaktlaget som jagar på denna skog. Ds
 
Dan

Vackra djur i vår närmiljö!

Alldeles bortanför vändplanen på vår gata, cirka 100 meter bort på ängen, stod de vackra rådjuren. Mhhh vackra å varkra, det vet jag inte eftersom de håller på att fälla sin vinterpäls och ser då faktiskt ganska "skabbiga" ut. Men visst är det ett vackert djur vårt rådjur, å goda ska de va med!!! Kolla i flocken på fem djur varav en är en ståtlig bock som har anslutit sig denna vår.
 
Fin bock som med sina fina horn skulle kunna vara en sk medaljbock, kanske det kanske!?
 
Du får aldrig en andra chans att skjuta ett första skott! /okänd
 
dan
 

Uttalade sig mot varg - misshandlades!

Ja vad ska man säga? Det finns idioter eller hur? Sen finns det idioter som verkligen är idioter, det visar väl följande artikel ur dagens expressen!!!
 
Ps Detta främjar ju inte vagvärnarnas sak utan tvärtom! Men vem eller vilka är det som går förlorande ur allt detta hat? Jo det är vargen det! Ds
 
dan
 
"För en månad sedan berättade Sven Danielsson öppet kring sin önskan om mer vargjakt i trakten.

Förra veckan blev Grycksbobon sönderslagen med ett basebollträ av maskerade personer på väg hem från postlådan.

– Det enda de sa till mig var att jag inte skulle uttala mig om vargar, säger Sven Danielsson.

När Sven Danielsson skulle fylla 70 år berättade han om sitt liv i ett reportage i lokaltidningen Falu Kuriren.

Men hyllningen förvandlades snabbt till en mardröm.

För Sven Danielsson är anledningen klar: Några få rader som han uttryckte kring vargjakten.

– Jag har ingen förståelse för att vi ska ha varg i våra skogar. Jag anser inte att de har något berättigande här, berättade han för Falu Kuriren.

Redan veckorna efter uttalandet har han fått flera hotfulla samtal.

Och nu ligger Sven Danielsson svårt mörbultad hemma i sin soffa.

– Det enda jag kan koppla till är det jag sa om vargjakten. Det är det enda skälet som jag kan komma på till att någon skulle göra något sådant här, säger han.

Som Dalarnas Tidningar var först med att berätta, skulle Sven Danielsson gå sin vanliga runda i det idylliska samhället Grycksbo, utanför Falun, när det hände.

– Jag skulle posta mina räkningar, när jag plötsligt kände hur det small till i ryggen, säger han.

– Först trodde jag att jag hade blivit påkörd av en bil, men sedan vände jag mig om.

Då stod han ansikte mot ansikte med tre maskerade personer - beväpnade med basebollträ.

– Det var två män och en kvinna som hade kört fram med en bil. Jag försökte försvara mig, men man är inte beredd på något sådant, säger Sven Danielsson.

Han lämnades blåslagen vid vägkanten, innan han hittades av en förbipasserande som körde honom hem.

Nu har det gått fem dagar och Sven är fortfarande skärrad efter dramat.

– Jag har fortfarande förbannat ont i ryggen. Sedan gick näsbenet av och okbenet under höger öga är skadat. Man kan säga att jag mått bättre, säger han.

Kopplingen mellan överfallet och varguttalandet ser han som självklar.

– Många av mina jaktkollegor har hört av sig efter händelsen. De är nästan lika arga som mig, säger han.

– Jag vill bara inte att min hund, Packall, ska riskera att bli attackerad av en varg under jakten. Det har hänt flera som jag känner, säger han.

Nu är han uppe på benen igen och kan ge sig ut på sin runda.

Och trots de senaste händelserna, känner han ingen rädsla.

– Jag är inte rädd överhuvudtaget. Och bestämmer de för att slå till igen, så är jag beredd.

– Samtidigt har polisen agerat fantastiskt i det här. De har verkligen hjälpt mig.

Polisen i Dalarna bekräftar att en anmälan har kommit in om grov misshandel.

– Vi har förhört målsägande två gånger samt förhört de två som tog hand om honom när han kom hem, säger förundersökningsledaren Christina Lundin.

– Vi har några tips, men inga misstänkta i nuläget. Det hände dock mitt på dagen och vid en vältrafikerad väg. Någon borde ha sett detta, så har någon några uppgifter vill vi gärna att de hör av sig".

Av Callum Bloodworth

(Saxat ur expressen den 29/4 2013)


På jakt efter skogsfågel i Vännässkogarna!

Med skogsfågel menas våra hönsfåglar järpe, orre och tjäder. Av dessa var orrtupp och tjädertupp jaktbara fram till och med den sista januari. Det var alltså orrtupp och tjädertupp vi trånade efter och vi hade stora förväntningar där vi satt i bilen på väg upp till de "fågelrika" skogarna, några mil från Vännäsby i Västerbotten. Med vi menar jag ålltså jag själv och min svärson Samuel. Kan tilläggas att detta var mitt allra först försök till toppjakt på orrtupp å tjädertupp. Här följer en kavalkad med bilder från den dagen, håll till godo!!!
 
Då vare dax!
 
Mina gamla Splitkenskidor gled förvånansvärd bra och inte hade jag speciellt bakhalt heller, ja se tjära!!!
 
På varje gran vi passerade var det snö på ovansidan grenarna s.k. upplega. Här ser vi Samuels utrustning som är full av snö, inte kul. Får man snö i pipan och sedan skjuter så finns det risk för pipsprängning med risk för skador på skytten! Nu visste Samuel om detta så han rengjorde bössan direkt efter "snöraset". Har man skyddslock på kikarsiktet och tejp eller något annat för pipan så undviker man detta problem!
 
Det var en magisk skog vi passerade eller åkte igenom! Jag säger bar OJ OJ OJ så vackert det var denna dag!
 
Ni förstår nog vad jag menar, eller hur?
 
Efter tolv timmars skidåkning så ......... nej nej skojar bara. Men efter några kilometer så började det gå lite tungt för "nybörjarjägar'n" med rätt kass kondition och med helkass ländrygg! Vilken tur då att naturens skönhet vart som balsam för hela kroppen, knoppen och själen!!!
 
När vi senare på dagen var på väg hem så bjöd naturen oss på denna sköna solnedgångt!!!
 
Hur gick det då med jagandet? Visst jagade vi å som vi jagade, hela dagen faktiskt. Men med handen på hjärtat så såg vi inte en enda skogsfågel denna dag! Det enda vi såg var en större hackspett och den varken får man eller vill man jaga. Men trots allt så var vi rätt nöjda ändå och trötta som bara den!!!
 
Det finns ingenting där fågla skiljer sig mer från människan än  i förmågan att bygga och ändå lämna landskapet orört! /Robert Lynd
 
dan

Tidigare inlägg
RSS 2.0