Jakten går vidare trots allt!

Efter ett antal harjakter som jag måste avstå ifrån pga ryggvärken, kom jag så iväg ut i skogen för några dagar sedan! Nicklas hund Assi, för övrigt en finnstövare, fick upp ett bra drev spårade en hare i bortåt 2 timmar. Till sist så fick jag då chansen att skjuta min första egna hare och den chansen tog jag, kanon! Hur själva skotten föll och vad som hände därefter är för mig ointressant. Det bäst är att denna stora nästan 5 kilo tunga skogshare ligger nu styckad och klar i vår frysbox, efter att ha fått hänga för mörning i 4 dygn, de ä sanninga dä!!!
 
Inte nog med det, för innan vi avslutade jaktdagen så lockade jag på järpe och lyckades skjuta min tredje järpe för i år! Denna järptupp sköts i sista stund då jakten på järpe avslutas den 15 november, alltså samma dag! nu ligger den också i vår frys färdig att anrättas till en delikat måltid, får vi hoppas!!
 
Avslutningsvis så vill jag gärna visa bild på Nicklas duktiga och fina finnstövare Assi. Det är Assi som sitter till höger, så är'e ba!!!
 
dan

Varför gnäller jag egentligen?

För några dagar sedan så träffades Filippinerna med omkringliggande öar av den värsta och största orkan som uppstått under hela 1900-talet och fram till nu!
 
På TV-nyheterna får jag se bilder på det mest förödande kaos jag sett!
 
Jag kommer på mig själv med att jag frågar, "vad i hela h-vete har jag att klaga på?"! Det lidande som jag ser och som etsar sig fast i mitt sinne, går ju inte på något vis att jämföra med min ynka problem! Jag skäms över mitt eget ynkliga gnällande och jag inser hur himla bra jag ändå har det så är'e ba!!! :(
 
dan

Gåsjakt med nybörjaren!!

Jag hade ju lovat att återkomma dagen efter förra blogginlägget. Fy å skam, nu det blev inte så! Ryggeländet och en resa till Vännäsby å barnen gjorde att jag glömde bort bloggen helt och hållet! Men nu till gåsjakten!
 
De första solstrålarna börjar tränga igenom morgondimman och in genom den trasig ladudörren!
 
Två ljuvliga oktobermornar satt jag i en lada och njöt av solens behagliga strålar. Kanadagässen förväntades landa ca 100 meter ifrån ladan och genom en 6-8 cm springa i väggen hade jag tänkt skjuta mina första gäss! Nu blev det inte så för att första morgonen så missade jag och den andra morgonen så började de springa för att flyga iväg precis i skottögonblicket. Så bom en andra gång då kulan förmodligen gick ett antal centimeter eller decimeter bakom utvald gås. Amatörmässigt kan tyckas och det är just vad det är, jag är ju inte ens grön som aktiv jägare!
 
Två magiska oktobermornar fick jag uppleva i alla fall trots avsaknaden av nedlagd gås!
 
Jag måste tänka om och tre dagar efter den andra missen så byggde jag och min fru ett gömsle ca 20-30 meter från gässens mat och rastplats. 
 
Gömslet sett inifrån.
 
Gömslet "byggde" vi av två militärgröna camouflagenät, inköpta på JULA för 199 kr per styck. Gömslet blev riktigt bra och uppfyllde gott å väl mina krav och önskemål. Bra att ha en fru som är både klipsk och praktisk, det hjälpte kanonbra ser ni!!! Slutligen så placerade vi ut mina kanadagåsbulvaner så att det skulle se ut som att en flock redan landat.
 
På span efter kanadagäss!
 
Morgonen därpå så packade jag ner fika, liggunderlag, hagelbössan, ammunition samt klädde mig varmt och skönt, väl så varmt kan tilläggas.
 
Fika är en viktig trivselhöjare i vad än man företar sig, smakar aldrig som utomhus!
 
Då skjutavståndet är bara ca 25 m mellan gömsle och fåglar så använde jag mig utav min hagelbössa samt patroner med stålhagel för gås. Stålhagel måste man skjuta med där det är sumpigt och blött eller nära vatten, som i mitt fall. Det handlar om att bly inte ska ansamla sig i backen och eventuellt påverka dricksvattnets tjänlighet e.t.c!
 
Där var dom då, de vilda kanadagässen och deras alldeles "stela" bulvaner.
 
Jag kom till gömslet ca 06.15 då det fortfarande var ganska mörkt. Gässen håller alltid till ute på vattnet när det är mörkt för att slippa utsätta sig för risken att bli tagen av rovdjur! När jag kom till gömslet var gässen på motstående sida av sjön strax utanför vassen. Jag var rädd att de hade sett mig innan jag kröp in i gömslet, för då hade det förmodligen varit kört. Men så var inte fallet utan vid 07.30 så anlände de första gässen och slog ner i vattnet strax utanför området där de brukar käka.
 
Beredd och spänd inför det första skottet!
 
En timme senare så började de första gässen ta sig upp ur vattnet och beblanda sig med bulvanerna. Då var det dags att ta på mig hörselkåporna samt maskerat ansiktet, jag var nu beredd med den laddade hagelbössan! När det var cirka 30 gäss bland och runtom bulvanerna så såg jag ut 2 gäss jag skulle rikta in mig på, två årsungar med vitt och fint bröst, de vuxna har en betydligt mörkare bröst med en hel del inblandning av brunt. Ni kanske undrar vart min fågelhund var? Eftersom han är allt för orolig för att ha i gömslet så låg han i bilen ca 100 meter bort, redo att markera borttappade beskjutna gäss! Fågelhund? Nä knappast vad man kallar fågelhund, Gibson är en grythund av rasen Borderterrier med en sjuhelsikes näsa som han mer än gärna letar upp vilt med!
 
Min första gås på diskbänken i tvättstugan.
 
Jag ställde mig hastigt upp och sköt på den gås jag riktat in mig på! Nu kom återigen min orutin att visa sig, för när det första skottet gick av och träffade den första gåsen så tog jag ner bössan en bit för att bättre se om jag träffat. Ojdå, när sedan hjärnan klarnat och jag förstod att jag måste smälla av skott nr 2 på den andra gåsen, ja då sjutton också var ju allihop i luften. Att träffa de flygande gässen gick nu inte så bra utan det blev en rejäl bom! Lika bra att jag bommade rejält så jag inte skadesköt någon eller några av gässen. Men en gås låg kvar på backen och min första kanadagås var nerlagd. För att jag skulle ha en chans att skjuta en till gås så skulle jag naturligtvis inte ha tagit ner bössan för att titta utan direkt riktat in bössan på gås nr. 2. Detta kallas orutin och min enda chans att få bort den är att träna och åter träna och dessemellan jaga så mycket som möjligt, då först kommer det att gå bra! Det var dags att gå hem och flå min gås, för några fler gäss torde inte landa på detta ställe något mer idag
 
Min flådda gås i väntan på att "hängas" för mörning.
 
Efter någon timmes stånkande och stönande så hade jag flått min kanadagås. Hur man flår tar jag inte upp alls eftersom jag inte har kuskapen och därvidlag inte tillför läsaren något "matnyttigt" alls. Efter jag hade flått och tagit ur gåsen så brände jag den lite lätt med en gasolbrännare. Det har jag fått lära mig av en riktigt duktig jägare med mångårig rutin bakom sig, P-A Åhlén är hans namn! Slutligen så har den fått möras i drygt 4 dygn varefter den, väl inplastad och paketera, frystes in. That's all my friends!!!
 
Det var det dä! Min första gås är skjuten och väntar i frysen på att bli uppäten, yaaammmii!!!
 
Jag värderar entusiasm till och med högre än professionellt kunnande! /Sir Edward Appleton
 
dan
 

RSS 2.0