Röd ekorre!

Arten förekommer i hela Europa och delar av Asien. Ekorrar finns i princip i hela världen, förutom i ökenområden.

 

Ekorren är vanlig i skogsområden i hela Sverige, med undantag endast för fjällbjörkskogen, där den endast förekommer sällsynt. Den trivs i städernas parker och trädgårdar.

 

Ekorrn satt i granen skulle ........
 

I Europa är ekorren hotad eller undanträngd av den införda grå ekorren (Sciurus carolinensis) i främst Storbritannien och Italien (förrymda djur från fångenskap), och utsatt för habitatfragmentering dvs områden där en art finns blir mindre och färre! 

 

Den grå ekorren sprider sjukdomar som är dödliga för den röda ekorren och den kan utnyttja viss föda mer effektivt (bland annat ekollon). Undanträngningen är inte aktiv utan består i försvagning från sjukdom och minskat födounderlag. Den röda ekorren reproducerar sig också långsammare när populationen utsätts för tryck. IUCN (The International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources) ger den därför hotstatus NT (not threatened=inte hotad).

 

Kolla in örontofsarna, härliga va?!

 

Naturliga hot är större rovfåglar som ugglor, vildkatt och trädmård, hermelinen tar ungar. Ekorrar som överraskas på marken kan ibland falla offer för hundar, tamkatter eller räv.

 

Människan är naturens enda misstag! /William S. Gilbert 

 

dan


Vintermänniska!

Tänk alla underbara promenader i det vackra vinterlandskapet, längtar dit!!!
 
Nu kommer snart sommaren med sol och bad, gröna gräsmattor och ängarna fulla av blommor! Alla sägs vara glada och på bra och lättsamt humör denna den blomstertid som nu kommer. Men sådan är inte jag, inte då! Förvisso är det väl vackert i naturen med alla blommor och allt nytt som föds. Men värmen, myggen, knotten och inställningen att allt är så bra på sommaren, det gillar jag inte och instämmer inte alls med.
 
Tänk er istället, svala sköna höstdagar, en sol som inte steker så förb...., luften du andas är frisk och klar, träden fulla av gula och röda löv, skogen full av bär och svamp, och efterhand försvinner myggeländet. JAG ÄR EN HÖST OCH VINTERMÄNNISKA för guds skull, dä ä ba på dä visä!!!
 
Mitt i svårigheterna finns möjligheterna! /Albert Einstein
 
dan

Nu känner jag mig mogen!

Nu känner jag mig mogen att börja blogga så smått igen och har då tänkt att blogga åtminstone en gång i veckan! Jag har en hel del att berätta och då framförallt om mina ryggproblem som bara fortsätter men också om jakt, natur och en hel del humor förstås.
 
Nu har Canadagässen anlänt hit till oss, våren är definitivt här!!!

Nu är det gjort!

Nu är operationen gjord och allt känns förväntansfullt! Visst tusan har jag ont men det vore ju konstigt annars. De gamla instrumenten som var inopererade sen förra operationen i Strängnäs är borttagen och ersatt med kraftigare "grejer" samt stellagt en nivå till (en kota till) och dessutom stellagt en nivå ner genom att fästa hela "paketet" i höftkammarna med långa skruvar, tre ggr så långa som i kotorna. När jag fått röntgen bilderna på cd så ska jag visa er hur det ser ut!!
 
Här är jag på gång att vakna efter narkosen!
 
En lycklig men sliten liten man sitter för första gången efter operationen. Jag säger bara AAAAJJJ!!!
 
Såret efter operationen fäst ihop med 42 agraffer istället för sydda stygn! Såret man ser längst upp till höger, är efter dränaget som dränerar bort blod i från operationssåret.
 
Bara för att det ser lite halväckligt ut så visar jag den här bilden!
 
Som sagt, jag har stora förhoppningar om att bli bättre efter denna operation. Men som min opererande ryggspecialist menade så är det nog uteslutet att jag blir kvitt all värk. Men reduceras den till hälften vore jag jättenöjd. Börja arbeta i någon form? Det får framtiden utvisa!!! Vi syns och höres!!!
 
Smärta är roten(grunden) till kunskap! /Simone Weil
 
dan

Nytt år, 2016!

 
Som sagt god fortsättning på er! Det har varit ett magert år vad gäller mitt bloggande. Tyvärr har mina ryggproblem tagit överhanden av många roliga inslag i mitt liv! Jag hoppas nu att operationen framöver ska göra slut på denna tillvaro av värk och värk och värk och smärtstillande tabletter, till förmån av ett mer normalt liv med jobb, frun och mina intressen! Jag hoppas därvidlag att jag kommer att blogga lite mer återkommande och kanske kan blogga si så där en gång i veckan, kanske. Vi får se?!
 
Så tillsvidare säger jag bara, Hej Hopp vintersnopp!!!
 
dan

Intima trollsländor igen!

Fortfarande kan man varma dagar finna trollsländor som är aktiva, så aktiva att parning förekommer. Men hörrni, det är ju faktiskt i slutet av oktober och nästan sommarvarmt på dagarna!!! I var fall så ser ni här ett par som jag lyckades fånga på bild när de flyger. Men på samma sätt som är vanligt för trollsländorna så sitter honan fast längs bak på hannens avlånga kropp, eller så är det tvärtom!? Vilken art dessa flygande kärlekskranka sländor till hör har jag inte tagit reda på än. Om någon vet så skriv ner en kommentar! He bli bra he!!!
 
Sex kan göra de största, starkaste och mest maktfullkomliga
män till nallebjörnar! /Isaac Bashevis Singer
 
dan

Varmt minne!

Image by D-Stanley (License)
 
Kom att minnas ett telefonsamtal jag fick på försommaren! Det var mamman till en "tjej" som jag hade i matematik på högstadiet. Hennes dotter skulle doktorera om något inom kemi. Hon jobbar och bor dessutom i Schweiz eller Frankrike, minns inte vilket som.

Mamman berättade att vid dotterns disputation/doktorsexamen så var hon en av flera som skulle hålla tal i anslutning till hennes examina. Det mamman frågade om var ifall hon fick nämna mig i talet. Detta för att jag tydligen betytt så mycket för dottern under hennes tre år på högstadiet och för att jag sporrat henne att lära sig mer och mer. Sägas bör, att denna tjej gjorde ut gymnasiets
första mattebok innan hon slutade i nian. Dessutom var tjejen jätteduktig och flitig nog så det "hade räckt för tre"!

Snacka om känslor! Jag vet ju att vi lärare betyder en hel del för våra elever, men att jag betydde så mycket för en elev känns oerhört roligt och gör mig mycket rörd! Detta gör dessutom att jag längtar tillbaka ännu mer till mitt jobb, mitt skrivbord, eleverna och mina arbetskamrater!

Hoppas nu att nästa operation lyckas så pass att jag kan jobba en del helst halvtid eller mer! Den som lever får se, som gubben sa!!!

 

Att gå till skolan gör inte en person utbildad, lika lite som att gå till

ett garage gör en person till en bil! /Henry Louis Mencken (1880-1956)

 

dan


Intimitet i insektsvärlden!

När jag kom ner på badstranden idag när jag och Ebba tog vår promenad så var det två stycken som älskade på stranden! Jag smög mig tyst fram och fotade hela akten som de två trollsländorna genomförde utan minsta blygsel.
 
De var så upptagna i den intensiva akten, så de märkte inte att jag var så nära som 10 cm med kameran.
 
På riktigt nära håll se ser man att honan håller fast hanen på huvudet samtidigt som han håller i "svansen" på henne och samtidigt har han fört sin yttersta bakdel mot honans "någonting". Eftersom jag inte vet hur det fungerar hos dessa trollsländor så kan det helt enkelt vara tvärtom! Ett vet jag i alla fall och det är att det rör sig om en parning, eller? Jag tror att paret är någon art av ängstrollslända! Ni som vet vilken art det rör sig om kan gärna kommentera det!!!
 
Sex kan göra de största, starkaste och mest maktfullkomliga män
till nallebjörnar! / Isaac Bashevis Singer
 
dan

Så var då jakten igång!

Sent i går kväll så var jag upp till torpet och apterade grävlingsfällan! Med diverse lockelser hoppa jag att Grimbart ska gå i fällan, så att säga. En gång för alla måste problemet med undermineringen av "lagårn" få ett slut. Deras grävande välter snart vår fin fina ladugård, fin å fin det kan nog diskuteras! Vad jag sen gör med Grimbart vet ni nog!?
 
Jag avskyr livförsäkringsagenter. De påstår alltid att jag skall dö en vacker dag,
och det avser jag inte! / Stephen Leacock
 
dan

Varför går tiden så fort?

Jag har blivit tidsbestulen! Alltså tiden går så rasande snabbt så jag blir nästan förtvivlad! Här är jag liggandes på en mjuk och skön fäll, som helt oförstörd liten 6 månaders herre. Nu är jag 58 år och vet med mig att jag börjar närma mig åldern då prat om sjukdomar blir det genomgående temat vid all social kontakt!!!
 
Lustigt nog så känns det som om tiden har gått snabbare ju äldre jag blivit, trots att jag vet att så är inte fallet! Jag rent av känner mig bestulen på tid. Från det att barnen var små och till nu känns som 5 - 6 år men är i verkligheten drygt 30, fattar ni vad besynnerligt och ledsamt på samma gång!
 
Här är jag 9-10 år och sitter och kollar på småkryp tillsammans med min dåvarande bästis Stefan. Från det att denna bild togs och fram till nu känns banne mig inte som ca 48 år! Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på det!
 
Slutligen så har jag kommit upp i dryga 20-årsåldern. Bilden tagen omkring 1976 - 1977 och det känns inte alls så länge sen, jag minns till och med vad jag drack, jo det var strårom och portello eller trocadero. Detta är alltså ca 40 år sedan! Får jag leva i 40 år till så är jag 98 år när jag dör, vilket jag förmodligen aldrig blir utan får vara nog så glad om jag blir 78 år.
 
Nä fy sjutton vad tiden går fort så här med perspektiv. Jag har ju så himla mycket ogjort och jag hoppas så ofantligt mycket på att höstens ryggoperation ska hjälpa mig "på fötter" igen. Om så blir fallet så ska jag hinna med en massa roliga saker. Vad det är för något jag vill göra säger jag inte nu, utan ni får ge er till tåls tills den dagen kommer, så är'e ba!!! Till slut så vill jag hälsa till er alla att SIMMA LUGNT!!!
 
Det förflutna är ett spöke, framtiden är en dröm, och allt vi någonsin har
är nuet! /Bill Cosby
 
dan

Glad Midsommar!

 
Midsommarnatten är inte lång, men den sätter mången
 
dan

Morgondimma och Imse vimse spider!

Med förhållandevis kalla nätter så uppstår det sådan skön och lite "spooky" omgivning då solens varma strålar träffar marken. Luften känns ren och skön och promenaden blir lättsam och samtidigt lite fantasifull, då man inte ser så klart pga dimman och en rotvälta kan lätt få formen av en björn om fantasin är den rätta.
 
Spindelnätet hänger där blöt och tung i väntan på att solens strålar ska torka den. Vid sådana här tillfällen blir skogens alla spindelnät synliga och man ser massor av dem vart än man än går!!!
 
Platonisk kärlek är som en skogspromenad utan hemväg! / Werner Mitsch
 
dan

Ebba och den röda bollen!

Nu ska ni veta att det är full fart på Solvägen 50! Det är bus och lek hela dagarna, nästan, och däremellan snabbt ut i trädgården för att kissa eller bajsa. Hon har blivit duktig på att säga till när hon vill ut och baja, däremot misslyckas det ibland med kissningen, but so what! Hoppas ni förstår varför bloggningen blivit lidande?
 
Ebba har verkligen fullt tomrummet efter vår förra borderterrier Gibson, som gick bort alldeles för tidigt då han bara blev drygt 7år. Men nu ska vi spana in Ebba när hon leker som bäst med en så kallad "kattunnel" för att försöka få loss en röd boll som hänger och dinglar inne i tunneln! Filmen är tidigare visad på facebook som ett av mina inlägg där! 
 
Ni förstår säkert att jag har fullt upp på dagarna, så fullt upp så att jag ibland glömmer hur ont jag har i ryggen! Smärta och sinnesstämning är som handen i handsken. Har jag det tråkigt så känner jag av min ryggsmärta så ini h-vete, men gör jag något som jag tycker är kul så känns ryggsmärtan mycket mindre. Så pass mindre så att jag emellanåt glömmer bort den, konstigt va? Det är därför jag har så himla ont om nätterna då jag kan ligga vaken timtals pga, ja just det smärtan! De ä ba på de vise!!!
 
Det är med kärleken som med mässlingen; det blir värre ju senare i livet
den drabbar oss! Douglas William Jerrold
 
dan

Ebba och Påsk!

Så var hon hemma då vår Ebba! Jag har faktiskt inte haft tid att blogga innan då Ebba krävt en hel del uppmärksamhet. När hon sen har somnat så är jag så trött så jag somnar själv en stund. Dessutom så har det nästan varit omöjligt att ta bilder på henne, i vaket tillstånd, som varit skarpa eftersom hon aldrig är stilla. Så därför får det bli som det blir, att jag bloggar med en sovandes Ebba på bild! Men mer kommer att komma, så är'e baaa!!!
 
Jag önskar er nu en riktigt GLAD PÅSK med många ägg och myche götta!!!
Har någon någonsin tänkt på att ordet "tradition" bara är en positiv version av "vana"? /Amdi Hansen
 
dan

Valpen!

I morgon lördag så hämtar vi hem vår blivande familjemedlem Ebba! Så nu börjar vi om med att torka kiss, få henne rumsren samt uppfostra henne till att bli den hund vi vill ha. Det är snart åtta år sedan sist men förhoppningsvis så har vi lite av uppfostrans olika aspekter kvar i "huvve"! Hon är så välkommen så!!!
 
I morrn kommer Ebba! Nu får jag betydligt mer att tänka på och jobba med på dagarna då Ingela jobbar. Det kommer att bli bra det och förhoppningsvis så kan jag skingra tankarna från den eländiga ryggen, kanon!
Så framöver så blir det en hel del bloggande om och med Ebba, de ä ba på de visä!!!
 
Himmelriket är en nåd; om det var efter förtjänst, skulle din hund komma in och du skulle få stanna utanför! /Mark Twain
 
dan

Frostglans!

Var ut och promenerade häromdagen i ett underbart frostigt vinterlandskap! Lövträdens grenverk var alldeles vita och vassen nere vid Lomsjön hade spektakulära iskristaller på sina förtorkade blomvippor. Ni kan ju faktiskt få kolla in det hela på de 5 bilderna nedanför. "Grymt" vackert var det i alla fall, de va ba på dä vise!!!
 
Underbar skönhet, eller hur?
 
De vackraste sakerna i världen kan inte ses eller ens beröras - de måste kännas av hjärtat! /Helen Keller
 
dan

Ny kompis i vardande!

Här är hon, vår nya hundkompis och familjemedlem! Hon är nu sex veckor och vi får lov att vänta till slutet av denna månad. Vad hon ska heta? Vi funderar på Ebba, Fia, Edda etc etc. Det är rätt svårt att välja namn eftersom det är oftast är vissa egenskaper som måste hjälpa till att ge ett namn åt sin nya familjemedlem. Men vi vill gärna ha ett namn redo tills hon gör entré, så äre ba!!!
 
Vad är ett namn? Den blomma vi kallar ros kommer att dofta underbart, oavsett vad vi kallar den! /William  Shakespeare
 
dan 

Vår herres "practical joke" med oss män!

Humor i repris, från januari 2009!
 
En tanke slog mig när jag efter mycket trevande och stånkanden tog mig till toalettspegeln. Varför näshår? Jag vet ju att näshårets funktion är att skydda andningsvägarna från damm och annat luftburet. Men det jag inte förtår är den förändring som uppstår någon gång mellan 45 och 50, då näshåren ändrar karaktär. Vad i anatomins utveckling gör det gällande att näshåren måste bli tjocka och styva likt tandpetare, spretandes flera millimeter utanför näsöppningen? Problemet verkar vara större hos oss män än hos kvinnor. Likaså ögonbryn och öronhår genomgår denna metamorphos. Varför? Minns för några år sedan, på ett arbetslagsmöte, då en kollega till mig skulle, i vänlighetens namn, plocka bort ett dun eller dammtuss, som hon trodde, ur mitt ytteröra och till sin förvåning upptäckte att det satt fast. Pinsamt Dan!! Sedan den dagen bevakar jag både näshår, ögonbryn och nämnda öronhår. Min slutsats efter att ha funderat kring problemet, för ett problem är det, är att vår Herre spelat oss män ett ytterst försmädligt spratt! Kanske för att i viss mån väga upp de månatliga "problem" som kvinnor dras med och som vi män lyckligtvis är förskonade ifrån! De problemen skulle vi
dessutom aldrig klara av!!!

Så här kan det ju bara inte få se ut!!!

                   
Som tur är så finns det ju lösningar på nästan (näsan) allt!!!

Varför är människan ung vid en ålder då hon inte får ut något av det! /George Bernard Shaw

dan

Snart är de här!

Härligt att om någon morgon få höra hur stararna har kommit, å med sitt tjatter tala om att nu du är det vår!
 
Visst är de riktigt granna dessa starar?! Ursäkta det lite suddiga kortet, det är taget med en Iphone 4.
 
Stare (Sturnus vulgaris) är i Europa den vanligaste och mest utbredda företrädaren för familjen starar (Sturnidae). För en ovan betraktare kan den förväxlas med koltrasten, eftersom den är en annan vanlig gulnäbbad mörk fågel som ses öppet på gräsmattor och inne i samhällen och städer. Staren är dock mindre, har spetsiga vingar och har i sommardräkt en metalliskt blänkande fjäderdräkt.
 

Staren är främst välkänd genom sin sång och är en mycket duktig härmare. Staren har en stor geografisk utbredning och genom introduktion på andra kontinenter är staren idag en av de vanligaste fåglarna i världen. Dock har bestånden i Europa, efter en markant ökning på 1800-talet, sedan 1960-talet minskat mycket kraftigt. I vissa områden har den tidigare vanliga synen av mycket stora synkroniserade flockar av starar blivit allt mer sällsynt.

 

Staren har en kroppslängd på 19 till 23 cm och är därmed något mindre än en koltrast. Den mäter 37–42 cm mellan vingspetsarna. Den har en kort stjärt och i flykten verkar vingarna trekantiga och spetsiga. Hanar som tillhör nominatformen väger i genomsnitt 81 g, honorna med sin genomsnittliga vikt på 76 g är något lättare.

I vinterdräkt är kroppen svartaktig med metalliskt grön eller purpurfärgad glans och fjädrarna har vita till beigefärgade spetsar. Hela kroppen framstår därigenom som ljust fläckig. Vingarna och stjärtfjädrarna är svartbruna med ljusbrun bräm, armpennorna är dessutom beströdda med metalliskt glänsande fläckar. Praktdräkten framträder tidigt på året genom nötning av de ljusa spetsfläckarna på kroppsfjädrarna. Kroppen är då i sin helhet svartaktig och metalliskt glänsande. Näbben är gul i praktdräkt och svartaktig i vinterdräkt. Benen är rödbruna. Ögonens regnbågshinna är mörkbrun hos hanen och ljus hos honan.

Könen skiljer sig endast obetydligt åt. Honor är något mindre intensivt metallglänsande än hanar och punktteckningen på kroppen behålls oftast tydligare hos honor i praktdräkt. Undernäbbens bas är hos hanen i praktdräkt blågrå, hos honan gulvit eller svagt rosa. Juvenila starar saknar metallglans, kroppen är gråbrun men strupen något ljusare. Den har ett diffust ljust ögonbrynsstreck och örontäckarna är något mörkare. Vingarna är mörkbruna med ljus bräm och är utan metallglans. Näbben är matt brunsvart och benen gråaktigt rosa.

 

När de juvenila fåglarna genomför sin första ruggning i slutet av juli till september till första vinterdräkt ruggas först kroppsfjädrarna till svarta fjädrar med vita prickar. Sist ruggas fjädrarna på huvudet och vingar, vilket gör att man under denna period lätt kan urskilja dessa ungfåglar med kvardröjande mattbrunt huvud. På marken går staren snarare än hoppar. Flykten är direkt och snabb, flyktprofilen triangelliknande med kort stjärt.

 

Sången framförs hela året oftast från en exponerad utkiksplats, under häckningstiden oftast i häckningshålans omedelbara närhet. Intensivt sjungande starar burrar upp fjäderdräkten och flaxar med de utspärrade vingarna. Staren är beryktad för sitt "hånskratt". Den ihållande, pladdrande sången består av ett flertal stigande eller fallande piptoner, smack-, visslings- och skallerljud, samt imitationer av olika former av ljud som fågel- och andra djurläten eller ljud från människan och staden. Ofta efterhärmas exempelvis vaktelns, ormvråkens eller tofsvipans läten. Andra exempel på härmningar är hundskall, buller från gräsklippare eller ringsignaler från mobiltelefoner. Varningslätet skiljer sig beroende på hotet. För flygande fiender (kråkor, rovfåglar och så vidare) varnas med ett snabbt upprepat, skarpt, mycket kort "spett, spett", för fiender på marken med ett upprepat, långt utdraget "brrrrrrrt" eller "tschrrr".

 

Man har påvisat att behovet bland starar att sjunga, precis som hos alla tättingar, är en instinkt. Däremot är inte sången i sig en instinkt utan något som de lär sig av sina föräldrar. De flesta arter bland tättingarna lär sig sjunga under de 60 första dagarna och för starar krävs det att denna inlärning sker i ett socialt sammanhang med andra artfränder. Det vill säga att man inte kan lära upp en ungfågel med hjälp av inspelade fraser. Om en ungfågel inte lärs upp att sjunga kommer den aldrig att behärska sång och kommer förmodligen aldrig att attrahera en partner och få ungar.

 

 Vilket underbart gäng!
 
Staren har ursprungligen en palearktisk utbredning till största delen söder om polcirkeln och den finns allmänt i Europa och i mellersta Asien österut till Kina. Staren bebor nästan alla typer av terräng. Den bebor de boreala och tempererade zonerna, samt den nordligaste delen av medelhavszonen, i Europa och Asien från Island och Norge i väster, till centrala Sibirien och nästan ända till Bajkalsjön i öst. I Europa ligger den norra utbredningsgränsen vid Nordkap och på Kolahalvön, längre österut vid norra Ural, och avviker i västra Sibirien tillbaka till ungefär 60° nord. Utbredningens sydgräns löper i Europa genom norra Spanien, södra Frankrike, Italien, Jugoslavien och norra Grekland; i Asien genom Turkiet, norra Irak och Iran, Afghanistan, Pakistan och nordvästra Indien bort till nordvästra Mongoliet.
 

I Europa har staren en heltäckande utbredning. Den saknas endast i det inre av stora slutna skogsområden, i fullständigt utrymda jordbrukslandskap samt i höjdlägen från ungefär 1500 meter och uppåt. Staren förekommer även i städer, i de större städerna kan den ses i de mest centrala delarna. Den högsta tätheten uppnås i områden med hålrika trädgrupper och angränsande ängsmark för födosök.

 

Staren utgör typarten för släktet Sturnus och beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Linné i den tionde upplagan av Systema naturae. Vilka arter som placerats i släktet Sturnus har varit omdiskuterat och fylogenetiska undersökningar har visat att exempelvis rosenstare och amurstare inte alls är så nära släkt med de europeiska stararna, som man tidigare ansett, utan närmre besläktad med majnastaren vilket har resulterat i en rekommendation att rosenstaren får återta sin tidigare placerng i släktet Pastor, under namnet Pastor roseus, och majnastaren placeras i släktet Agropsar och får det vetenskapliga namnet Agropsar sturninus.

OBS: All fakta hämtad från Wikipedia!

 

En sann vän är en sällsynt fågel! /Latinskt ordspråk

 

dan


Filmtips, Strike Back!

Gillar du mycken pang pang samt hjältar som aldrig dör hur farligt det än är, ja då är den här TV-serien från HBO något för dig, jag lovar!!!
 
Den här actionfyllda thrillerserien från HBO, handlar om den brittiska underrättelsetjänstens topphemliga organisation Sektion 20. Michael Stonebridge, en brittisk sergeant i elitlaget för terrorismbekämpning, och Damien Scott som tidigare arbetade för amerikanska Delta Force samt deras team reser världen runt i jakten på den livsfarliga terrorister som planerar en massa "sattyg"!
 
Häng med dessa tuffa grabbar som räddar världen från "onda" män!

Första gången du träffar den amerikanske elitsoldaten Damien Scott (Sullivan Stapleton) knullar han en thaibrud bakifrån. Det är metaforiskt på så många plan, framförallt då Damien själv är ett enda stort rövhål.

Längst ut på andra sidan spektrat av dysfunktionella personligheter hittar du Stonebridge (Philip Winchester), den brittiske SAS-soldaten som gör allt enligt regelboken. För att stoppa en internationell terrorist som hotar vår kollektiva frihet måste det omaka paret arbeta tillsammans. Strike Back staplar klyschor på hög som om de vore kaplaklossar. Med breda penseldrag i svart och vitt målar serien upp en skev världskarta där allt som inte är väst antingen är bananrepublik eller jihadland.

 

Livet är hårt. Sen dör du. Sen kastar de jord i ditt ansikte. Sen äter maskarna dig. Var tacksam för att det sker i den ordningen! /David Gerrold

 

dan


Vår älskade Gibson är död!

Till vår stora sorg och förtvivlan så dog vår Borderterrier Gibson torsdagen den 22 januari! En akut ryggåkomma skulle visa sig ge ett snabbt förlopp och trots att vi snabbt åkte till Smådjurskliniken vid Universitetssjukhuset i Uppsala, fanns det ingenting att göra utan han fick lugnt somna in!!! :( :(
 
Gibson fick av någon okänd anledning ett stort diskbråck, medfött eller av annan orsak det vet vi inte. Detta diskbråck tryckte så kraftigt på den förlängda märgen att nekros uppstod dvs den "dog" detta kallas i medicinsk form för myelomalacci. Detta medförde att Gibson fick hela sin bakdel utslagen och med total orörlighet som följd. Enligt veterinärerna så hade vi knappast hunnit rädda vår kära "Gibbe" om vi så hade bott i Uppsala! Fy va surt och så plötsligt allt detta kom, det gick så fort att vi fortfarande inte kan förstå att han är borta.
 
Vi upptäckte på måndagskvällen den 19 januari att han när han klev upp från liggande var långsammare än den vanliga speeden. Vi åkte till veterinär på tisdagen den 20:e och de misstänkte att han hade överansträngt sina rygg och benmuskler en aning. Vi fick recept på smärtstillande om han skulle få ondare. Den natten sov vi nästan ingenting. Han var så orolig och försökte hela tiden kliva upp utan att kunna. Han hade ont, var "förtvivlad" och orolig.
 
För mig som varit hemma efter min ryggskada, har Gibson varit min trofasta vän och ständiga följeslagare som i sju år alltid funnits där, lika glad och vänligt som alltid. Vad jag saknar dig Gibbe!
 
På onsdagsmorgonen åkte vi direkt till veterinären igen och de misstänkte ett kraftigt diskbråck med risk för nekros av ryggmärgen som följd. Närmaste veterinärstation som kunde göra en datorröntgen samt operation fanns i Uppsala. Men hur i hela friden skulle vi ta oss dit, vi hade ju inte sovit någonting och var jättetrötta och slitna av all oro! Men som tur var så kom en räddande ängel i form av vår ena granne Alf Sjöberg, som körde vår bil ner till Uppsala och tillbaka. Resan ner var en pärs då Gibbes oro tog sig ljudliga uttryck. Som tur var så fick vi åka in på veterinärstationen på södra berget i Sundsvall där han fick lugnande och smärtstillande. Vi kom fram till Uppsala vid 17.00-tiden och Gibbe togs direkt in för observation.
På morgonen den 22 så röntgades vår lilla hund och nekrosen var ett faktum. Vid 10-tiden fick vår fina vän somna in och flyga iväg till hundhimlen till stor förtvivlan och sorg!!!
 
Nu så får vi försöka att finna oss i verkligheten och minnas honom och hans underbara mentalitet och lekfulla sätt, dessutom så var han alltid lika glad och älskade allt och alla! Vi sörjer honom så!!!
 
Här följer några bilder ur hans härliga sjuåriga liv:
 
 
Vi kommer för alltid att minnas dig Gibson!!!
 
Tårar syns men om hjärtat blöder vem skall då se det? /Francois de La Rochefoucauld
 
dan

Vem är Dan då?

Min profilbild

Dan Jonsson

RSS 2.0
[Valid RSS]