Operation igen!?
Igår skickades en ansökan in till ortopeden i Örnsköldsvik med en begäran om pengar till en andra operation för min del! Så blir det ett ja så måste jag ta mig en rejäl funderare på om jag vill eller måste, men om nej så behöver jag ju inte fundera så mycket. Men ett är då säkert, blir det inte bättre i min rygg så lutar det nog mot operation!
Jajjamen nu är det fredag!!! Härligt tycker nog alla som jobbar dagarna i ända. Känns lite surt idag då MODO torskade mot AIK igår. Men så är ju hockeyn, den som gör flest mål vinner, oavsett mest skott på mål eller ett massivt övertag! Vi får hoppas att det går lite bättre i morgon lördag då MODO möter HV-71 nere i Jönköping! Nu hade jag fel, det ska vara i Fjällräven Center här hemma i Örnsköldsvik som matcen spelas, tack Bodil för din uppmärksamhet!
Ikväll fortsätter idol att fängsla många svenskar! Som skär och ren underhållning så är det rätt okey tycker jag. Men att en del av deltagarna är fullfjättrade artister med flera år i branschen tycker jag är orättvist, så jag håller på de rena amatörerna. Nu till veckans historia eller rättare sagt historier!!!
Förmodligen så blir det minst en resa till ner till Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs! På bilden ser man hur det såg ut vid min operation den 1 mars 2010.
När jag tänker tillbaka på hur extra ont jag hade veckorna efter operationen så blir jag genast betaänksam om att göra en ny. Men som sagts tidigare, jag kanske inte har något val! På bilden ser man en nyväckt Dan efter sin ryggoperation.
Glöm nu inte vad jag brukar säga, nämligen att ni ska vara vänliga och snälla med varandra. Jag säger ungefär som Toralf Nilsson i Glada Hudikteatern, varför gå omkring och vara dumma mot varandra när man kan vara snäll, man mår mycket bättre av att vara snäll och av att andra är snäll!!! Har ni inte sett dokumentärerna om Glada Hudikteatern som visats på STV, så bör ni göra det. Av dessa sköna killar och tjejer så lär man sig en hel del om värme, kärlek och livet självt!!!
Veckan historia: (Eftersom jag är inne på operationsfunderingar så kommer här några läkarhistorier)
- Doktorn, jag tror att jag är en katt.
- Hur länge har det pågått då?
- Joo sedan jag var en liten kattunge.
En till!
Doktorn till psykpatienten:
- Då har vi kommit överens om att du inte är nån strömming.
- Nej, jag är ingen strömming. Jag är ingen strömming.
Patienten lämnar läkarmottagningen, men efter några minuter kommer han springande tillbaka:
- Doktorn, doktorn! Det sitter en katt på trappan!
- Men var ju överens om att du inte är nån strömming.
- Vi, ja! Men hur ska katten kunna veta det?
Glädje är att se livet genom en solstråle! /Carmen Sylva
dan
