Vår älskade Gibson är död!

Till vår stora sorg och förtvivlan så dog vår Borderterrier Gibson torsdagen den 22 januari! En akut ryggåkomma skulle visa sig ge ett snabbt förlopp och trots att vi snabbt åkte till Smådjurskliniken vid Universitetssjukhuset i Uppsala, fanns det ingenting att göra utan han fick lugnt somna in!!! :( :(
 
Gibson fick av någon okänd anledning ett stort diskbråck, medfött eller av annan orsak det vet vi inte. Detta diskbråck tryckte så kraftigt på den förlängda märgen att nekros uppstod dvs den "dog" detta kallas i medicinsk form för myelomalacci. Detta medförde att Gibson fick hela sin bakdel utslagen och med total orörlighet som följd. Enligt veterinärerna så hade vi knappast hunnit rädda vår kära "Gibbe" om vi så hade bott i Uppsala! Fy va surt och så plötsligt allt detta kom, det gick så fort att vi fortfarande inte kan förstå att han är borta.
 
Vi upptäckte på måndagskvällen den 19 januari att han när han klev upp från liggande var långsammare än den vanliga speeden. Vi åkte till veterinär på tisdagen den 20:e och de misstänkte att han hade överansträngt sina rygg och benmuskler en aning. Vi fick recept på smärtstillande om han skulle få ondare. Den natten sov vi nästan ingenting. Han var så orolig och försökte hela tiden kliva upp utan att kunna. Han hade ont, var "förtvivlad" och orolig.
 
För mig som varit hemma efter min ryggskada, har Gibson varit min trofasta vän och ständiga följeslagare som i sju år alltid funnits där, lika glad och vänligt som alltid. Vad jag saknar dig Gibbe!
 
På onsdagsmorgonen åkte vi direkt till veterinären igen och de misstänkte ett kraftigt diskbråck med risk för nekros av ryggmärgen som följd. Närmaste veterinärstation som kunde göra en datorröntgen samt operation fanns i Uppsala. Men hur i hela friden skulle vi ta oss dit, vi hade ju inte sovit någonting och var jättetrötta och slitna av all oro! Men som tur var så kom en räddande ängel i form av vår ena granne Alf Sjöberg, som körde vår bil ner till Uppsala och tillbaka. Resan ner var en pärs då Gibbes oro tog sig ljudliga uttryck. Som tur var så fick vi åka in på veterinärstationen på södra berget i Sundsvall där han fick lugnande och smärtstillande. Vi kom fram till Uppsala vid 17.00-tiden och Gibbe togs direkt in för observation.
På morgonen den 22 så röntgades vår lilla hund och nekrosen var ett faktum. Vid 10-tiden fick vår fina vän somna in och flyga iväg till hundhimlen till stor förtvivlan och sorg!!!
 
Nu så får vi försöka att finna oss i verkligheten och minnas honom och hans underbara mentalitet och lekfulla sätt, dessutom så var han alltid lika glad och älskade allt och alla! Vi sörjer honom så!!!
 
Här följer några bilder ur hans härliga sjuåriga liv:
 
 
Vi kommer för alltid att minnas dig Gibson!!!
 
Tårar syns men om hjärtat blöder vem skall då se det? /Francois de La Rochefoucauld
 
dan

Kommentera bloggen här!
Postat av: Ann-Katrin o Stig

Varför,varför det kan man fråga sig hur länge som helst. Skickar massor med kramar till Er!

Svar: Tack kära ni!!!!
Dan Jonsson

2015-02-04 @ 06:52:55
Postat av: manalg.blogg.se

Bamse kram och mycket styrka till er. Varit där själv. 🌹häls från Anette

Svar: Tack för omtanken!!
Dan Jonsson

2015-02-04 @ 18:03:49
URL: http://manalg.blogg.se/
Postat av: Svågerskan

Förstår precis hur ni känner. Vi har ju haft några kära fyrfota vänner. Tassarna kommer ni att höra länge. Kram

Svar: Tack för omtanken! Ja det är rätt jobbigt, framförallt för mig som är ensam hemma hela dagarna. Saknar bl.a. promenaderna de dagar jag hade det lite bättre i ryggen, nu är det bara jobbigt att gå ut! Det var lättare att prata med Gibson än med katten Athos, han hade liksom mer humor!!! Men nu ska man ju komma ihåg att det är en hund jag sörjer. Det skulle ju kunna vara så mycket värre om det händer en anhörig. Nu kan jag ju faktiskt trösta mig med att det bara var en hund, men ändå!!!
Dan Jonsson

2015-02-25 @ 18:40:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0