Återbesöket på Ryggkirurgiska kliniken!
Klockan 08.30 på måndagsförmiddagen blev jag hämtad av taxi för färd till Gideå flygplats. Väl ombord på planet så bar det av till Stockholm. Var framme på Arlanda klockan 10.55 och efter vandring till taxin så bar det av till slutdestinationen. Väl framme på Ryggkliniken så fick jag fört gå till röntgen och bli plåtad. Därefter så blev jag informerad av sjukgymnast om vilka nya rörelser jag ska jobba med framöver. Klockan 15.30 var det så dax för samtal med min läkare Mario Ruiz.
Efter träffen med Mario så bar det av till Arlanda igen. Samma taxi tillbaka då han som körde valde att vänta på mig där på plats. Väl tillbaka på Arlanda så bar det av mot Örnsköldsvik med flyg 19.05. Framme i Gideå 20.05 och efter ca 30 minuters taxifärd så kunde jag göra entré hemmavid efter en fullproppad och rätt dryg dag.
Japp då bär det iväg då! Strax efter start så åkte vi genom några riktiga bomullsmoln, med den följd att det blev skumpigt och en del luftgropar. En luftgrop var så vidrig så att jag trodde att ryggen skulle gå av, ja ont som bara den var det. För mig så är det ju nog ont av att sitta och sitta blev det ju nästan hela dagen.
Efter en och en halv timme så var jag 12.35 framme vid Ryggkirurgiska institutet.
Här kan man se inplantaten igen. Skruvarna sitter bra och de kan man se på att det inte är svart runt kanterna på skruvarna. Så fort det visar sig mörka partier så är det luft eller väldigt mjukt material och vid skruvarna så finns det ingen antydan till svart, så det var kanon. Vid pilarna kan man se att benbitarna han lagt in mellan kotorna har börjad förbena sig, han (Mario) kunde i alla fall se!
Här syns det lite bättre att det börjat förbena sig lite. Men tyvärr inte så mycket som Mario hoppats på.
På väg hem så hade jag en bedårande utsikt över Höga Kusten och dess arkipelag. Här kan man från höger se Skrubban, Trysunda, Klösan Vågön, Grisslan och Råskrsön. Man kan också se i bakgrunden, Balesudden, Järvön och Gullviksfjärden och mycket mer. Vackert så det förslår!
Strax före landningen på Gideå flygplats så passerade vi Skillingssjön. Ser du att man kan se din lilla holme Agnetha Jacobsson!
Hur ser det då ut med min rygg? Nja tydligen så var det inte så bra faktiskt. Benläkningen och bentillväxten var inte så långt gången som den borde vara. Men alla läker ihop på olika lång tid så Mario hoppades att jag tillhör en som tar lite tid på sig. Men skulle det inte vara så så kommer jag aldrig att bli smärtfri i ryggen utan att göra en ny operation. Vid den går man in från magen och in till ryggraden och lägger benbitar från höften, på samma sätt som tidigare men från framsidan alltså. Det är en svårare operation än min förra och vid den operationen måste man ha med en Thorax-läkare (hjärt/lung), då man måste gå genom hela paketet på framsidan, tarmar och organ etc.
Som sagt, det så inte så där himla kritvitt ut, men det är bara att vänta och se hur det läker. Jag fick då svaret på min undran om varför det fortfarande är så ont. Det är helt enkelt för att det inte läkt så bra än. Vad som väntar nu är att jag ska be min husläkare om en remiss till kirurgen på Örnsköldsviks lasarett för en magnetröntgen. Sen ska dessa resultat skickas ner till Mario för att han ska få en exakt bild av min status, därefter så hör han av sig igen. Jag återkommer med mer information när Mario hört av sig och jag vet lite mer. Det enda jag vet idag är att det kommer att bli en dryg sommar i år. Så känns det nu i alla fall!!!
Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig
styrka och klokskap! / Okänd
Ps De ringde en sköterska från Rygginstitutet alldeles nyss och informerade att min läkare Mario redan fixat en remiss och att röntgen här hemma på Örnsköldsviks lasarett kommer att skicka en kallelse till mig, någon av de närmaste dagarna. Helt enkelt jättesnabbt agerat av Mario, KANON! Det här positiva beskedet behövde jag!!! Ds
dan