Måndag och Operation!
Blev väckt 05.30 utav en sköterska som direkt skickade mig in i duschen. Efter tvätt och ombyte till operationskläder, vit skjorta öppen bak med endast knytning bak uppe vid halsen, samt "kallingar". Mina fina sockar från igår skulle jag fortfarande ha på mig. Därefter satt hon kanyler på båda händerna för att användas senare. Jag fick sen dricka en kopp kaffe men fick inte äta eftersom jag inte fick inta fast föda sedan 00.00 natten som varit. Till kaffet så fick jag ett litet grönt piller så att jag skulle känna mig lugn och avslappnad. Slutligen fick jag en spruta i magen som skulle motverka bildandet av blodproppar vid operationen.
Sen låg jag i min säng och läste eller snackade med min rumskompis fram till 08.00 då operatiossalen väntade. Väl framme i operationssalen så flyttades jag från min säng till ett speciellt operationsbord, där jag lades på mage. En massa slangar, dropp etc sattes till kanylerna på mina händer. Sen sa de åt mig att jag skulle få lite lugnande morfin. När det var dax för att sova gjorde jag allt för att hålla mig vaken, för att testa, men det sista jag minns var att jag frågade om de inte skulle ge mig narkosen någon gång. Nu sov jag djupt och var helt oventande om vad de gjorde med mig. Men jag hade lämnat operationspersonalen en kamera så de skulle kunna dokumentera vad som hände. Så då kör vi operationen då, men kom ihåg att det är just operationsbilder och känsliga personer bör ej titta.
Här förbereder operationspersonalen dagens första operation, det vill säga min.
Här är min läkare i full gång med att operera mig. Jag ligger framstupa nedanför honom och sover så sött. Lägg märke till monitorn på väggen där ingreppet syns.
Monitorn i närbild. Så här såg det ut i operationsområdet. Här håller man på att borra in ena skruven i en av mina kotor.
Skruvar och fästen ska sammanlänkas för att inplantatet ska bli rätt.
Sista bilden då allt var fördigt och det var dax att sy igen.
Närbild på min duktige ryggspecialist, tillika chefsläkare Mario Ruiz.
Här har de flyttat över mig till min vanliga säng igen och ska snart ta och väcka mig.
Det där gick ju bra det, men fy tusan vad ont jag hade efteråt. När de skulle vända mig kändes det som om 10 knivar vreds runt i min rygg, huvvaligen vad nåkt! Här är jag fortfarande ganska så dimmig efter narkosen och morfinet.
Hela eftermiddagen var som i ett töcken och jag sov mest hela tiden. Någon middag blev det inte utan bara lite kaffe, Yoghurt och ett smörgåsrån som smakade himmelskt. Trots all smärta så kändes det skönt att operationen var över, nu skulle det visst bara bli bättre och bättre! Så mycket mer minns jag inte av operationsdagen, men jag vet att jag fick prata med min fru och minns att det var "himla" känslosamt.
Smärta är tillfälligt. Den kanske varar i en minut, en timme, en dag eller ett år, men så småningom kommer den att försvinna och något annat kommer att ta dess plats. Om jag ger upp, däremot, så varar den för evigt. /Lance Armstrong
dan
